TV4, varför förnedrar ni oss förskollärare?
Krönika
Okej, TV4, nu behöver vi prata om det här. Jag är rätt arg, och jag vet många andra som tänker som jag. Eller som min gamla chef brukade säga: Hur tänkte ni nu?
Ni bjuder in en specialistsjuksköterska för att prata om snor, så långt är jag med. Men när han börjar svara på frågor från tittarna spårar det ur totalt, jag sätter morgonkaffet i halsen och funderar på om det är ett dåligt skämt. En tittare frågar hur man ska göra för att bevisa för förskolepersonalen att barnets näsa bara rinner för att de är utomhus, att det försvinner när de kommit in. Tittaren vill inte bråka med förskolepersonalen.
Jag förväntar mig nu att specialistsjuksköterskan ska säga något om att givetvis ska man inte bråka med förskolepersonalen, typ, ”gör inte det”, men nej, i stället småskrattar både specialistsjuksköterskan och programledarna –det här känner de igen, det vet man ju hur förskolepersonal kan hålla på … Och så föreslår specialistsjuksköterskan att man ska ta med sig förskolepersonalen ut så att vi förstår att man blir snorig av att vara ute.
Exakt här brinner jag av. Personligen gillar jag inte att överdriva användandet av ordet kränkt, men jag kände mig otroligt kränkt. Är det så här delar av sjukvården ser på oss, är det så här programledarna ser på oss? Och i så fall vilka fler, hur många vårdnadshavare tänker så här? Att vi som är förskolepersonal är dumma? Att vi har någon hemlig plan att skicka hem barn som egentligen är helt symtomfria bara för att?
Som om vi vore idioter som inte vet att man blir lite snorig när man går ut
Ja, för att vad då? Jag vill så gärna veta. Varför i hela friden skulle vi skicka hem barn om vi inte trodde att det behövdes? Sedan pandemin startade har jag varit engagerad kring hur vi kan hantera den. Hur kan vi bidra till för att minska på smittan och hur vi kan bidra till att barnen trots allt annat ändå får den omsorg och utbildning de har rätt till.
I början av pandemin skrev jag om att jag höll om jag höll ut, jag var inte rädd. Vi började skicka hem barn som fick eller hade symtom på förskolan. Förstå gärna skillnaden här: tidigare har vi mest bedömt allmäntillståndet, barn har kunnat hosta, snora och nysa rätt rejält utan att vi bett någon vårdnadshavare komma och hämta. Nu spelade inte allmäntillståndet så stor roll, det gjorde däremot symtomen. Det var rekommendationen som fanns och vi gjorde vårt bästa.
Tro mig, vi tänkte på de som arbetar inom sjukvården. Framför allt tänkte vi på att vi inte arbetar där, att vi inte är sjukvårdspersonal.
Efter ett tag började vi tröttna på att vi skulle ta ett större ansvar än till exempel en del vårdnadshavare – varför skulle vi bedöma om rethosta var torr eller slemmig? Vad är lätt snuva och vad är svår? Vi ville inte vara snorpoliser, vi ville inte bråka med föräldrar. Vi ville göra vårt arbete som lärare.
Så vi sa ifrån. Samtidigt som vi fortsatte att diskutera och följa rekommendationer, prata snor och skicka hem barn med symtom. Vi har trott att vi har gjort något bra, något som uppskattades, uppskattades inte minst av sjukvården.
Vi höll väl ihop?
Och nu sitter en representant för sjukvården i tv och småskrattar åt oss. Som om vi vore idioter som inte vet att man blir lite snorig när man går ut. Ser ni ner på oss så vansinnigt att ni skrattar åt oss och inte förstår att ni förnedrar oss? Och ändå lämnar ni era barn till oss, vi som är så dumma att vi inte ens vet var snor kommer ifrån. Och förresten, jag ljög, jag satte inget morgonkaffe i halsen, jag tittade inte ens på ”Nyhetsmorgon”. Jag tittade på eftermiddagen, efter att jag uppmärksammats på inslaget. Jag var redan på jobbet när det sändes, utomhus, omringad av rinnande näsor.
* FOTNOT: Se hela klippet i TV4 här, eller tittarfrågan på Eva Lindströms Instagram här nedan:
LÄS ÄVEN
Lindström: Rör inte våra rekommendationer – aldrig mera snor!
Experten: Hållbarhet får inte stanna vid sopsortering
Podcast: Våga vägra snoriga barn!
