Kan den nya lagen ge vägledarna en tyngre roll i skolan?

Reformen som ska underlätta etableringen på arbetsmarknaden och förbättra kompetensförsörjningen till välfärd och näringsliv innebär nya bestämmelser för både gymnasieskolan och komvux. Kommuner måste samverka om planering, dimensionering och erbjudande av utbildningar, och de så kallade primära samverkansområdena måste omfatta minst tre kommuner. För dem som så önskar går det sedan även att komplettera sitt utbud genom samverkan i andra konstellationer genom sekundära samverkansavtal. För komvux går det sedan att söka statsbidrag för både primär och sekundär samverkan. 

Reformen innebär att utbildningarna måste fylla ett arbetsmarknadsbehov samtidigt som utbildningarna ska möta elevernas intressen. Här kan hemkommunen dock ta hänsyn till vilka utbildningar som erbjuds hos de övriga i det primära samverkansområdet. 

Diskutera syv med rektor! Nu måste vägledningsfrågorna få förutsättningar.

För gymnasiet kommer det även att ställas krav på att huvudmannen informerar om vad utbildningarna kan leda till i form av etablering på arbetsmarknaden eller vidare studier.  

– Det framgår inte av regleringen hur detaljerad informationen ska vara, men enligt propositionen ska Skolverket få i uppdrag att ta fram underlag, säger Ulrika Pudas, utredare med ansvar för gymnasiefrågor på SKR, Sveriges kommuner och regioner. 

En nyhet för komvux i och med att reformen börjar tillämpas är att alla yrkesutbildningar ska ha 15 procent APL och att det är fritt fram att söka yrkesutbildningar i hela det egna samverkans­området. 

– Här kan hemkommunen inte neka eleven att söka sig till en annan kommun, däremot kan mottagarkommunen säga nej på grund av att de exempelvis inte har plats, förklarar Karin Darin, utredare med ansvar för komvuxfrågor på SKR. 

Detta är bara en pusselbit i arbetet för att nå matchning mellan ­utbildning och behov.

Friskolorna har inte inte samma ansvar att ingå i samverkansgrupperna, men utbildningarna de erbjuder måste fortfarande förhålla sig till arbetsmarknadens behov. 

Både Ulrika Pudas och Karin Darin ser att det finns utmaningar med reformen. Bland annat svårigheterna att hitta apl-platser, vilket kan leda till att kommunerna begränsar antalet utbildningsplatser. Brist på yrkeslärare blir en annan nöt att knäcka, och allra störst utmaning är elevernas bristande intresse för yrkesutbildningarna. 

– Dessutom är kostnaderna för yrkesutbildningar många gånger dyrare och innebär ett visst risktagande, i synnerhet med de ekonomiska förutsättningar som råder, säger Ulrika Pudas. 

De poängterar båda två att dimensionering inte löser alla problem och att det kommer att bli svårt att se några effekter av reformen så länge de utmaningar som finns inte är lösta. 

– Dimensionering av platser är bara en pusselbit i arbetet för att nå bättre matchning mellan utbildning och arbetsmarknadens behov, säger Ulrika Pudas. 

Vad blir då studie- och yrkesvägledarnas roll i det hela? Mikaela Zelmerlööw, undervisningsråd med övergripande ansvar för vägledning på Skolverkets enhet för skola och arbetsliv, påpekar att det är viktigt för syv:arna att ta tillfället i akt och diskutera studievägledning med skolans rektor:

– Vägledning blir jätteviktigt för att nå ambitionen med reformen, och här behöver vägledningsfrågorna få förutsättningar. Det är ett delat ansvar mellan vägledare, lärare och rektor, det är hela skolans ansvar. Vägledarna behöver bekanta sig med reformen för att kunna prata med rektorn om hur man ska arbeta med vägledning på ett bra sätt i skolan, genom att exempelvis koppla de olika ämnena till elevernas framtid. Hur hänger matematik ihop med arbetslivet? Eleverna måste få hjälp att gestalta det, på så sätt kan de bli bättre förberedda och studie- och yrkesvägledarna kan användas väl. 

Uppdraget blir alltså att synliggöra syv-arbetet för ledningen och berätta vad man som vägledare kan bidra med och vilka förväntningar man kan ha på studie- och yrkesvägledarna. 

– Man kan tydligt se att de skolor som arbetar med vägledning i undervisningen samtidigt som de ger studie- och yrkesvägledarna tid, där väljer eleverna bredare, säger Mikaela Zelmerlööw. Enbart dimensionering riskerar att inte ge önskat resultat, det här är vad som behövs för att nå en förändring. Man måste göra det osynliga synligt, ingen väljer det som är osynligt.

LÄS ÄVEN

Tio skräckexempel på syvarnas situation: ”För låg förståelse

Vägledare svarar om läroplan och lärarsamarbete

”Stor risk att syvare lämnar grundskolan”