Tre lärare: Så gör vi med våra pensionsval

Hon berättar om en kompis som för en tid sedan slutade en kommunal anställning för att börja på en privat skola och fick upp sin lön med cirka 5 000 kronor i månaden.

– Men på det nya jobbet har man varken kollektivavtal eller tjänstepension. Får man högre lön så märks det direkt på kontot. En bättre framtida pension är inte lika tydlig, säger Emma Jepson som arbetar som förskollärare i en förskoleklass på kommunala Oxievångsskolan i Malmö. 

Hon funderar inte speciellt mycket över den framtida pensionen.

– Den känns så långt bort och är inte något som jag pratar om med vare sig kollegor eller kompisar. Jag har heller inte gjort några aktiva val i tjänstepensionen. Däremot har jag börjat pensionsspara privat.  

”Jag känner oro”

Det gör även Åse Rading-Stanford, 31, som är lärare i matematik, NO, teknik och engelska på Höjaskolan, en kommunal F–9-skola i Malmö.

– Jag känner en viss oro – även om det är långt dit – för att jag inte kommer att klara mig på bara tjänste- och allmän pension när jag blir pensionär. Vi lärare tillhör ju inte direkt de mest högavlönade i samhället.

Efter att ha varit föräldraledig i 15 månader arbetade Åse Rading-Stanford i våras 80 procent.

– Nu har jag återgått till heltid. Förutom att man förlorar ekonomiskt på att arbeta deltid är det nästan lika mycket jobb som vid heltid, men sämre betalt.

Är pensionen en fråga som ni diskuterar kollegor emellan?

– Inte i mitt arbetslag. De flesta är mellan 25 och 35 år. Pensionen känns ganska långt bort, speciellt med tanke på att man hela tiden höjer pensionsåldern. Det kan hända så mycket på vägen.

– Jag tror dessutom inte att jag kommer att orka arbeta som lärare fram till pensionen. Det är för stressigt.

Samtidigt som hon bedriver universitetsstudier på halvtid arbetar Eva Tiberg, 41, heltid på som lärare i svenska och engelska på kommunala Kungliga svenska balettskolan i Stockholm (kombinerad grund- och gymnasieskola).

– Förutom under föräldraledigheten – jag har två barn som är fem respektive tio år – har jag alltid arbetat heltid. Jag och mina tjejkompisar pratar ganska mycket om det här med rättvisan hemma, om att det är viktigt att tänka på vabben, hur länge man är hemma vid föräldra­ledighet, om att arbeta full tid, behovet av självständighet och att inte hamna i kvinnofällan. 

Gör du aktiva val i tjänstepensionen?

– Nej. Det är något som jag har skjutit framåt under småbarnsåren. Jag är inte så insatt i hur tjänstepensionen fungerar.

– Samtidigt är det ett ämne som blir mer och mer aktuellt. Jag känner en stress över att jag inte kan tillräckligt mycket, men tycker också att allt detta är lite läskigt. Jag vill ju inte göra något fel som försämrar min framtida pension. Men det är en onödig oro. Det är bara att sätta sig in i hur systemet fungerar.

Hur gör du när det orangea kuvertet ­kommer?

– Jag kollar vad det står, blir lite ­ledsen över att min mans besked är bättre än mitt och lägger därefter undan det.