De gamla lekarna - ett arv värt att bevara?

Det finns många olika sätt att leka på. Utöver den fria leken, som är befriad från regler och ofta utan inblandning av vuxna, finns lekar som utförs efter förutbestämda regler. De kallas för regellekar eller organiserade lekar. I den senare kategorin hamnar många av våra riktigt gamla lekar.

Stå på stubben, draga gränja, torka malt, meta lakar, skifta makar, spänna kråka, väga salt, bära vatten, nappa katten, låna eld och springa rå, tämja stutar, sätta rovor och stå i stå.

Peka gylta, gå på stylta, mussla sko och mjölka björn. Led upp dockor, slakta bockar, bära juhl och gå på störn.

I ett gammalt rim om jullekar finns ett 80-tal olika lekar beskrivna. Ramsan publicerades första gången i en akademisk avhandling 1750. Men många av lekarna är mycket äldre. Flera av dem, främst de så kallade idrottsliga lekarna kan spåras bland annat i olika dokument ända till medeltiden. Och de gamla isländska sagorna berättar om lekfulla kamplekar som liknar flera av de idrottslekar som lever kvar i folklivsarkivens berättelser.

När linet var skördat, rovorna i källare och skörden bärgad. Vid juletid, staffansdanser, knutsbaler, midsommar och bröllop. Så fort tillfälle till en stunds avkoppling och umgänge gavs så bjöds det upp till dans och lek. Oavsett ålder. Gammal som ung, kvinna eller man så roade man sig med sällskapslekar, gåtgissningar, pantomin, idrottslekar, tafattlekar, danslekar och bolllekar för att bara nämna några.

Carola Ekrem som forskat kring våra gamla regellekar berättar att många av de lekar som fortfarande leks på våra skolgårdar har mycket gamla anor. Blindbockslekar, olika tafattlekar och att hoppa hage är några av dem som vandrat genom både tid och rum. Flera varianter av blindbock finns avbildade på väggmålningar i det gamla Egypten och på gammal grekisk keramik. "Bulleri, bulleri bock, hur många horn står opp" är en välkänd lek som vad vi vet nämndes för första gången i "Petronius Arbiters skrift från 100-talet". Plinius den äldre, född 23 i Verona, beskrev leken "att hoppa hage" i en av sina skrifter. Men det tog tid för leken att hitta till Sverige. Först 1845 nämner August Blanch den i sin bok, "Stockholms skildringar".

I våra folklivsarkiv finn en skatt av muntliga nedtecknade berättelser från vardag och fest. Fru Ellida Olsson, född 1889 i Vemmerhögshärad i Skåne berättar:

"När ett sällskap samlades till ett kalas fanns i regel bland de nävrarande någon som var särskilt upplagd för lek och konster av alla de slag. Lekförrådet kunde förefalla outtömligt. Alla rycktes med och man fick förskräckligt roligt. Den ena leken avlöste den andra. Den ene eggade upp den andre, så att var och en sökte att hitta på något skoj, och stämningen steg högre och högre."

Förr var det vanligt att leken åtföljdes av sång. Den medeltida leken "Bro, bro breja" som leks än i dag är ett exempel, ett annat är de så kallade "friarlekarna". I bondesamhället var de populära. Gårdens drängar och pigor ställde sig i en cirkel, en valdes till "fru Inge" och sen sjöng man under växelsång då de olika friarna visades fram. Sällskapslekarna var länge ett sätt för ungdomar att finna en partner.

Kyrkan såg inte med blida ögon på dessa, som de kallade, hedniska aktiviteter. Redan på 1500-talet och ända in på 1700-talet försökte många präster att förbjuda "lekstugor" på gårdarna och bannlysa lekarna. Man ansåg att de lockade till omoral och ogudaktivt leverne.

Men "Räven raskar över isen" och "Små grodorna" är gamla danslekar som fortfarande leks då det är tid för dans kring granen och midsommarstången. De äldsta bevarade skrifterna som nämner midsommarfirandet i norden är de isländska kungasagorna från 1200-talet. Och det är svårt att tro att något, någonsin, kommer att kunna rubba på de här urgamla traditionerna.

När försvann lekarna som en viktigt del av umgänget för ungdomar och vuxna?

- Det är svårt att sätta en exakt tidsstämpel på när detta skedde, svarar Carola Ekrem. I början av 1900-talet, då samhällsstrukturen förändrades så togs de gamla lekarna över av barnen successivt. I och med att barnarbete inte längre var tillåtet och skolgången organiserad så blomstrade också lekkulturen. När inflyttningen från landsbygden till städerna ökade sökte sig barnen till gator och bakgårdar och lekarna utvecklades för att passa i de nya miljöerna.

Under hela 1900-talet samlades barnen till olika bollspel, blindbock. "Röda och vita rosen", "Land och Rike-leken" och "Datten" och "Dunkgömme". Lekarna hade många gånger inslag av tävling och utmaning.

Carola Ekrem beskriver 1940-60 talen som regellekens guldålder.

Barnkullarna var stora och man samlades i lekgäng där det fanns både yngre och äldre barn. Även i skolan lektes det intensivt och en del av lekarna kunde fortsätta från rast till rast. Ibland under flera dagar. Många gamla lekar lever kvar än idag, men i annan form. Barn utvecklar nya regler för sina lekar och inspireras av samhället de lever i.

- När jag växte upp på 60-talet i Haga utanför Helsingfors samlades vi i stora gäng kring gårdarna. Det fanns gott om orörd natur och stora öppna platser och jag minns speciellt springlekarna eller gömmelekarna. "Kyrkråttan", var en av dem och i dag kallas de bland annat för "kurragömma". Vi delade upp oss i olika lag. Lekarna kunde se ut på olika sätt och jag minns att de hade ganska många komplicerade regler. Men roligt var det, säger Carola Ekrem.

Bland annat via internet finns mängder av gamla lekar, inte bara bevarade utan även lättåtkomliga. Finns det då någon anledning att lära dagens barn gamla lekar?

- Många dataspel saknar ett inslag av nederlag. Förlorar man så dör man omedelbart och kan sen starta om igen, svarar Carola Ekrem. Det är viktigt för barnen att lära sig handskas med nederlag och många av de gamla regellekarna och regelspelen kan hjälpa till med just detta. Det blev väldigt tydligt när jag spelade brädspelet "Snakes and Ladders" med mina barnbarn. Ett spel är man kan gå från seger till förlust i ett tärningskast. Det knorrades en hel del i början men efter några vändor lärde de sig att glädjas åt vinsten och ta förlusten som en utmaning.

Men lekarna är även ett roligt sätt attt ta del av vår historia. Hur många barn vet att man förr samlades i så kallade "lekstugor" och att man lekte, oavsett ålder.

Leken var en viktig del av våra förfäders liv. I dag bevarar vi gamla bruksförmeål, möbler, smycken och annat. Älskade släktklenoder som går i arv, generation efter generation.

Men hur är det med lekarna som mormors mor lekte?