Marcus serverar läslust till mellis

Det är dags för mellanmål på avdelning Mellanspunken på Gudmuntorps skolas fritidshem utanför Höör. Ungefär 15 elever i årskurs två till fyra sitter med filtallrikar fyllda med flingor framför sig, utspridda runt några matbord. Stämningen är lugn, de vet vad som väntar.

– Hej allihop och välkomna till fritids! I dag är det som ni vet bokmellis, säger Marcus Ramstedt, lärare i fritidshem.

Om jag kan vara en läsande förebild så blir jag jätteglad.

”Bokmellis” är det just nu tre eftermiddagar i veckan här på Mellanspunken. Eleverna får lite tid att prata av sig runt borden innan läsningen sätter igång, det har personalen märkt att de behöver.

– I dag ska vi börja på den nya bok ni har valt, ”Kyrkogårdsboken” av Neil Gaiman. Vi pratade ju i går om att den kan kännas läskig i början, att det är lite blod och mord. Men också att det ordnar upp sig så småningom, så kom ihåg det om ni tycker att det blir obehagligt, säger Marcus Ramstedt.

Han blev färdig lärare för tre år sedan och Gudmuntorps skola är hans första arbetsplats. Att jobba systematiskt med läsning i verksamheten tog han med sig från en inspirerande handledare under VFU:n på ett annat fritidshem. Nu har han hållit i den regelbundna läsningen i drygt två års tid. Förutom högläsning vid mellanmålet som i dag, får aktiviteten ringar på vattnet även i övrig fritidshemsverksamhet.

Eleverna har tillverkat brädspel på bokteman, skrivit brev till författare och skapat sagofigurer i papier-maché som sedan har ställts ut på bibliotekets barn- och ungdomsavdelning, bland annat.

– Det blir en gemensam gruppaktivitet, en upplevelse som vi delar. Högläsning kan, om man tar sig tid, väcka många tankar som leder till viktiga samtal med och mellan eleverna, säger Marcus Ramstedt.

Eleverna har exempelvis diskuterat prinsar som tar sig friheten att pussa prinsessor som sover. Hallå, så kan man ju inte göra!

– Vilket övergrepp, faktiskt! Vi har också pratat om att prinsessor i sagor kanske inte alls är inlåsta i torn. De kanske har låst in sig på eget initiativ för att slippa jobbiga killar.

Marcus Ramstedt tänker att läsning på fritids kan ha en annan roll än i skolan. Därför är det extra viktigt att det är lustfyllt och utgår från elevernas intressen. Marcus Ramstedt samarbetar med en skolbibliotekarie och får tips av henne, men när han har sållat ut en lista om tre till fem böcker är det alltid eleverna själva som väljer genom sluten omröstning. På så vis tränas de i praktisk demokrati.

– Det här ska vara en mysig stund att dela tillsammans, inte en fortsättning på skoldagen. Fritidshemmets fördel är ju att vi inte har specifik måluppfyllelse, vi ska däremot stödja och komplettera undervisningen i skolan.

Marcus Ramstedt funderade mycket under sin utbildning på vilka egna läsande förebilder han hade som barn. Skolans och fritidshemmets roll ska ju vara kompenserande och alla barn kommer inte från hem där läsning förekommer. Ändå är läsförmågan så viktig för att lyckas i skolan och, senare, för att kunna bli en aktiv medborgare i ett demokratiskt samhälle. Att jobba med läsning på fritidshemmet kan öppna för att nå de elever som inte skolan lyckas fånga läsintresset hos, tror Marcus Ramstedt.

– Om jag kan vara en läsande förebild för någon av våra elever så blir jag jätteglad. Dessutom ser vi att eleverna inspireras. Efter att vi börjat med högläsning hittade jag ett gäng tjejer på en rast som satt och läste ihop. De hade bildat en egen bokklubb, för det har jag också jobbat med i ett samverkansarbete med flera lärare i skolan.

Dessutom upplever eleverna nu heller inte att det är konstigt om någon väljer att sätta sig ensam med en bok på fritids. Alla orkar inte leka och vara med i gemensamma aktiviteter hela tiden.

Marcus RamstedtS initiativ möttes dock inte enbart av hurrarop i början. Mer erfarna kollegor och vissa elever var först skeptiska. Men han stod på sig och gav högläsningen ett ärligt försök.

– Man måste ha klart för sig att nya aktiviteter ofta behöver en inkörningstid. Ge det några veckor och håll i. Att bli såväl en god lyssnare som läsare tar tid.

Alla böcker går inte hem hos alla heller, så är det bara. Men Marcus Ramstedt och eleverna har pratat om att ingen bok är helt igenom ”värdelös”. Det finns alltid en författare bakom som har tänkt något och lagt ner tid på sin berättelse. Den som inte vill lyssna kan ägna tiden till att vila, har de tillsammans kommit överens om. Det är okej att lägga huvudet mot bordskivan. Eller bara sitta och titta ut genom fönstret och tänka.

Kollegan Catherina Gavelstad sitter med bland eleverna under bokmellis. Hon och Marcus Ramstedt har en överenskommelse om att hon har koll på gruppen och stöttar om någon får myror i benen, så att han kan fokusera på att läsa inlevelsefullt.

– Vi har inte så många stunder i vårt samhälle då vi inte gör något, så väljer någon att bara vila är det helt okej. Bara man inte stör de andras upplevelse och börjar banka med händerna i bordet, prata eller så.

Att det här är ett läsande fritidshem syns inne i lokalerna. På en vägg sitter laminerade bokomslag uppsatta över alla de böcker som gruppen har läst tillsammans. Eleverna har fått betygsätta dem med stjärnor och sedan har personalen räknat ut ett snitt som blir det slutgiltiga omdömet.

– Att omslagen sitter här gör att vi minns tillsammans, det leder ofta till samtal här vid väggen. Vi ser också hur mycket vi faktiskt har läst.

När vi senare under eftermiddagen pratar med Jasper Molin Nilsson, 10 år, och Wilton Helmersson, 9 år, som sitter och ritar, säger de att de tycker om lässtunderna.

– Det har lärt mig att lyssna bättre. Jag var inte så bra på det förut, jag ville mest prata själv, funderar Jasper.

Wilton tycker att han får inspiration från många av böckerna.

– De får mig att komma på nya saker att leka.

LÄS ÄVEN

Elever förknippar läsning med skolan

Anna Ekström: "Fritidshemmet ska stimulera elevers läsintresse"