Jönsson: En ära att få möta barn som vill något
Det är en ära att få möta och omges av barn som vill något! Barn som trivs! Barn som vill vara på fritids hos dig och dina kollegor, skriver läraren i fritidshem Tony Jönsson.
Gästkrönika Fritidshemmet ska vara en plats för barn – och med barnen i fokus. En plats där barn får utvecklas och vara i en pedagogisk atmosfär som öppnar dörrar till möjligheter, snarare än stänger dem. För att det ska bli verklighet behöver jag som lärare alltid vara förberedd för vad jag kallar ”ögonblickets pedagogik”, både i den planerade verksamheten och i leken, skriver läraren i fritidshem Tony Jönsson.
Leken är en stor del av fritidshemmet och troligtvis den viktigaste. Det här är också den mest krävande delen då en barngrupp oftast har många olika lekar och aktiviteter i gång samtidigt. Som ny på jobbet kan barnens önskningar och viljor kännas överväldigande.
Ett typiskt scenario när barnen checkats in kan vara att du har ett gäng lekhungriga barn runt dig. Barn fyllda med idéer och önskemål. Anna vill ha nya målarbilder. Kalle vill tälja. Emma vill spela schack med dig. Wille vill pyssla något. Saga vill att du läser en bok för henne. Du har alla fem runt dig och deras energi går att ta på. Barnen vet vad de vill och gör allt i sin kraft, och med tindrande ögon, för att förverkliga sina idéer. När de nu står där och vill få kontakt med dig kommer två andra barn och undrar om de kan få leka i ”Fantasirummet”. Mitt i detta kommer fotbollsgänget och frågar om de kan få gå ut och spela fotboll och undrar samtidigt var fotbollen tagit vägen, den ligger ju inte där den brukar.
Yrkesrollen kommer fram i stressiga lägen
Det är lätt att bli stressad i dessa stunder. Att känna sig otillräcklig. Kanske önska att man vore en bläckfisk med åtta armar eller att man skulle kunna klona sig. Men när de här tankarna och känslorna väl lagt sig börjar en ny bild ta form och din yrkesroll ta över – den att genom din pedagogiska skicklighet sätta i gång och orkestrera barnens idéer, viljor och intentioner. Hela tiden med en pedagogisk närvaro, stort tålamod, positiv omsorg, tydligt ledarskap, trygghet och värme, och med lyhördhet inför situationen.
Pedagogen i dig tänker kanske ”vad fångar vi in för lärande i deras önskningar?”, ”hur bör jag prioritera mina beslut utifrån vilket barn jag möter?”, ”hur ser barngruppen ut idag?”, ”hur kan jag på bästa sätt dirigera alla toner som barnens röster spelar där och då?”, ”hur kan jag genom mitt pedagogiska förhållningssätt få fritids att börja spela den melodi som faktiskt vill få ljuda?”, ”Vad säger teorin och erfarenheten mig, hur kan dessa båda ’syskon’ leda mig här och nu?”, ”Hur kan jag skapa ett ’flow’ som leder barnens lust till nya erfarenheter och meningsfullhet?”. Det här är i alla fall några typiska frågor som jag brukar ställa mig.
Det är en ära att få möta och omges av barn som vill något! Barn som trivs! Barn som vill vara på fritids hos dig och dina kollegor! Som varje dag efter skolan självmant kommer till fritidshemmet för ännu en eftermiddag på detta ”extra” hem där de tillbringar så mycket av sin fria tid. Där du och jag varje dag – under några timmar – får chansen att påverka, utmana och förverkliga deras önskningar. Detta samtidigt som vi kan och bör plantera frön till nya horisonter och stigar, sätta sociala ramar och gränser, samt bygga broar till en trygg identitet.
Skapa en pedagogisk atmosfär
Den tyske existensfilosofiske pedagogen Otto Bollnow (1902–1991) beskriver en atmosfär som kan verka i pedagogiska sammanhang mellan människor. Den uppstår i relationen mellan en lärare och dennes elev och har en viktig funktion och påverkan i undervisningsögonblicket. Min roll som pedagog är att vara medveten om det som Bollnow talar om och göra vad jag kan för att ge liv till den här pedagogiska atmosfären. Den finns där, men är enligt min erfarenhet inte oberoende av vad jag som pedagog gör. Jag kan alltså med mitt ledarskap förstärka denna pedagogiska atmosfär men också förgöra den. Genom praktik och erfarenhet kommer för den ”växande” fritidshemsläraren en yrkesskicklighet som bejakar och vårdar det som Bollnow försöker skildra.
I min värld vilar mycket av just ”ögonblickets pedagogik” i kompetensen att i fritidshemmet odla en atmosfär där det som ska få växa, utifrån våra styrdokument, ges chans till liv. Och att du både kan utstråla och vara en källa till den här fantastiska, och på så många sätt framgångsrika, pedagogiska atmosfären.
Tony Jönsson är lärare i fritidshem i Hässleholm och sitter i programrådet för lärarutbildningen med inriktning fritidshem vid Högskolan Kristianstad.
LÄS OCKSÅ:
Debatt: Låt oss lärare i fritidshem göra det vi är bra på
Språkutveckling genom ögonblickets pedagogik
Eriksson: Låt oss skippa den hårda tonen mellan kollegor
