Viktigt bevara självständig folkhögskola

Med en budgetsatsning på 300 miljoner kronor till folkhögskolan vill regeringen få fram mer utbildad arbetskraft till näringsliv och välfärd. Satsningen beräknas motsvara 3 000 helårsplatser.   

– Det ger en förväntan om att pengarna ska gå till en utbyggnad, men samtidigt säger inte regeringen något om hur det blir 2023 och folkhög-skolorna behöver framförhållning för att kunna bygga ut med nya kurser, säger Maria Graner, generalsekreterare i Folkbildningsrådet.

Mellan självständighet och statlig styrning

Folkhögskolan befinner sig i spänningsfältet mellan självständighet och statlig styrning. Staten använder utbildningsformen för att hantera aktuella samhällsutmaningar. Vad det innebär för folkhögskolornas frihet att själva planera sitt arbete och utforma sin undervisning är ett återkommande ämne för debatt.

– Vi har ett uppdrag av staten, i den meningen är vi styrda. Men det är ett ramverk som också ger stor frihet och det är viktigt att vi använder vår frihet, säger Tomas Rosengren, ordförande i Lärarförbundet Folkhögskola.

Men det är ett ramverk som också ger stor frihet och det är viktigt att vi använder vår frihet.

Sedan folkhögskollärarna för drygt ett år sedan blev en nationell samrådsavdelning i Lärarförbundet har Tomas Rosengren och hans styrelsekamrater skissat på ett underlag till en politik för folkhögskolan för Lärarförbundet som helhet. Förbundsstyrelsen har ännu inte fattat beslut i frågan. 

– Någon sådan text har inte funnits tidigare. Formuleringarna är bland annat tänkta att vara ett stöd för folkhögskolornas självständiga ställning, säger Tomas Rosengren.

Skillnaden mellan att vara lärare på en folkhögskola och inom den ”vanliga skolan” är temat för en fortbildning som förbundet håller för nyanställda folkhögskollärare under hösten.

Fria läroplaner och styrdokument

– De behöver lära känna utbildningsformen. En viktig faktor som skiljer är att vi inte lyder under skollagen och att vi ska stå fria i vårt förhållningssätt till läroplaner och andra styrdokument. Men i det ligger också ett stort ansvar, säger Tomas Rosengren.

Utbildningar utformas för exempelvis nyanlända, personer som avslutat gymnasieskolan med ofullständiga betyg eller personer som står långt från arbetsmarknaden.

För många uppdrag riskerar att bakbinda folkhögskolan. 

– Samtidigt är det uppdrag vi får för att vi har studiemotiverande kurser. Ibland kan det vara en fråga om överlevnad för den enskilda folkhögskolan. Man tar ett uppdrag för att man behöver klara sig just för stunden. Men då finns alltid risken att bli bakbunden, att uppdraget blir för styrt och att friheten undergrävs, säger Tomas Rosengren.

Men då finns alltid risken att bli bakbunden, att uppdraget blir för styrt och att friheten undergrävs.

Anders Hallqvist, Eva-Marie Harlin och Song Ee Ahn vid institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet genomförde för en tid sedan en studie för att förstå hur nya och innovativa utbildningar etableras på lokala folkhögskolor.

– Utgångspunkten var att folkhögskolan är en utbildningsform som för sin överlevnad är tvingad till förnyelse. Den måste hålla sig ajour med vad som händer i samhället och skolorna önskar vara en resurs i sin samtid och i sin region, säger Anders Hallqvist, universitetslektor och ansvarig för folkhögskollärarutbildningen i Linköping.

Underlaget för studien var fyra utbildningar på fyra olika folkhögskolor. 

– Förnyelse av utbildning handlar inte självklart om att några innovativa genier kläcker den bästa idén. I stället är det en resa som innefattar att olika aktörer mobiliseras och sinsemellan bygger nätverk. Tillsammans försöker man skapa legitimitet för den nya verksamheten.

Ett nätverk kan bestå av många olika aktörer. 

– Även offentliga aktörer kan så klart ingå, till exempel arbetsförmedlingen. Men uppdragsutbildningar som beställs utifrån är förstås något helt annat. 

För lärarna på en folkhögskola kan sådana processer av förnyelse innebära att frågan om vad folkbildning är behöver ställas på nytt. 

– När en skolas profil förändras kan det uppstå spänningar. Då behövs kanske en diskussion i kollegiet om folkhögskolans grundläggande värden, säger Anders Hallqvist.

Även om vi är finansierade av staten har vi stått självständigt och fritt i förhållande till staten.

Gerhard Holmgren, generalsekreterare på Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, RIO, påminner om att beskrivningen av folkhögskolan som en egen utbildningsform formulerades i den folkbildningspolitiska propositionen 2014.

– Även om vi är finansierade av staten har vi stått självständigt och fritt i förhållande till staten. Den friheten är en otroligt central del i förutsättningarna för folkhögskolan att existera, säger han.

Det enda staten säger om folkhögskolornas utbud är att minst 15 procent ska vara allmän kurs. I övrigt får de ha vilken inriktning de vill på sin kursverksamhet.

Har förutsättningarna för friheten ändrats de senaste åren?

– Nej egentligen inte. Snarare har vi nog överraskats av hur väl arbetsmarknadsutbildningar, studiemotiverande folkhögskolekurser och etableringskurser för nyanlända samspelar med allmän kurs, säger Gerhard Holmgren.

Under 1990-talets lågkonjunktur började folkhögskolorna få fler statliga uppdrag utanför den förordningsstyrda verksamheten. Kunskapslyftet var det första tydliga exemplet på uppdrag som finansierades med arbetsmarknadspengar. I den lågkonjunktur som rådde ville regeringen höja kompetensen hos de personer som inte fullgjort sin gymnasieutbildning. 

Under 1990-talet växte folkhögskolorna därför med 10 000 platser, som på 2000-talet bakades in i ordinarie anslag. 

– Vi ser något liknande i dag. Arbetsförmedlingen anvisar platserna, folkbildningsrådet tilldelar dem, men folkhögskolorna lägger själva upp kurserna. Där har du kvar en stor frihet, även om man ändå bör ställa frågan hur mycket styrning det är från staten. 

Finns det exempel på att styrningen gått över gränsen?

– Nej, snarare är det byråkratin som är tröttande. Det har varit väldigt mycket administration kring hanteringen av de studiemotiverande kurserna och etableringskurserna. För att klara det någorlunda smidigt behöver du ha personliga kontakter med arbetsförmedlingen.

Sedan 2014 har folkhögskolorna vuxit med 8 000 nya platser i den ordinarie verksamheten. Enligt Gerhard Holmgren har tendensen under de senaste 25 åren varit att de anslag som först kommit som en extra resurs, delvis finansierad med arbetsmarknadspengar, så småningom har blivit en del i de ordinarie anslagen:

– De 3 000 platser som regeringens satsning gäller i årets budget är en effekt av pandemin, på det sättet får man betrakta dem som temporära och det skapar en osäkerhet. Det kan leda till att folkhögskolorna inte vågar satsa långsiktigt för att inte riskera att om några år stå med deltagare som man inte har finansiering för.