”Den nya spec-utbildningen räcker inte till för anpassad skola heller”

Gruppen av speciallärare som kan gå vägen mot behörighet i anpassad skola blir mer avgränsad samtidigt som behovet av fler behöriga kvarstår, konstaterar specialläraren Denice Sverla om den nya spec-utbildningen.

LÄS MER Stora logiska hål i nya speciallärarutbildningen

Du behöver en hem- och konsumentkunskapslärare till din anpassade grundskola, och inte vilken hem- och konsumentkunskapslärare som helst. Du behöver en legitimerad sådan som dessutom har speciallärarexamen mot intellektuell funktionsnedsättning.

Du lägger ut annonsen och det kommer in massor av ansökningar – men inte en enda från en behörig lärare. Det är kreti och pleti som söker, någon som gillar matlagning och tidigare arbetat med administration inom varuhantering, och en 20-åring som vill ha ett jobb innan det bär av på backpackerresa till Indien. Från legitimerade speciallärare med inriktning mot intellektuell funktionsnedsättning och ämnesbehörighet i hem- och konsumentkunskap ekar det däremot tomt.

Så du börjar pussla och fundera på hur undervisningen ska lösas till hösten, för eleverna ska trots allt få sina 230 timmar på låg- och mellanstadiet och 295 timmar på högstadiet. Lösningen får bli som tidigare år: den legitimerade läraren i svenska, matematik och engelska får ta undervisningen, trots att hon är obehörig i hem- och konsumentkunskap och dessutom saknar speciallärarexamen mot skolformen.

Men så får det bli, för på något sätt måste timmarna lösas.

Utbildningsplatser kan vi skapa och behörighetskrav kan vi besluta om, men vi kan inte besluta att fler ska vilja bli speciallärare i anpassad skola.

Du som sitter där och febrilt letar efter rätt behörighet kan nu pusta ut, för Lotta Edholm säger i Vi Lärare att den rykande färska SOU 2026:50 ska bidra med just det vi behöver:

”Utredningens förslag gör att vi kommer att kunna få fler speciallärare på skolorna, framför allt inom anpassad grund- och gymnasieskola.”

Jamen, det låter ju lovande, för siffrorna i utredningen är knappast någon nyhet för oss inom anpassad skolform. Elevantalet i anpassad grundskola har ökat med nästan 80 procent på tio år och läsåret 2024/25 var endast 14 procent av lärarna behöriga.

Utredningen är också tydlig med att undantaget från behörighetskraven, som är tänkt att upphöra i juli 2028, inte bör skjutas fram ytterligare, även om det kan uppstå problem med lärarrekryteringen. Ett av argumenten är att huvudmännen då får starkare incitament att aktivt arbeta för att anställa behöriga speciallärare.

Det får mig att tänka på rektorn som nyss fick välja mellan 20-åringen på väg till Indien, administratören som är sugen på sommarlov och den befintliga läraren på skolan som saknar behörighet. Är det verkligen incitamentet att anställa behöriga som saknas? Jag har svårt att föreställa mig en rektor som sitter med en legitimerad speciallärare med rätt ämnesbehörighet i ansökningshögen och tänker att ”nej, den personen struntar vi nog i, jag tar administratören som förvisso inte har lärarutbildning, men visst borde han också få smaka på en ferietjänst”.

Problemet är ju att ansökan inte ligger där. Och innan någon missförstår mig: nej, jag tycker inte att lösningen är att sänka kompetenskraven. Tvärtom. Speciallärarutbildningen mot intellektuell funktionsnedsättning är en av de bästa utbildningar jag själv har gått. Kompetensen behövs och jag önskar inget hellre än att betydligt fler än 14 procent var behöriga. Men om vi är överens om vart vi ska behöver vi också börja prata betydligt mer om hur sjutton vi ska ta oss dit. 

Utredningen föreslår en ny specialisering mot anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola och specialskola, och att fler ska kunna utbilda sig genom Lärarlyftet. Det behövs, men det finns ytterligare en del i förslaget som får mig att fundera.

I dag kan även förskollärare genom specialiseringen mot intellektuell funktionsnedsättning nå behörighet för viss undervisning inom anpassad skola. I förslaget krävs i stället lärarlegitimation med behörighet i grundskola eller gymnasieskola tillsammans med den nya specialiseringen. Det går att ha olika uppfattningar och diskutera om vilka grundutbildningar som ska leda till vilken behörighet, men jag konstaterar att gruppen som kan gå vägen mot behörighet blir mer avgränsad samtidigt som behovet av fler behöriga speciallärare kvarstår.

Utredningen beskriver själv risken för en flaskhalseffekt, och någonstans där, på tunnelbanan med utredningen framför mig på den lilla mobilskärmen, fastnar jag vid huret. Hur får vi fler legitimerade lärare att vilja välja anpassad skola? Hur gör vi det attraktivt att lägga flera år på en speciallärarutbildning med just den här inriktningen?

Det är där jag skulle vilja se de starkare incitamenten. Inte för att få rektorn att förstå att hen ska anställa den behöriga specialläraren om ansökan faktiskt ligger där, för det tror jag att rektorn klarar alldeles utmärkt på egen hand. Jag vill se incitament som får fler legitimerade lärare att välja anpassad skola, som gör det möjligt att vidareutbilda sig och som ger huvudmännen faktiska förutsättningar att låta fler göra det.

Utbildningsplatser kan vi skapa och behörighetskrav kan vi besluta om, men vi kan inte besluta att fler ska vilja bli speciallärare i anpassad skola. Det är trots allt den enskilda lärarens eget val.

Jag kan göra en lång lista över varför anpassad skola är den mest meningsfulla skolformen man kan arbeta inom, men å andra sidan är jag redan legitimerad speciallärare mot skolformen, så mig behöver man inte övertyga. Det är alla de lärare som ännu inte ens har tänkt tanken att anpassad skola skulle kunna vara deras nästa karriärval vi behöver nå.

Niclas Fohlin har redan pekat på falluckor i hur den nya speciallärareutbildningen är tänkt. Och jag är rädd för att den inte räcker till ur mitt perspektiv heller. Fler speciallärare kommer inte av att man skapar fler utbildningsplatser eller får huvudmännen att svettas lite extra. Det börjar med att fler legitimerade lärare ser anpassad skola och tänker: Där vill jag arbeta.

LÄS ÄVEN

Anpassad skola är skolan för livet

Anses eleverna i anpassad skola obildbara?

”Regeringen tar inte anpassad skola på allvar”

Ny anpassad skola – då anpassar sig läraren

Denice Sverla: ”Våra lärare behöver vara didaktiska konstnärer”