Eva Augustsson: Botten ur! Det finns inga pedagogiska loppisfynd

Kanske var det där och då den började, min karriär som fyndjägare och loppisentusiast. Den där gången för många år sedan när vi skulle anordna en Loppis i till förmån för en skolresa i yngsta dotterns klass.

Under täckmanteln ”medhjälpare” var jag med och ställde i ordning i skolans matsal kvällen innan själva tilldragelsen. Och ska man få tag i de riktiga godbitarna måste man hänga på låset när marknaden öppnar. Nu var vi av någon anledning en kvart försenade följande morgon så kommersen var redan i full gång när vi kom. Jag märkte direkt att de flesta ting jag spanat in redan försvunnit. Men inte mitt stora fynd – en gammaldags mjölkkruka som dessutom var prismärkt ”1 kr”.

Hur var det möjligt att ingen hittat denna före mig? Jag slog till direkt utan att pruta. Utomordentligt nöjd gick jag omkring och viftade med den där mjölkkrukan.

”Kolla här”, triumferade jag till min gamla skolkamrat som hade barn i parallellklassen, ”en krona, bara en krona!”

”Jaså, det var du som köpte den där, ja”, svarade hon leende.

Och andra reagerade likadant. Vänligt överseende leenden utan större entusiasm. 

Först i bilen, när min mjölkkruka välte i bagageutrymmet, såg jag att den saknade botten. Den var bara en attrapp, kanske ett skyltföremål, helt oduglig som kruka. Vi tittade tyst på varandra, dottern och jag, och jag sa: ”Säg ingenting till någon hemma om den här krukan!”

Nu uppenbarades sanningen för mig, anledningen till det låga priset, varför krukan fanns kvar efter fyndkvarten, de vänligt överseende leendena. De andra hade naturligtvis vänt och vridit på krukan och sett att den bara var fejk. Och ställt tillbaka den. Så otroligt dum jag kände mig.

Det gäller för oss verksamma i skolans värld att skärskåda det som erbjuds – är det verkligen till för lärarprofessionens behov eller kompetens?

I skolvardagen överöses vi med erbjudanden, ”fynd”, av olika slag. Pedagogiska trender kommer och går.  Utbildningar, föreläsningar, tester, material eller läromedel utger sig för att om inte revolutionera så åtminstone underlätta och lyfta de arbetstyngda lärarnas börda några snäpp. Hur lätt är det inte att bländas av det yttre – den glänsande förpackningen som ser så lockande ut. Det finns även inom detta område en marknad som vill sko sig på dåliga samveten i fråga om eftersatt material eller utebliven kompetensutbildning. Till skillnad från mitt fynd så är det dock sällan billiga lösningar. Det gäller för oss verksamma i skolans värld att skärskåda det som erbjuds – är det verkligen till för lärarprofessionens behov eller kompetens? Vi måste bildligt talat lära oss att vända och vrida på den där fina mjölkkrukan. Kolla det osannolika fyndet, om det bara är ett skal, ett utanpåverk som visar sig vara helt värdelöst.

Och kom ihåg den gamla sanningen: Om något verkar vara för bra så stämmer det inte!

LÄS ÄVEN

Panelen: Hur fungerar din dialog med vårdnadshavare?

Håll koll på Attentions skolkampanj-månad!

Möt SPSM:s nya generaldirektör – här är Aurora Lindbergs fokusfrågor