Klimatpsykologen: Ta inte på dig allt ansvar själv

Organisationen Klimatpsykologerna grundades 2018. Sedan dess samlar och delar de forskning och kunskap om mänskligt beteende, hur organisationer fungerar och vad som möjliggör och försvårar för oss att leva hållbart. I arbetet ingår både folkbildning, konsultation och handledning.

En av organisationens legitimerade psykologer är Frida Hylander som även står bakom boken ”Klimatpsykologi: hur vi skapar hållbar förändring”, som hon skrivit tillsammans med Kali Andersson och Kata Nylén. Klimatfrågan och oro inför världen är alltså något hon är bekant med på flera sätt, och hon har full förståelse för att känslorna inför framtiden är starka hos många.

– Ja, men det kan vara viktigt att vara i det tunga, att känna olika saker inför världen är inte farligt. Det kan tvärtom påminna oss om varför vi kämpar. Känslorna visar vad som är viktigt för oss och det kan vi dra nytta av och ha som motivation, säger hon.

Lättare sagt än gjort

Det är också viktigt att vi får göra meningsfulla och lustfyllda saker, sådant där vi får känna att vi gör skillnad. Men det kan vara lättare sagt än gjort, i synnerhet om man sitter ensam med sina tankar.

– Det lilla vi kan göra på egen hand räcker inte för det här stora komplexa problemet med klimatet. Det kan till och med bidra till en ännu större hopplöshet när man märker att ens insatser inte verkar göra någon skillnad, säger Frida Hylander och uppmanar därför till att hitta likasinnade.

– Tillsammans ökar möjligheten att förändra och man slipper känna att man bär allt på sina egna axlar. Att vara tillsammans stärker även sociala relationer, man hanterar konflikter tillsammans och får även dela glädjen och stoltheten vid framgång, tillägger hon.

Tiden kräver vårt mod

För vissa kan dock skam och skuld vara ett rejält hinder för att våga protestera offentligt med andra. Man tycker helt enkelt inte att man passar in, exempelvis kanske man drar sig för att gå med i en miljörörelse om man samtidigt både flyger och äter kött emellanåt.

– Det här är så vanligt tyvärr. Det är heller inte alla organisationer som är så bra på att visa att alla är välkomna, men om fler ska engagera sig måste det förändras. Här har alla grupper och organisationer ett jobb att göra, och det är bara bra om det finns olika sorters människor som engagerar sig. Jag själv har varit klimatengagerad i över tio år, men känner mig fortfarande inte som någon typisk miljömupp, jag bor i en storstad och gillar att sitta på uteserveringar och dricka naturvin, säger hon.

Samtidigt är vi i en tid av världshistorien som kräver att vi praktiserar vårt mod och vågar gå utanför vår bekvämlighetszon, påpekar Frida Hylander.

– Vi måste göra det ändå, även om vi inte känner oss helt bekväma. Förskollärare kan ta inspiration från sitt arbete. Tänk på hur modiga barn är som ju lär sig något nytt hela tiden, och även på förskolan är det lätt att både göra saker tillsammans och dra nytta av att många barn gärna tar hand om naturen. Så ta kontakt med någon organisation, visa hur även små barn kan vara med och påverka sin omvärld, bara gör det, säger hon.

Hitta balansen

Frida Hylander erkänner att även hon själv faller ner i dystra hopplöshetstankar emellanåt, men att hon har strategier för att klara av även de stunderna. Då tar hon hand om sina odlingar, går på en demonstration eller ber om stöd från sina kollegor – eller så tar hon helt enkelt en paus från klimatkrisen helt och hållet.

– Det gäller att hitta en balans, och när man gör annat påminns man även om varför världen faktiskt är värd att kämpa för.