Läraren: "Utan kvinnliga lärare, ingen undervisning för flickor"

LÄS ÄVEN: SAK: "Pressen på talibanerna ökar i utbildningsfrågan"

Matteläraren Rahela Ghulami rättar till huvudduken som hon svept över sitt korpsvarta, långa hår och tittar blygt in i kameran. Tveksamt drar hon ner munskyddet så att ansiktet syns.

– När talibanerna tog makten stängde skolan i tre månader. Jag grät och tänkte att jag aldrig skulle få återvända till klassrummet, säger hon och drar snabbt upp munskyddet igen.

Sedan mitten av augusti förra året, då talibanerna marscherade in i den afghanska huvudstaden och beväpnade till tänderna men utan att behöva avlossa en enda kula intog presidentpalatset, är det nya lagar och regler som gäller. Inte minst för landets kvinnor.

Att jobba utanför hemmet är inte längre en rättighet.

Det samma gäller utbildning för flickor.

"Talibanerna borde skämmas"

Beskeden från den nya regimen var minst sagt vaga. I intervju efter intervju upprepades samma sak:

– Vi kommer att garantera alla afghanska kvinnor deras rättigheter i enlighet med islam.

Så var står egentligen talibanerna? Vet de ens själva det?

Femton månader senare hänger frågan fortfarande kvar i luften. Fakta är att närmare 1,5 miljoner flickor från årskurs sju och uppåt väntar på att få återvända till sina klassrum.

Det internationella samfundet har unisont fördömt den nya regimens beslut. Enligt Heather Barr från organisationen Human Rights Watch är Afghanistan nu det enda landet i världen där flickor nekas utbildning.

”Talibanerna borde skämmas”, slår hon fast.

Runt om i landet suckar hundratusentals lärare och elever uppgivet. Samtidigt – i ett fåtal byar som Nawabad – har engagerade bybor lyckats få de lokala talibanerna att förstå att det är en dålig idé att neka flickor deras rätt till utbildning.

Vid två tillfällen har skolan tvingats stänga, men bara under kortare perioder, berättar Rahela Ghulami, som går sista året på gymnasiet och dessutom arbetar som mattelärare för de yngre eleverna på skolan.

– Första gången var under med pandemin, då höll skolan stängt i en månad. Andra gången var i samband med talibanernas militära offensiv precis innan maktövertagandet.

Nu är undervisningen i full gång igen. Och nästan alla flickor har fått återvända till skolan. Minnena från de häftiga striderna hänger dock kvar. Den senaste tiden har dessutom flera attacker mot flickskolor ägt rum. Och bara någon vecka innan Läraren besöker Nawabad sprängde en självmordsbombare sig till döds utanför ett utbildningscenter i Kabul där över 300 gymnasister förberedde sig för ett kommande antagningsprov till universitetet. Ett hundratal personer skadades och minst 35 dödades, de flesta flickor.

Eleverna rädda 

Självmordsattacker var tidigare ett av talibanernas viktigaste vapen i kampen mot den USA-stödda regeringen. Den här gången var de dock snabba med att fördöma det brutala dådet. Uppenbarligen finns det fortfarande grupper i landet som är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa flickor från att utbildar sig.

Rahela Ghulami berättar att många av hennes yngre elever är rädda för att gå till skolan nu, men de kommer ändå. Hungern efter utbildning är stor i Afghanistan. Inte minst bland flickor.

Om ett knappt halvår går hon ut gymnasiet. Hur ser hennes planer ut då?

– Jag vill fortsätta studera. Även om jag trivs bra som lärare så vill jag hellre bli läkare. Lärarlönerna i Afghanistan är inte så bra.

Som lärare tjänar Rahela Ghulami 7500 afghani i månaden, vilket motsvarar drygt 900 kronor. Det räcker med nöd och näppe till att försörja hennes familj. Som läkare kommer hon att tjäna betydligt mer.

En annan utmaning som yrkesarbetande afghanska kvinnor möter är att de även måste göra hemarbetet.

– Det är tufft, konstaterar Rahela Ghulami, som just nu undervisar de yngre eleverna på förmiddagarna, själv studerar på eftermiddagarna och därefter skyndar sig hem för att hjälpa familjen.

Inte förrän hemarbetet är utfört har hon möjlighet att sätta sig ner och plugga själv.

Efter talibanernas maktövertagande har det blivit svårare att få tag på kvinnliga lärare. Många kvinnor är rädda att de ska utsättas för hot och fysiskt våld om de jobbar utanför hemmet. Rahela Ghulami är orolig för utvecklingen.

– Många föräldrar förstår inte hur viktigt det är att deras barn får en utbildning. Om det inte sker en förändring och fler flickor får gå i skolan så kommer landet att gå under till slut. Utan undervisning för flickor, inga kvinnliga lärare. Och utan kvinnliga lärare, ingen undervisning för flickor.

Vi sa till dem att om ni förbjuder flickor att gå i skolan så kommer invånarna här att vända sig emot er.

Nawabad ligger i distriktet Qarabagh i provinsen Ghazni i södra Afghanistan. Trots att det inte är mer än några timmars bilresa från huvudstaden Kabul, är det som att komma till en annan värld.

Här har talibanerna styrt länge, och striderna mellan de beväpnade islamisterna och de USA-understödda afghanska styrkorna har i perioder varit intensiva.

Rahela Ghulami föddes tre år efter den USA-ledda invasionen 2001 och har inga egna minnen från hur det var förra gången talibanerna hade makten. Men hennes farfar har berättat för henne, och berättelserna skrämmer henne, säger hon.

– De förbjöd kvinnor att utbilda sig och arbeta. Kvinnor tvingades att bära burka och de fick inte lämna hemmet utan sällskap av en man. De kvinnor som bröt mot reglerna straffades hårt. 

På skolan i Nawabad går knappt 400 elever. Upptagningsområdet är stort. Sammanlagt kommer det elever från åtta olika byar. Enligt skolans rektor, Ghulam Sakhi Haidarzada, är det den enda skolan i området som undervisar flickor i de övre årskurserna, 7-12.

Upp till årskurs sex går flickor och pojkar i mixade klasser. Efter det separeras de. Pojkarna försvinner till skolor som drivs av regeringen medan flickorna stannar kvar. Det gör att en majoritet av skolans elever är flickor.

– Vi har 20 procent pojkar och 80 procent flickor. Det är unikt.

Rektorn var en av dem som var med och förhandlade med de lokala talibanerna om flickskolorna.

– Vi sa till dem att om ni förbjuder flickor att gå i skolan så kommer invånarna här att vända sig emot er. Det bästa ni kan göra är att öppna den igen.

Nu har skolan inga problem med talibanerna längre. Faktum är att många av de lokala ledarna låter sina egna barn gå där. Talibanerna övervakar skolan men lägger sig inte i det dagliga arbetet, berättar Ghulam Sakhi Haidarzada vidare.

"Rädd att skolan ska attackeras"

Skoldagen närmar sig sitt slut. De äldre eleverna packar ihop sina tillhörigheter och skyndar ut genom den låga lerbyggnaden. Rahela Ghulami dröjer sig kvar en stund. Hon studerar teckningarna som är uppsatta med genomskinliga tejpremsor på skolsalens väggar. Resultatet av de yngre elevernas iver att lära sig och ett bevis på att de krafter som vill neka Afghanistans flickor deras rätt till utbildning aldrig kommer att segra. Åtminstone inte här.

Är du rädd ibland?

– Ja, det är klart att jag är rädd. Jag är rädd att skolan ska attackeras. Men mina föräldrar är nog ännu mer rädda, jag vet inte om de låter mig fortsätta på universitetet.

Kommer du någonsin att ge upp din rätt till utbildning?

– Aldrig. Inga vapen eller bomber kan ändra på det.