Samtalet centralt i högläsningen

Alla lärare pratar förstås med barn vid högläsning. Men den här specialpedagogiska metoden går ett steg längre: I ”Högläsning med dialog” står barnens egna reflektioner i fokus.

– Det utvecklar deras språk, det förbättrar deras sociala samspel och stärker deras självförtroende, säger specialpedagogen Katja Persson i Gävle, som varit med och utbildat omkring 40 pedagoger i metoden.

Som nybakad specialpedagog vid Stockholms universitet blev hon tillfrågad om hon ville delta i ett praktiknära forskningsprojekt. Upprinnelsen till projektet var att pedagoger från förskolan hade efterfrågat konkreta metoder för att främja barnens språkutveckling och sociala samspel med kamrater.

– Jag tände direkt, minns hon. Vi behöver alltid utveckla idéer för hur vi kan arbeta med tidiga insatser.

Jag insåg att metoden kunde användas i skolan också.

Metoden ”Dialogic reading” har prövats i många andra länder, däribland Norge, där man kunnat konstatera en positiv språkutveckling. Den svenska satsningen ”högläsning med dialog” genomfördes i nio förskolor 2019–2020.

Så här formuleras grundtanken med metoden i ett kapitel i antologin ”Specialpedagogisk forskning om tidiga insatser”:

”Barnens engagemang väcks genom att den vuxna ställer riktade frågor och ger respons som lockar till dialog. Om ett barn gör ett yttrande eller ger respons på innehållet i boken är målet att den vuxna ska följa barnet och understödja fortsatt samtal.”

– Personalen på förskolorna uppskattade metoden, den var lätt att ta till sig, berättar Katja Persson. De hade förstås läst högt för barnen tidigare och talat om innehållet i böckerna, men det här var något annat. Nu skulle man inte längre hyscha åt barn som började prata sinsemellan under läsningen, nu skulle man omedelbart bejaka nyfikenheten och de frågor som uppstod.

Ledde forskningsprojektet till tydliga resultat? Ja, det visade sig att barnen som deltagit i försöket förbättrade sitt ordförråd mer än barnen i kontrollgruppen. Katja Persson beslutade sig för att sprida lärdomarna när hon börjat jobba i Sandviken, genom att utbilda förskolepersonal i metoden.

Men det stannade inte där.

– Jag insåg att metoden borde kunna användas i skolan också. Och speciellt för barn med annat modersmål än svenska. 

När hon flyttat till Gävle blev det verklighet. I ett samarbete med stadsdelen Sätra – en stadsdel med hög andel flerspråkiga barn – har hon nu utbildat ett 40-tal pedagoger i både förskola, skola och fritidshem tillsammans med sin specialpedagogkollega Carola Wigren Lingvall.

En av skolorna är Ulvsäterskolan där klassläraren Haroula Hillgren Grigoriadu gått utbildningen. Fotografen Tobias Sterner träffar henne en morgon när hon har lässtund med fem utvalda elever i klass 2D. Samtalet utgår från boken ”Gustav och den snåla glasstanten”.

Efteråt ringer jag och frågar hur det gick. 

– Det gick bra, alla barn kom till tals, även de som inte vågar prata lika mycket.

Vi talade om olika och ord och begrepp i boken. Och vi talade om känslor.

Hon beskriver hur det kan låta när hon sitter med en grupp:

– Gustav känner sig besviken, han får inte den glass han önskar. Då frågar jag barnen: Har du blivit besviken någon gång? Hur kändes det? Vad gjorde du då? Gustav har svårt att välja, varför då? Har du själv haft svårt att välja någon gång?

Hon sprudlar av entusiasm över den utbildning i dialogisk högläsning som hon fick gå i våras med Katja Persson som en av sina lärare.

– Vi gick igenom hela upplägget, fick se filmer från andra länder där metoden används och diskutera hur vi själva ska introducera den. Vi var ute i våra skolor och testade idéerna, sedan träffades vi igen och jämförde våra erfarenheter. Vi pratade om de böcker vi valt och de frågor som vi förberett.

Hur skiljer det sig från den högläsning du använt dig av tidigare?

– Här är inte högläsningen i fokus, här är samtalet det centrala. Läsningen väcker barnens nyfikenhet och får dem att ställa frågor. Och då ska man vara beredd att utveckla samtalet, bjuda in andra barn att delta. Det handlar om att våga släppa kontrollen, låta samtalet ta plats.

Grupperna får inte vara för stora, högst sex barn. Och själva sammansättningen är viktig.

– Jag försöker blanda på ett sätt så att alla barn i gruppen kan utvecklas. Vissa har ett begränsat ordförråd, andra är tystlåtna och ytterligare några är sociala och pratsamma. Efter ett antal lässtunder kan de blyga komma i gång – och de mer pratsamma lär sig att vänta på sin tur.

Tillbaka­dragna blommar ut när deras ordförråd ökar.

Spontant berättar hon om en pojke som gjort en fantastisk resa bara sedan i våras:

– I början hade han svårt att öppna sig, vågade inte prata. Men efter ett tag kom han i gång och nu är han en av dem som pratar allra mest. Nyckeln är att skapa den trygghet som krävs för att de ska vilja ta steget. Jag märker att det också har stärkt barnens relationer sinsemellan, den här pojken umgås mer med andra nu.

Hon arbetar med en grupp i sex, sju veckor med lässtunder på cirka 20 minuter – tre till fyra gånger i veckan. Man läser samma bok en hel vecka, upprepningen är en av poängerna, den hjälper barnen att komma ihåg nyckelbegrepp.

– Det innebär förstås att jag inte kan ställa samma följdfrågor till berättelsen varje gång, för då finns risken att de tröttnar.

Ungefär 60 procent av hennes elever har svenska som andraspråk. Hon betonar att dialogisk högläsning är utvecklande för alla elever, det bidrar till social och språklig utveckling, men att det är allra viktigast för elever som sällan hör svenska därhemma.

– I samtalen får de upprepa ord och formuleringar, får hjälp att minnas dem.

En annan som gick utbildningen i våras på Ulvsäterskolan var fritidsläraren Sara Lund Gramaglia:

– Bland det finaste med metoden är att den stärker barnens självförtroende, jag har märkt det med många barn som jag arbetat med. De tillbakadragna blommar ut, de blir stärkta av att deras ordförråd ökar.

Hennes grupper av barn väljs ut i samråd med klassläraren, sedan kan hon arbeta med dem när de är på fritids. Nyligen kom en flicka fram till henne på skolgården och ropade: ”Skoskav!”

– Hon hade just lärt sig ordet i läsgruppen. Nu hade hon skoskav och verkade inte så berörd av det, snarare glad att hon lärt sig ett nytt ord och kunde berätta det för mig.

Sara Lund Gramaglia betonar vikten av att förbereda sig inför varje lässtund, att noga planera de frågor som man vill ställa. Men samtidigt vara beredd att låta samtalen flyta.

– Jag har satt in lappar i böckerna med mina frågor. När eleverna frågar säger jag att det är mina kom-ihåg-lappar. Till slut tänker inte barnen på att lapparna sitter där.

Hon har i sin tur berättat om metoden för andra i fritidshemspersonalen – så metoden sprider sig alltmer för varje månad som går. Och flera i personalen har påbörjat utbildningen. 

Katja Persson, som arbetar på centrala elevhälsan i Gävle, njuter av att höra att fler vill haka på:

– Att hjälpa barn med språket i tidig ålder är helt avgörande för att förebygga svårigheter längre fram. Språket är ju centralt för allt som de ska göra, för alla ämnen i skolan, men även för samspelet med kamrater. Språket gör att de blir del av en större gemenskap.

LÄS ÄVEN

”Sluta läsa för att träna – läs för att leva!”

Skolbiblioteket som det digitala navet

Högläsningen är tillbaka!