Så lyfter forskarmetoden npf-arbetet

Skolverket har slagit fast det sedan länge: skolan är en plats där elever förväntas använda och utveckla sociala färdigheter. För elever med npf kan det vara ett högt berg att bestiga.

Magelungens gymnasium på Södermalm i Stockholm är en liten skola, 156 elever, med specialpedagogisk profil. Alla elever har behov av stöd i varierande grad. I ett videoklipp på KI:s sajt från 2021 förklarar rektor Pia Lindberg:

– Vi märkte att vi hade svårt att nå fram till en del elever, att de behöll mycket inombords. Därför sökte vi efter en stabil och säker metod för att hjälpa dem att utveckla sina sociala färdigheter.

Insatserna får aldrig vara beroende av en diagnos.

Då var de i slutet av sitt pilot-projekt med centret KIND på KI, de hade provat modellen Skolkontakt ett par år. Och det hade gett resultat. Så när projektet tog slut 2022 fort-satte Magelungen med metoden, kunskaperna om den fanns nu etablerade på skolan.

En gång per termin i fem terminer har nya kullar av elever tränats totalt 2,5 timmar i veckan under tolv veckor. Passet ligger utanför ordinarie schema.

Medan insatsen pågår har gruppen pedagoger som utbildats i metoden ett avstämningsmöte varje tisdagsmorgon.

Vi var med en morgon i slutet av mars. Mötet leds av NO-läraren Victoria Sundberg.

Den här morgonen är hon lite av en coach åt socialpedagogerna Dennis Johansson och Clea Rodziewicz, de blev själva nyligen klara med en tremånaderskurs i Skolkontakt på KI.

– Det är fint att se Lasses utveckling, säger Victoria. Nu nickar han åt andra när han kommer in i matsalen, det hände inte förut. 

De sitter runt ett bord i en av skolans mindre lokaler, mitt i ett bostadsområde några stenkast från skolans huvudbyggnad. Med tiden har de förstått betydelsen av att också ha dessa små och lugna lokaler, här bedriver de undervisning för elever som främst av sociala skäl drar sig för att komma till huvudbyggnadens mer utmanande miljö.

Clea lyfter eleven Lisa:

– Som hon har växt! I början sa hon absolut ingenting, men nu pratar hon. 

De börjar diskutera den senaste uppgiften för eleverna: ”Har ni varit i kontakt med någon som ni inte känner?” Även där har det skett framsteg, Victoria berättar om eleven som för första gången ställde en fråga i en affär.

– Hon var nervös, men insåg att hon inte kunde fråga om något som fanns inom synhåll vid kassan, så hon frågade efter teet. Stolt över att ha lyckats med det!

Clea informerar om ett besök på kafé efter påsk, där ska eleverna få lära sig att beställa själva. Dennis uppmärksammar de andra på att det inte alltid går som de hoppas:

– Pelle kommer inte längre, han vill inte. Det är i hög grad föräldrarna som velat att han ska vara med på Skolkontakt, han har hela tiden varit motsträvig. Men jag tycker att vi tar en ny kontakt med föräldrarna. 

I Pelles fall är det tveksamt om han kommer att vilja fortsätta, i manualen till Skolkontakt understryker forskarna att det måste finnas en inre motivation. Annars går det inte. 

Vi märker att många mår bättre efter insatsen och att den har en spridningseffekt.

Vi går ner till vattnet vid Hammarbyhamnen för att ta bilder. När de står vackert uppställda vid en solbelyst fasad kommer Greta förbi, redan sju minuter sen.

– Greta, vad fint att du är på väg, vi ses i skolan, säger Victoria.

Viktig reaktion: inte skälla på henne för att hon är sen, tvärtom uppmuntra henne att hon är på väg.

– Även om det bara hade varit fem minuter kvar av lektionen skulle vi ha peppat henne, vi vet hur svårt många av eleverna har att över huvud taget komma till skolan. Hos oss går många som varit hemmasittare. 

Någon minut senare kommer Sara förbi oss, också hon försenad. På nytt uppmuntrande kommentarer. 

– Hon kom inte alls när vi bara var i huvudbyggnaden, nu kommer hon ofta tack vare våra mindre lokaler.

För att eleverna ska orka med skolan har många av dem praktik hos arbetsgivare flera dagar i veckan. De som går på Skolkontakt kan praktisera sina nyvunna sociala färdigheter på arbetsplatsen, vilket i sin tur gör dem mer motiverade att också komma till skolan.

– Förut var Sara bara i skolan en dag i veckan, resten var hon på ett hunddagis. Nu går hon två dagar i skolan, det går åt rätt håll. 

Victoria Sundberg menar att flertalet elever på skolan skulle behöva gå Skolkontaktträningen, men många säger nej – och schema-tekniskt kan det bara handla om 5–6 elever per omgång. De som väljs ut har stora sociala svårigheter.

Vilka svårigheter handlar det om? Det varierar, men för många är det svårt med kamrater, svårt med grupparbeten, svårt att be om hjälp, svårt att se andras perspektiv och svårt att hantera stress. Alla som väljs ut har autism och autism-liknande svårigheter eller dokumenterat behov av social träning. 

– Men de behöver inte ha en klinisk diagnos, det är viktigt att påpeka. De insatser som vi sätter in, vare sig det är att delta i Skolkontakt eller något annat, får aldrig vara beroende av en diagnos. Det är elevens behov som styr. 

Det kan vara första gången eleven räcker upp handen och vågar höra sin egen röst.

Vi har klivit in i huvudbyggnaden, större delen är från 1700-talet. I ett rum med högt i tak och kakelugn i hörnet sitter svensk- och tyskläraren Henrik Stawe och arbetar med en elev. Även han utbildades i Skolkontakt för många år sedan. 

– Vi har märkt att många av dem mår bättre efter insatsen, säger han när eleven gått på rast. De stärkta sociala förmågorna har dessutom viss spridningseffekt, elever som inte gått Skolkontakt kan också börja öppna sig mer. Vi har även sett att vissa som tagit för mycket plats, som bara talat om sig själva, blivit bättre på att lyssna till andra.

Bland det bästa med metoden är att eleverna slipper känna att de är ensamma med sina svårigheter, tillsammans kan de lyfta -varandra. Åren med Skolkontakt har fått -effekter också för den övriga undervisningen. Victoria Sundberg berättar om en strategi som hon använder ibland.

– När jag har en knäpptyst elev som aldrig räcker upp handen kollar jag före lektionen om han eller hon kan svaret på en viss fråga. Sedan bestämmer vi att jag ställer den frågan inför klassen och ber just den eleven svara. Och det funkar! Det kan vara första gången som eleven räcker upp handen och vågar höra sin egen röst. 

När de sociala färdigheterna stärkts, öppnar det upp för att sedan kunna sätta in de specialpedagogiska verktygen.

– Man kan säga att vi lyckas närma oss eleverna bättre i dag, från många olika håll och med olika expertis. För att en elev ska kunna ta till sig vad en specialpedagog säger måste han eller hon också klara den sociala biten.  

Fotnot: Alla elevers namn är fingerade.

LÄS ÄVEN

Nya böcker om autism och npf i förskolan

Varför vill vi sätta dumstrutar på elever igen?

”Diagnossjukan är elefanten i klassrummet”