LÄS MER Skolpolitiken vill inte höra skolans verkliga berättelser

Hanna är 16 år, luktar parfym, tuggar tuggummi och gråter så att de rougefärgade kinderna blir blöta. Hon är en som inte duger och som inget kan. Åtminstone om man får tro henne själv, eller om man tittar i Skolportalen där resultaten rapporteras: färgen är ilsket röd. Två, eller tre gånger i veckan testas Hanna, lika ofta får hon resultat. 

Hon berättade en gång att hon hatade sin hjärna för att hon visste att hon var ett pucko: ”Vad ska det bli av mig?”

För trots att Hanna pluggar blir hon sällan godkänd. Hon läser, räknar, tränar och får extra hjälp i skolan. Ändå ramlar de underkända resultaten in. Ett pling i mobilen, röd färg och Hanna är på helspänn för jämnan. Underkänt på biologiprovet på tisdagen när hon åt köttbullar i matsalen, resultat från matteprovet under gympasset dagen efter, och så omdömet på svenskan under fredagstacosen. Uppsatsen skulle kompletteras, var inte bra nog.

Sveriges elever presterar bra i internationella studier och har ungefär lika hög andel lågpresterande elever som övriga länder. Ändå får våra barn och ungdomar lägre betyg.

Ljudet från telefonen blir en trigger, hjärtat rusar, fingrarna darrar. När Hanna ska låsa upp skärmen för att få veta resultatet skakar hon ibland så mycket att det är svårt att pricka rätt i appen.

Pling, pling, pling. Dålig, dålig, dålig. Underkänd varje vecka. Systemet där eleverna ska få återkoppling på nya lärdomar gör något med Hanna som människa: det bryter ner henne.

Omproven hopar sig och blandas med de ordinarie, och Hanna vet varken ut eller in, det är som ett stort garnnystan och knuten i mitten går inte att lösa upp. Hon hittar ingenstans att börja och trasslet bara växer. Konstant anspänning.

Egentligen vill Hanna vara som Lisa eller Jennie, som fnissar med huvudena tätt ihop och förtjust jublar över höga resultat. ”Vad fick du, Hanna?” Hon brukar försöka göra sig osynlig, ibland ljuger hon om sitt omdöme och ingen kan klandra henne.

Sanningen är att vi har ett kolossalt märkligt och kontraproduktivt system: bedömning överskuggar lärande och eleverna betar av uppgifter i stället för inhämtar kunskap. Vi i Sverige underkänner flest grundskoleelever i hela EU. Var femte niondeklassare lämnar skolan utan fullständiga betyg. 15 procent stängs ute från gymnasieskolan.

Man skulle kunna dra slutsatsen att våra elever kan för lite. Men faktum är att Sveriges elever tvärtom presterat bra i internationella studier och har ungefär lika hög andel lågpresterande elever som övriga länder. Ändå får våra barn och ungdomar lägre betyg. Det är alltså inte elevernas okunskap som är orsaken utan världsfrånvända krav i ett ruttet system.

Ingen vuxen människa hade pallat det trycket med hälsan i behåll. Ändå kräver vi det av våra barn och unga.

Förra veckan publicerade Sveriges Lärare en undersökning som visar att elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg löper betydligt högre risk att dömas till fängelse i framtiden. Med endast ett eller två underkända betyg ökar risken markant, och för dem som helt saknar slutbetyg är sannolikheten att dömas till fängelse 14 gånger högre jämfört med elever med godkända betyg.

Vad vi behöver är helt enkelt ett system som gör det möjligt för eleverna att klara skolan.

Vi vet också att den skolrelaterade psykiska ohälsan ökar, och det behövs inte direkt snillen som spekulerar för att förstå att det blir väldigt svårt att lära sig när negativ kritik och underkända omdömen nästan dagligen levereras från byxfickan. Alla vi som jobbar i skolan känner Hanna.

Om min chef sms:at mig tre gånger i veckan under och utanför arbetstid och meddelat att mitt arbete inte dög hade jag sjukskrivit mig, gått till facket, tvingats säga upp mig. Ingen vuxen människa hade pallat det trycket med hälsan i behåll. Ändå kräver vi det av våra barn och unga.

Det är så sorgligt, hela den här skiten. Skolan ska vara en skyddsfaktor som stärker eleverna, inte en riskfaktor som tillintetgör små människor. Ändå har vi byggt ett system som mäter sönder våra barn och unga.

Hanna är verkligen inget pucko. Hon är ett offer för fabriken skola. Därför är det djupt oacceptabelt att hon är den som underkänns när det i själva verket är  systemet som borde få ett fett F.

LÄS ÄVEN

Varför vill vi sätta dumstrutar på elever igen?

”Varför dånar inte debatten om hemmasittarna?”

”Det är de svagaste barnen regeringen vill visa ut från klassrummen”

”Stödreformen är ett luftslott – elever slås ut”