Arbetslagets metod: lappar till föräldrarna från ledsna barn

Från vänster: Madeleine Karlsson, Susanne Svensson och Anna Mattisson. Foto: Lina Alriksson
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Förskolan

Gemla förskola utanför Växjö har hittat ett framgångsrikt sätt att bekräfta barnens känslor. Med hjälp av lappar och sms får de små meddela sina vårdnadshavare om hur det känns, bland annat vid lämning.

Hur fungerar er metod?

– Barn blir ju ledsna ibland, som exempelvis vid lämning. Då är det viktigt att bekräfta deras känslor, att det är okej att känna som de gör. Sedan tar vi fram post-it-lappar och ”vuxenpennan” som jag kallar det. Därefter får de hjälp att skriva eller rita hur de känner, som exempelvis ”jag vill att mamma ska stanna” eller ”jag längtar efter pappa”. Lappen sätter vi på hyllan för att kunna ta upp dialogen med föräldrar och barn när det är dags för hämtning. Om barnet vill skickar vi ett sms till föräldrarna med meddelandet. Nyligen var det en pojke som skickade ett sms till sin mamma och fick svaret ”Jag saknar dig också” – tillsammans med en hjärtsymbol. På kvällen sa pojken att det kändes så bra att få just det där hjärtat. Det visar hur viktiga symboler kan vara, även om jag läste hela svaret för honom var det hjärtat som värmde mest, berättar Anna Mattisson som i år arbetat som förskollärare i 20 år och som denna termin är på Gemla förskolas avdelning Myran.  

Varifrån fick ni idén?

– Det började för många år sedan när vi var på en föreläsning med Petra Krantz Lindgren som har skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”, och självkänsla handlar ju mycket om hur man blir bekräftad. Efter den här föreläsningen började vi bemöta och bekräfta barnens känslor på ett annat sätt, och sedan har det här med lapparna och sms vuxit fram genom åren. Vi har pratat mycket om metoden på förskolan och fler och fler nappar och ser det nu som ett effektivt verktyg. Ju tidigare man introducerar det här, desto bättre, även 2–2,5-åringarna ber om lapparna nu.

Fyra tips från Gemlagänget

  1. Tänk dig en situation när ett barn närmar sig några kompisar som leker, och då kastar saker eller puttar dem för att få uppmärksamhet. I stället för att säga ”Sluta bråka” är det ett bättre alternativ att fråga: ”Är det så att du vill vara med och leka?” Oftast blir svaret ja.
  2. Om en kollega är ledsen eller arg på jobbet avfärdar man inte det med ett äsch eller försöker avleda personen. Då lyssnar man och bekräftar känslan. Så ska vi även bemöta barnens känslor.
  3. En känslotavla på väggen är ett bra komplement. Vi har en sådan och där kan barnen peka på känslan de känner om de ännu inte kan uttrycka den med ord.
  4. När den här metoden sätter sig tar det inte mycket tid i anspråk samtidigt som man vinner så mycket. Ett ledset och oroligt barn påverkar ju även personalen och kompisarna.

Vad är det som är så bra med metoden? 

– Många gånger när vi ställer frågan om hur det känns är det som om barnen drar en lättnadens suck, att någon förstår dem. Att hjälpa barn att sätta ord på sina känslor är viktigt, och den här metoden gör verkligen underverk. Jag kan se hur antalet aggressiva utbrott faktiskt har minskat. Föräldrar har också berättat hur de här lapparna ofta sparas hemma och att de använder samma metod när det blir bråk mellan syskon. Nu för tiden använder vi lapparna vid fler tillfällen än vid lämning, de fungerar lika bra vid konflikter mellan barnen eller när någon blir ”arg på fröken”. Även när det har hänt något extra roligt händer det att vi skriver en lapp eller skickar sms. Glada känslor är också viktiga att få förmedla. Det hela handlar om att barnen får tro på sig själva och sin förmåga, och att de får sina behov respekterade och kan påverka sin situation, allt enligt läroplanens mål.

Pedagogerna på Gemla

Susanne Svensson
Förskollärare på avdelningen Kotten.
Ålder: 51 år.
Bor: I Gemla.
Bäst med yrket: ”Alla relationer man skapar. Att få vara med när barnen växer och upptäcker att de kan, vill och vågar.”
Mest fascinerad av: ”Vad ett yngre barn kan, och kan lära sig med lite stöttning, utmaning och rimliga krav. Underskatta inte en kotte!”

Madeleine Karlsson 
Förskollärare på avdelningen Humlan.
Ålder: 34 år.
Bor: I Växjö.
Bäst med yrket: ”Alla härliga samtal, möten och utforskanden med barnen.”
Mest fascinerad av: ”Allt barnen kan, och hur stolta de blir när de klarar av saker som de inte trodde att de kunde.”

Anna Mattisson 
Förskollärare på avdelningen Myran.
Ålder: 53 år.
Bor: I Gemla.
Bäst med yrket: ”Att se barnens behov, intressen och utveckling, och måna om, utmana och stötta deras självkänsla.”
Mest fascinerad av: ”De yngre barnens kommunikativa förmåga. När man genom att ställa ’rätt fråga’ när de är ledsna får en lättnad tillbaka: ’aah, du fattar vad jag känner’.”

LÄS ÄVEN

Så gjorde vi: fågelholksbyggena gjorde barnen till snickare

Eva Lindström: Bevare oss för föräldrars tyckande och tänkande

Enkät: Barns och pedagogers tankar om rörelse

Lyssna på Förskolan här!