Årets UBB-vinnare – Eva ger nytt liv åt gamla regellekar

Foto: Johan Strindberg
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Förskolan

Bro bro breja, Vem är rädd för häxans kvast och Sista paret ut. Årets vinnare av Ulla-Britta Bruun-stipendiet Eva von Unge vill lyfta fram regellekarna som undervisningsredskap i förskolan.

Författaren George Bernard Shaw uttalade en gång de klassiska orden ”Vi slutar inte leka för att vi blir gamla, vi blir gamla för att vi slutar leka”. En som kan skriva under på det är förskolläraren Eva von Unge, vinnare av 2021 års UBB-stipendium.

När Eva vikarierar vet Sofie och de andra barnen att roliga lekar väntar.

– Jag har alltid gillat att leka, ända sedan jag var barn, säger hon. Det är så otroligt roligt och jag har så många glada minnen från den tiden. Nu vill jag föra vidare traditionen med regellekar, rim, ramsor och tokiga sånger till kommande generationer.

Efter över 40 år i yrket gick Eva nyligen i pension, men hon har på intet sätt lämnat förskolan i Vällingby. Med jämna mellanrum hoppar hon in som vikarie. Hon berättar hur hon härom veckan lekte en regellek som spårade ur, men att det finns mycket att lära även av det.  

Det började med att ett av barnen sa att hon inte ville bli tagen och strax därefter anslöt sig flera andra barn med samma önskemål. En stund senare luckrades reglerna upp än mer då barnen bestämde sig för att springa två och två. Eva avvaktade för att se hur det hela skulle utveckla sig och tänkte att det skulle bli ett spännande experiment.

Det blev anarki, ingen röd tråd alls.

– Det blev anarki, ingen röd tråd alls. Till sist ropade ett av barnen: ”Vad leker vi för lek egentligen?” 

Leken avslutades. Men nästa dag ville barnen leka leken igen. Eva påminde om vad som hänt dagen innan och frågade barnen hur de hade upplevt det. 

– Regelleken är ett viktigt redskap i förskolans undervisning och det var intressant att höra dem reflektera över vad som händer när alla gör som de vill i stället för att följa reglerna. Regellekar handlar om demokratisk värdegrund, ett grundkoncept för att samhället ska kunna fungera.

Som livet i miniformat 

Ett annat plus är att barnen får röra på sig och dessutom öva på hela känsloregistret; i exempelvis jagalekar finns spänningen, sorgen när man blir tagen, glädjeruset när man klarar sig och välbefinnandet i att få vara tillsammans.

– Som livet i miniformat!

Eva von unges egna favoritlekar är Vem är rädd för svarte man, en lek som spårats så långt tillbaka i tiden som mitten av 1300-talet då digerdöden härjade, något som gett leken dess namn. För att barnen ska förstå leken bättre i dag har Eva döpt om den till Vem är rädd för häxans kvast. Andra lekar som Eva sätter högt upp på topplistan är dragleken Bro, bro breja och Sista paret ut.

Viktigt med både regler och fri lek

– I regellekarna är alla med, både pojkar och flickor, stora och små. Det gör mig glad att se kontakterna som skapas där, och om barnen först är med i trygga sammanhang som leds av en vuxen kan det sedan bli en inkörsport till den fria leken. I förskolan hamnar regellekar lite i skymundan, det är ofta den fria leken som gäller. Men jag tycker att båda lekformerna är jätteviktiga att ha med.

Eva von Unge är jublande glad över att ha utsetts till UBB-stipendiat, men hade först svårt att ta in det.

– Jag visste att jag inte hade vunnit, det hade jag redan berättat för alla. I stället väntade jag på att pristagaren skulle tillkännages, och undrade varför det dröjde. Så en dag när jag sitter i telefon med svärdottern ropar min man att jag vunnit, han hade sett det i min mejl. 

Eva trodde han sett fel, att det var ett mejltack för visat intresse. Maken stod på sig, Eva likaså.

– Till sist läste jag mejlet själv men var så blockerad att jag inte kunde ta in vad det stod. Vilket kaos det blev!

Det här handlar om ett kulturarv som jag vill föra vidare till gamla erfarna kollegor

Nu ska all hennes erfarenhet och kunskap om regellekar, rim, ramsor och sånger komma på pränt. I boken vill hon även dela med sig av egna misslyckanden och framgångar, liksom hur man blir en trygg lekledare och skapar tillit i gruppen.

– Jag tänker mig boken som ett uppslagsverk att ta fram när det är dags att leka eller ha samling. Jag har märkt att regellekar har börjat försvinna till förmån för annat, men det här handlar om ett kulturarv som jag vill föra vidare till gamla erfarna kollegor, nyutbildade pedagoger, föräldrar och allmänt lekglada människor!

Sök förskolans viktigaste stipendium!

Har du arbetat med något extra intressant och utmanande som du skulle vilja dela med dig av till andra förskollärare? Då kan du söka pengar ur Ulla-Britta Bruuns Minnesfond. Mer information och ansökningsformulär finns här: ullabrittabruun.se

Har du frågor? Mejla oss på forskolan@lararen.se!

LÄS ÄVEN

Förskolan som är byggd efter barnens storlek

Stenkula: Hur mycket valfrihet tål förskolan?

Förskolan som språkrik lärmiljö för de yngsta

Lyssna på Förskolan här!