Relationer i skolan handlar om neurovetenskap

LÄS MER ”Relationer står inte i vägen för kunskap utan bär den”

Lärande sker inte i ett vakuum, utan i en hjärna som hela tiden tolkar sin omgivning. Det är utgångsperspektivet för beteendevetaren och författaren Lena Skogholm, som länge arbetat med att göra neurovetenskap användbart i skolans vardag. I hennes perspektiv är relationer, trygghet och kommunikation inte komplement till undervisningen utan dess förutsättning. 

Hennes nya bok ”Varför elever beter sig som de gör” samlar forskning om hur hjärnan reagerar på trygghet, stress och bemötande i skolan, och fungferar även som en kommentar till senare tids debatt om relationer i skolan: vikten av att bygga relationer står inte i kontrast till utan bevisas av neurovetenskapen.

Med tryggheten frigörs mental bandbredd för lärande.

Lena Skogholm beskriver hur de äldsta delarna av vårt nervsystem fortfarande påverkar elevernas beteenden i klassrummet. Det gäller att förstå hjärnans landskap.

– Evolutionen har skapat biologiska program som byggts in eftersom de var avgörande för överlevnaden. De programmen är fortfarande aktiva i elevens hjärna i dag.

Tilliten är en central del. Hjärnan behöver veta att den som talar är trygg och välvillig. Det påverkar om eleven öppnar upp för logik och problemlösning eller går in i ett tillstånd av vaksamhet.

– Om jag inte känner den som ger mig information, om jag inte vet vad det är för typ, hur ska jag då veta om jag kan lyssna?

Det här märks i vardagen. En elev som låser sig, reagerar snabbt eller undviker uppgifter gör ofta detta för att hjärnan är upptagen med att värdera trygghet, inte för att eleven vill vara motsträvig.

– Så länge eleven undrar om något kommer att få hen att känna sig dum, utsatt eller på andra sätt otrygg, då är hjärnan upptagen med det. Med tryggheten frigörs däremot mental bandbredd för lärande.

I boken lyfter Lena Skogholm också forskning om struktur, regler och konsekvenser. Inte för att fördöma eller ta ställning utan för att visa hur olika inslag påverkar hjärnan. Hon återkommer till att konsekvenser inte får skapa rädsla eller hot eftersom detta leder till försvarsläge.

– Om eleven upplever att andemeningen är att något dåligt ska hända om man gör fel, då går hotsystemet i gång och då minskar inlärningsförmågan.

Hon beskriver en vanlig missuppfattning om konsekvenstrappor: att de automatiskt genererar lugn. Forskningen hon lutar sig mot visar att effekten varierar, och att det kan bli mer motstånd hos elever som redan har det svårt.

– Så långt jag vet finns det i dag ingen forskning som visar att konsekvenstrappor har någon effekt och vilken denna i så fall skulle vara. Hos elever med problembeteende eller som redan har höga stressnivåer kan de till och med trigga fler problembeteenden.

Och är det inte just dessa elever som behöver mest stöd – men som också riskerar att utsättas mest för konsekvenstrappor om sådana är införda?

I stället föreslår Lena Skogholm att skolor tydliggör de positiva följderna av fungerande beteenden, och samtidigt formulerar en stödtrappa för när det inte går som tänkt.

– Vi tränar den unga hjärnan att se vinsten av fungerande beteenden. Och när eleven misslyckas visar vi att vi finns här för att stötta så att det går bättre nästa gång.

Ett annat centralt inslag i hennes bok är modellen med solskenshjärnan och grådaskhjärnan – i stället för kliniska termer använder Lena Skogholm pedagogiska sätt att beskriva hur känsloläget påverkar lärandet.

– Vid positiva känslor lyser ett nätverk upp i vänster hjärnhalva. Jag kallar det solskenshjärnan för att man intuitivt förstår vad som händer. Då tänker vi bättre och minns bättre.

När negativa känslor dominerar aktiveras ett annat nätverk.

– Då går hjärnan in i vaktläge och vi får tunnelseende. Det hjälper oss att förstå hur lätt det är att tappa mental bandbredd.

I klassrummet blir ordval, tonfall och små bekräftelser viktiga verktyg.

– Ta bort glappet mellan tanke och tunga. Så fort du ser något bra, säg det. Det är så vi bygger upp hjärnans inre arbetsmiljö.

Lena Skogholm lyfter också samspelet mellan struktur och flexibilitet. Tydlighet skapar trygghet, vilket i sin tur gör flexibilitet möjlig.

– Ju mer förberedd du är, desto mer kan du improvisera. Strukturen ger den snitslade banan som reptilhjärnan behöver.

LÄS ÄVEN

Personliga relationer viktigare än alla verktyg

”Elevinflytande är inget hot utan ett stöd för lärarrollen”

Fokus på lärares relationskompetens