Tvådelat stöd – här halkar inga elever efter

I de första årskurserna på Västangårds skola kämpar eleverna, precis som på alla andra skolor, med att knäcka läskoden, förstå kopplingen med bokstäver och ljud och ta de första stegen mot att så småningom bli goda läsare. Till sin hjälp har eleverna, förutom sina klasslärare, ett tre kvinnor starkt team som fokuserar på tidiga insatser: en specialpedagog, en speciallärare och en lågstadielärare, tillika förstelärare i svenska, som fått ett nytt uppdrag som resurslärare inom ramen för Lågstadiesatsningen.

Annica Sjödin har haft rollen som specialpedagog på skolan sedan 2004.

– Hos oss innebär tidiga insatser att vi finns nära verksamheten från det att barnen börjar hos oss. Rent praktiskt kan det till en början innebära att jag finns med i samtal tillsammans med lärare och föräldrar i förskoleklassen, när vi funderar över hur vi bäst stödjer barnet. Då handlar det mer om lärmiljö och anpassningar, inte så mycket om direkt stöd till eleven, säger Annica Sjödin.

De tidiga insatserna på skolan handlar både om kunskapsinsatser – som att träna grundläggande matematik och den första läsinlärningen – och om hur de som vuxna samspelar med eleverna.

– Det handlar om vad vi har för kultur på skolan. Vi jobbar mycket med hur vi bemöter barnen, med vårt förhållningssätt, barnsyn och hur man är en tydlig, vuxen och klok ledare.

Att man är ett team om tre är nytt för det senaste läsåret och bidrar till att de kan jobba nära både elever och klasslärare. Annica Sjödin och specialläraren Karin Lundmark har använt förmiddagarna för intensivläsning med de elever som behöver en extra liten knuff för att komma i gång med läsningen.

– Efter jullovet i årskurs 1 förstärker vi insatserna för att ytterligare fånga upp dem som behöver träna mer på de första stegen i sin läsinlärning.

Varje morgon under sex till åtta veckor träffar Annica Sjödin och Karin Lundmark eleverna i intensivläsning en och en, under cirka 15 minuter, och jobbar intensivt med lästeknisk träning för att eleverna ska bli säkra på att koppla ljud och bokstav.

– Vi använder Skolverkets bedömningsstöd för årskurs 1 för att kartlägga elevernas kunskaper och förmågor – tillsammans med det klasslärarna själva ser i undervisningen förstås – och utifrån resultatet ser vi vilka elever som behöver extra stöd.

I mitt nya uppdrag har jag möjlighet att möta upp elevernas behov på ett snabbare och bättre sätt.

Det var Anette Stenmark, teamets tredje person, som tog hand om kartläggningen. Efter många år som lågstadielärare ville hon göra något annat och fick ett nytt uppdrag inom Lågstadiesatsningen, en statlig satsning för att skolor ska kunna ha fler stödfunktioner i de yngre åldrarna, just för att fånga upp elever som behöver stöd.

– Kartläggningen är ett omfattande arbete. Det är förordat att klassläraren ska göra den men vi kom fram till att det fungerade bättre om jag gjorde bedömningarna. Vi såg nämligen att det påverkade klassdynamiken negativt när klasslärarna gick ifrån klassen under den viktiga första skoltiden, förklarar Anette Stenmark.

Snabbt fick de en bra bild av hur varje elev låg till.

– Hur långt har de kommit i sitt mattetänk? Var är de i sin skriv- och läsutveckling? Utifrån det gjorde vi en analys av var vi behövde göra förstärkningar och där har jag funnits med för att snabbt kunna möta upp elevernas behov i deras kunskapsutveckling.

| Foto: Malin Grönborg

Anette Stenmark finns hela tiden nära eleverna i årskurs 1 för att göra undervisningen mer tillgänglig. Elevernas behov har fått styra i vilken av de tre klasserna hon lägger sin tid. Framförallt blir hon ett par extra ögon och den som faktiskt hinner med.

– I mitt nya uppdrag har jag möjlighet att möta upp elevernas behov på ett snabbare och bättre sätt, något som inte alltid varit möjligt som klasslärare i mångfalden av uppgifter, förklarar hon.

Hon beskriver hur hon agerar i klassrummet: ”Okej, du tycker det är svårt med det där – jamen då testar vi på det här sättet” och så tar hon fram passande material och övningsuppgifter – eller tillverkar något eget om det saknas användbart material.

Ibland handlar det om enstaka elever som måste jobba mer för att befästa grundläggande begrepp och hitta andra strategier, andra gånger handlar det om att ”Stopp! Nu är det för svårt för hela gruppen, vi måste ner på en mer grundläggande nivå”.

– Det är mycket tack vare att jag har lång erfarenhet som lågstadielärare som jag kan agera så operativt. Jag ser snabbt var eleverna befinner sig och vad de behöver för insatser, säger Anette Stenmark.

Målsättningen för teamet är att hela tiden göra undervisningen tillgänglig och begriplig för alla elever. Det var en utmaning som ställdes på sin spets för Anette Stenmark, som under året också haft huvudansvar för lågstadiets nyanlända elever, sex elever som var helt nya i svenska språket och i princip utan tidigare skolerfarenhet.

– Då gäller det att hitta sätt att kommunicera och undervisa på, fast vi till en början inte kunde tala med varandra, säger hon.

Vi lägger mycket tid på att träffa föräldrar för att få till en god samverkan.

En viktig del i Västangårds skolas arbete med tidiga insatser är också att så snabbt som möjligt träffa vårdnadshavarna till de barn som av olika anledningar är i behov av extra stöd. Specialpedagogen Annica Sjödin är närvarande vid många av dessa föräldrasamtal.

– Vi lägger mycket tid på att träffa föräldrar för att få till en god samverkan. Allt blir mycket enklare om man träffas tidigt, innan svårigheten har blivit etablerad. Vi värnar om detta otroligt mycket, säger Annica Sjödin.

Det är inte ovanligt att det finska skolsystemet tas som exempel när tidigt stöd diskuteras, ett skolsystem som utmärker sig just på grund av att man sätter in stöd tidigt, något Annica Sjödin är väl medveten om.

– Vet du, jag plockade nyligen fram en rapport om finska stödinsatser och typiskt för det finska skolsystemet är att det går väldigt snabbt från ord till handling. Här i Sverige kan det nästan bli absurt med alla blanketter som ska fyllas i inför en insats, men om vi bortser från den delen så tycker jag faktiskt att vi det senaste läsåret gjort precis som i Finland, säger hon och tillägger:

– Vi står inte och väntar, det krävs ett aktivt arbete att få med alla. Lågstadiesatsningen skapar en bättre möjlighet för oss att vara operativa, tack vare att vi är fler lärare.

Vi har inte så lång väg från behov till handling.

Anette Stenmark håller med:

– Vi har inte så lång väg från behov till handling. När man har förmånen att vara två i ett klassrum ser man saker snabbare än om man står där ensam. Vi kan snabbt göra en analys av läget men det finns också tid att ta analysen vidare – så att det blir operativt.

Och de ser goda resultat av de tidiga insatserna. Samtliga elever, förutom en nyanländ elev som kommit senare under läsåret, uppnådde kunskapskraven i läsförståelse för årskurs 1.

– Jag får nästan lite gåshud av det här, men våra nyanlända elever har kommit in i svenska språket fantastiskt snabbt, vi ser att de klarar kravnivån i svenska trots att de inte varit här mer än ett år, säger Anette Stenmark.

– Sen kan vi alltid bli bättre, det är en ständig utvärderingsprocess om vi får ut det vi vill. Vi kan aldrig slå oss till ro, tillägger Annica Sjödin.