Forskande mattelärare lyfter betygen i Rinkeby
Forskning Den mest outnyttjade moroten i svensk matematikundervisning är glädjen i att förstå något, och för det krävs både piska och morot, enligt läraren och forskaren Tuula Maunula. Just nu leder hon ett utvecklingsprojekt på Rinkebyskolan – i samarbete med lärarna.
”Här har vi inte Rinkebybetyg. Här har vi samma betyg som alla andra.”
Att ingjuta den vetskapen hos eleverna har lärarna på Rinkebyskolan arbetat mycket med under senare år. Men framför allt att hela tiden säkerställa att eleverna är med på tåget. Ingen kommer att lämnas i sticket.
Sedan två år tillbaka har den kollegiala arbetsstrukturen förändrats på skolan. Då kom matematikläraren och forskaren Tuula Maunula till skolan, med uppdraget att utveckla lärarnas undervisningsförmåga i samarbete med lärarna själva. Och därmed även bidra till högre måluppfyllelse.
Nu leder hon två lärargrupper på skolan. En av dem består av matematiklärarna, de är sex stycken. Den andra av skolans tio förstelärare, med olika ämnesområden. Samtidigt undervisar hon två klasser i matematik.
– Det här är den största undervisningsutmaningen jag har varit med om, och jag lär mig väldigt mycket, säger Tuula Maunula.
Hon menar att skolan har långt kvar tills all undervisning är av bra kvalitet, men hon är redan stolt över vad de har åstadkommit.
Gymnasiebehörigheten ökar kraftigt
– Om man utgår från gymnasiebehörigheten så låg vi på 48 procent för två år sen. Nu ligger vi på 72 procent, säger hon och berättar mer detaljerat om matematiklärarnas arbete och ambitioner.
– Syftet är dels att arbeta med hur man kan få elever att uppleva glädjen i att förstå matematik, inte att de ska lära sig matematiska procedurer utantill, vilket fortfarande är väldigt vanligt i skolan. Och dels att bryta upp traditionen ”en klass med en lärare” och därigenom skapa mer kollegialt samarbete.
Specialläraren Anita Nylund har arbetat på internatskolan Sigtunaskolan humanistiska läroverket i 19 år, där gymnasiebehörigheten senast låg på 100 procent. Hon lockades till Rinkebyskolan när hon hörde talas om skolans kommande utvecklingsprojekt.
Matematiklärarna har möte en gång i veckan för att planera och analysera sin egen undervisning. Men allt går inte att planera, betonar Tuula Maunula, vilket är en inställning som löper som en röd tråd i deras arbete. Och en förutsättning för utveckling.
– Vårt arbete handlar till stor del om att hitta kritiska aspekter. Vi kan inte planera så långt i förväg förrän vi har lyssnat efter elevernas felsvar. När vi har fått en bild av vad de tycker är svårt så utformar vi uppgifter om det, säger Tuula.
"Grät i början"
I dag ska eleverna i 9A få arbeta med funktionens representationer. Vårterminen 2019 fick 54 procent betyg i matematik. Nu har siffran stigit till 75 procent. Anita Nylund och Tuula Maunula har följt den här klassen sedan årskurs sju. Det första året var nästan outhärdligt, berättar Tuula och vänder sig mot Anita.
Men tänk vad vi grät i början, och hur vi lovade varandra att vi inte skulle sluta på skolan.
– Nu är de ju helt grymma att ha att göra med, eller hur?! Men tänk vad vi grät i början, och hur vi lovade varandra att vi inte skulle sluta på skolan.
En av utgångspunkterna i deras undervisning är att övervägande arbeta med problemlösning i grupp. Inte med ”tyst-räkning-i-boken-metoder”, som Anita Nylund kallar det.
Lektionen inleds med att Tuula presenterar dagens uppgift genom att backa tillbaka och prata om vad ”ett svar” i matematik kunde vara i sjuan:
– Då var svaret nästan alltid det som stod efter likhetstecknet. Sedan kom ni till åttan … då var plötsligt svaret okänt, då skulle ni hitta svaret i ett okänt X. Och nu när ni går i nian så är svaret ”det beror på”, beroende på vilket samband som funktionen handlar om. Alltså hur många kilometer man körde eller hur många gigabyte surf man använder, exempelvis.
Förra lektionen utforskade de relationen mellan graf, händelse och formel. Nu ska de fokusera på det fjärde sättet att representera funktioner på, det vill säga mönster, och ta reda på vad man behöver se och upptäcka för att gå från ett mönster till en formel.
"Matematik är viktigaste ämnet"
Eleverna delas upp i grupper och får ett papper med olika mönster på. Exempelvis ett mönster bestående av prickar som ökar i antal, steg för steg. Först ska de ta reda på hur mönstret förändras, för att slutligen skapa en formel för just det mönstret.
Det är tydligt att det pågår ett samarbete i grupperna. De läser uppgifterna flera gånger och diskuterar hit och hit.
– Förstår ni? frågar Yaqeen sina gruppkompisar efter att de har suttit och klurat ett tag. Mary nickar, Miriam skakar försiktigt på huvudet.
Därefter förklarar Yaqeen uppgiften en gång till, och ytterligare en gång.
Det är kul när man har fått fram svaret efter att ha jobbat jättehårt, när du inte fattade det från början.
Längst bak i klassrummet sitter Eldana, Adna och Youstina och kämpar med samma uppgift. De gillar matematik.
– Det är kul när man har fått fram svaret efter att ha jobbat jättehårt, när du inte fattade det från början. Dessutom är Tuulas förklaringar jättebra. Och så kan hon se när du inte riktigt hänger med.
En av killarna på andra sidan klassrummet gillar inte alls matematik.
– Men man måste anstränga sig ändå. Matematik är det viktigaste ämnet.
När hälften av grupperna har redovisat varsin uppgift inför klassen bryter Tuula av.
– Det gör ingenting om ni har fel. Det vet ni. Det här är ingen examination. Det är så att jag hoppas att någon har fel så att vi får något att prata om, säger hon.
Sedan skriver hon på tavlan:
Allt är klart.
Jag börjar fatta…
Jag fattar ingenting???
Elever ombeds räcka upp handen.
– Hur många förstår allt? frågar Tuula.
Tre händer sträcks upp i luften. Nästa fråga: Tio händer, de har börjat att förstå. Sista frågan: En hand och några tveksamma blickar.
Problemlösning i grupp
Matematiklärarna på skolan arbetar mycket med att få eleverna att förstå att lärande inte är något linjärt. Att det går upp och ner.
– Och det gör man bäst genom problemlösning i grupp, konstaterar Anita och förklarar att hon och hennes kollegor brukar undvika att starta i själva metoden. I stället startar man i att ”här finns det något man måste förstå eller upptäcka”. När man börjar förstå problemet är det dags att gå vidare till metoder och strategier, och samtidigt belysa vanligt förekommande misstag.
De beskriver sina metoder som motsatsen till ytinlärning. Båda tycker att det är beklagligt att dagens matematikundervisning fortfarande består så mycket av ”ytskrap”. De har ofta sett hur lärare går igenom någonting som om det vore ett matrecept.
– Man förklarar hur eleverna ska göra och sedan låter man eleverna träna på samma sak i boken. Under dagens lektion var det ju helt uppenbart att eleverna började i någonting de inte förstod över huvud taget, och fick gräva i det, säger Tuula.
Under sina veckoträffar pratar matematiklärarna mycket om vad förståelse är och vad som är kritiskt för eleverna att få syn på i det aktuella stoffet.
– Här är ”varför”-frågan väldigt viktig. När eleverna ger rätt svar brukar jag fråga varför det är så. Varför man ska göra si eller så, och då fortsätter de ibland att redogöra för uppgiften utan att förklara varför, även om det är duktiga elever. Redan på högstadiet blir det en återvändsgränd om man inte har fått jobba med den viktiga ”varför”-frågan, säger Tuula Maunula.
"Gemensamt språk"
Hon tror att det finns många lärare som hade föredragit att inte använda läroboken som utgångspunkt för undervisningen, eftersom man märker att man inte når så långt om man enbart använder boken.
– Men tyvärr arbetar man i ganska så isolerade öar. Lärare jobbar ensamma. Så har det även varit här och då är det inte så lätt att förändra undervisningen.
Att få möjligheten att arbeta som de gör på Rinkebyskolan är väldigt ovanligt, betonar hon.
– Nu finns det ett gemensamt språk bland lärarna och ett gemensamt fokus på det viktiga i undervisningen. Dessutom vet eleverna att vi spelar på samma planhalva som dem. Att vi inte är deras fiender, säger Tuula Maunula.
6 situationer när mattelärare är fel ute
- När vi säger: det bara är så, det är regler i matte.
- När vi snabbt lotsar elever till rätt svar.
- När vi inte låtsas höra elevers frågor som vi inte kan svara på/förstå.
- När vi låter eleverna lösa rutinuppgifter för att få lugnt i klassen.
- När elever tvingas plugga allt hemma för att lektionerna är så stökiga.
- När vår ständiga bedömning hindrar elever att bidra med sina feltankar, försök och frågor.
Källa: Tuula Maunula
LÄS ÄVEN
Sämre matematikundervisning i utsatta områden
Matematiklyftet förbättrade inte elevernas resultat
