Så blir ert fritids bättre på hbtq

När Tullgårdsskolan i Stockholm blev hbtq-certifierad fick personalen lära sig om normer, diskrimineringsgrunder och, framför allt, reflektera över sitt bemötande.

– Oavsett om du jobbar här, är förälder eller elev så ska du få vara vem du vill och bli bemött på ett schysst sätt, säger läraren i fritidshem Jeanette Stenberg.

Hon och hennes kollegor undviker numera att nämna kön när de pratar med och om elever.

– Vi säger kompisar, barn eller elever: ”Kom igen gänget!” i stället för ”kom igen tjejer och grabbar”.

Eleverna fyller i en enkät varje månad om hur de har det på skolan, där diskrimineringsgrunderna ingår. Frågorna är åldersanpassade och handlar på lågstadiet även om arbetsro och vilka utrymmen eleverna är rädda för. Fritidshemmet försöker också erbjuda aktiviteter som passar alla, exempelvis brukar spa vara uppskattat.

– Då får man fotbad, massage och måla nagellack. När man går in förutsättningslöst så hänger alla som är sugna på. Vi har till exempel aldrig tjej- eller killbandy.

Eftersom fritidshemmet jobbar åldersintegrerat i årskurs 1-3 så finns det många platser på aktiviteterna och en stor valfrihet.

– Jag upplever att vi har fått ett schysstare klimat. Det är tydligt på alla sätt att man får vara den man vill vara. En elev kanske behöver en dator när den jobbar, en annan sitta för sig själv i lugn och ro, en tredje måste alltid få komma till limpistolverkstan för då blir det bra. Ingen ifrågasätter det, säger Jeanette Stenberg.

Vad gör ni om ett hbtq-barn blir ifrågasatt av andra barn?

– För flera år sedan upplevdes det att en elev gick in i fel omklädningsrum fast den gick in i rätt. Det där är jättesvårt. Vår uppgift är att läsa av hur elev och vårdnadshavare vill ha det och stötta dem så mycket som möjligt. Om barnen frågar om det är en tjej eller en kille kan man ställa motfrågor: Är det viktigt för dig? Eller får den vara som den vill?