”Uppdraget som utbildad lärare i fritidshem är för stort”

Fyra studenter i slutet av utbildningen till lärare i fritidshem. Från vänster: Annika Strömstedt, Max Elofsson, Agnieszka Jansson och Solmaz Jafari.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik

Vi frågade fyra blivande lärare i fritidshem om hur de ser på framtiden. Svaren visar farhågor inför arbetslivet – men också optimism.

Annika Strömstedt, sista terminen på en erfarenhetsbaserad utbildning till lärare i fritidshem på Södertörns högskola:
– Det har varit väldigt kul att plugga musik. Jag skulle vilja kombinera musik och fritidshem på lågstadiet. Jag undervisade eleverna som jag har på fritids i musik i höstas, och man får en dubbel sida av eleverna. Man blir både ”klassfröken” med lite fyrkantiga, tydliga ramar och fritidslärare som kan hitta på specialgrejer som man inte kan göra i klassrummet. Jag gillar både förutsägbarheten som lärare och friheten och det spontana på fritids.

Max Elofsson, femte terminen på utbildningen till lärare i fritidshem vid Linköpings universitet:
– Jag stänger inte dörren varken för fritids eller idrott och hälsa, jag är väldigt intresserad av båda. Från början sökte jag utbildningen för att jag ville undervisa i idrott och hälsa i första hand, men det har ändrats under utbildningens gång. Nu tycker jag att fritidshemmet verkar intressant och roligt också. En kombination av båda tror jag vore roligt, för att få en variation i arbetsdagen. På sikt skulle jag vilja forska.

Agnieszka Jansson, sista terminen på en erfarenhetsbaserad utbildning till lärare i fritidshem på Södertörns högskola:
– Jag ska satsa på att undervisa i hem- och konsumentkunskap. Efter att ha gått utbildningen är jag inte lika sugen på att jobba i fritidshemmet längre. Utbildningen var fantastisk, men när vi är färdiga lärare så får vi ändå inte samma förutsättningar som andra lärare.

När lärarna vinkar hejdå och går på jullov står vi kvar på skolgården.

När lärarna vinkar hejdå och går på jullov står vi kvar på skolgården. Uppdraget som utbildad lärare i fritidshem är för stort, jag känner mig otillräcklig hela tiden. De flesta av mina kurskamrater känner likadant och söker också jobb inom sitt ämne.

Solmaz Jafari, sista terminen på en erfarenhetsbaserad utbildning till lärare i fritidshem på Södertörns högskola:
– Jag valde bild som ämne, men funderar på att plugga vidare till specialpedagog. Jag har jobbat i skolan och fritidshemmet i 15 år och grupperna har blivit större och större, samtidigt som färre i personalen är utbildade. Det är tufft att jobba enligt styrdokumenten då, jag har inte den energin längre. Man blir en brandsläckare. Enda chansen att jag skulle fortsätta som lärare i fritidshem är att det blir samma krav på fritidshemmet som på skolan, att lärarna ska vara utbildade.