Trippla uppdrag – då blev fritidsläraren Jennie sjuk

Hon minns tydligt ögonblicket när tillvaron rasade ihop. Men det är ändå lite pinsamt, tycker Jennie Ewald Ekström, att berätta om när hon plötsligt fann sig stå mellan potatisen och bananerna på Ica Maxi och undrade vad hon gjorde där, iklädd pyjamas.
– Jag kom inte ihåg att jag hade kört dit och jag hade ingen aning om var jag hade parkerat. När jag ringde hem fick jag veta att jag hade varit borta i tre timmar. Det var sjukt obehagligt.

Sedan blev Jennie Ewald Ekström sjukskriven i tre månader. Hjärnan funkade inte längre, hon kunde inte lägga ihop ett och ett. Efter ett halvår var hon tillbaka på jobbet på Husieskolan i Malmö, där hon nu arbetar 80 procent. Numera har hon rollen som en sorts elevkoordinator på skolan och kan fokusera på det hon vill: att stötta elever både under skoldag och på fritidshemmet. 

Korta bildlektioner

När Jennie Ewald Ekström började på skolan för snart sex år sedan var hon 45 år och hade precis skolat om sig till lärare i fritidshem från sitt tidigare jobb som cirkelledare i keramik. Hon var entusiastisk inför uppdraget att undervisa i bild i årskurs fyra och sex och ansvara för fritidshemmet på mellanstadiet.
– Jag kunde mitt ämne mycket väl, men rent praktiskt var det svårt att hinna med att plocka fram och plocka undan och ha en vettig lektion på 40 minuter. Sedan var jag också resurs i en årskurs, ibland hade jag en läsgrupp i halvklass, ibland hjälpte jag en specifik elev. Utöver det skulle jag kvalitetssäkra fritidshemmet, där jag var ensam behörig.

Hon stöttade andra lärare som resurs sex, sju lektioner i veckan. På fritidshemmet ansvarade hon för 50-60 elever. Utöver korta 20-minuterspass hade hon en timmes enskild planering och en längre arbetslagsplanering med kollegorna på fritidshemmet.
– Det stora problemet var att jag aldrig visste vilket arbetslag jag tillhörde.

Jag hade alltid känslan av att vara lite utanför. 

Jag var inte knuten till något av arbetslagen i lågstadiet, men när ämneslärarna på mellanstadiet hade sina arbetslagsmöten och konferenser kunde jag inte vara med där heller eftersom jag var på fritidshemmet. Jag hade alltid känslan av att vara lite utanför. 

Elever som hade en resursperson på skoltid blev av med den på eftermiddagen och belastningen på fritidshemmets personal var stor. Jennie Ewald Ekström hade svårt att hinna med att skriva kränkningsanmälningar utöver allt annat hon skulle göra. 

Stöttade hemmasittare

När en elev i årskurs fem inte ville gå till skolan längre blev det Jennie Ewald Ekström som fick hjälpa henne. Hon hämtade flickan hemma och följde henne till skolan.
– När det här hände hade jag undervisning i bild, var resurs och hade ansvaret för fritidshemmet. Jag var superengagerad och jobbade 150 procent för att eleven inte skulle bli hemmasittare på heltid. Anledningen till att jag tog på mig uppdraget var att eleven bara ville prata med mig, jag kunde inte säga nej till det. 

Anledningen till att jag tog på mig uppdraget var att eleven bara ville prata med mig, jag kunde inte säga nej till det. 

När eleven kom tillbaka till skolan blev Jennie Ewald Ekström sjukskriven. I sitt nuvarande uppdrag är hon ute mycket på skolgården, ordnar rastaktiviteter och hjälper till med frånvarohantering. Slutligen betonar hon att vi inte får glömma att elever faktiskt inte kan välja bort skolan.
– De är hänvisade till de vuxna som finns här. Min åsikt är att det vore ett svek att inte hjälpa dem när de behöver det. 

– Mycket i skolan handlar i dag om hur vi ska hantera problemskapande beteenden. Jag är övertygad om att vi skulle få betydligt färre konflikter och befarade kränkningar om vi hade en större bemanning av fritidslärare som fokuserade på det sociala uppdraget.