Dans är livsviktigt – men improvisera inte, styr upp!

Låt barnen testa olika sätt att använda kroppen. Foto: Getty Images
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Förskolan

Dansen är en tillgänglig konstform med kroppen som instrument, där behövs inga ord. De som inte har språket kan visa sina känslor och tankar ändå. ”Den är ett gemensamt språk”, säger danspedagogen Elisabet Sjöstedt Edelholm.

Elisabeth Sjöstedt Edelholm

Åtskillig forskning visar hur betydelsefull dans är – även för våra allra yngsta. Hur den utvecklar barns kroppsmedvetenhet och självuppfattning och hur den stimulerar rytm- och koordinationsförmåga, flexibilitet, styrka, balans, uthållighet och motorisk reaktionsförmåga. I en studie av den Kubafödde dansaren Riolama Lorenzo-Lasa framkommer även hur komplexa och kreativa rörelseerfarenheter i dans kan bidra till ett gemensamt och lustfyllt lärande i just förskolan.

Dansens positiva effekter är något Elisabet Sjöstedt Edelholm vet mycket om. Själv har hon dansat sedan hon var barn och arbetar i dag på institutionen för danspedagogik vid Stockholms konstnärliga högskola. Hon är också medförfattare till boken ”Att känna rörelse: en danspedagogisk metod”.

– Vi ville skriva ett slags manifest över hur man kan undervisa barn i dans, säger hon. Bland annat hur man ska få känna efter själv i dansen i stället för att härma. Man kan också vidga undervisningen genom att ta in det utforskande, olika stimuli som en sjal eller en leksak. Boken är slutsåld nu vet jag, men den finns på bibliotek och kan även tankas.

Idé, variation och vila

När det gäller dans på förskolan säger Elisabet Sjöstedt Edelholm att det först och främst handlar om att ha en bra idé som barnen nappar på. Det får heller inte vara för mycket prat, förklaringar och stillasittande. Variation och tid för vila är annat att tänka på, påpekar hon. Att barnen både får varva upp och varva ner. Att ha korta sekvenser så att barnen hinner återhämta sig.

– Själv jobbar jag helst tematiskt, och låter barnen testa olika övningar. Hur kan fötterna röra sig? Hur dansar händerna? Men man måste också vara organiserad och gå in i lärarrollen. Att våga vara ledaren i rummet och ge instruktioner. Men är det för tråkigt riskerar barnen att tröttna, det gäller hela tiden att få dem med sig. 

Lite styrning behövs

Elisabet Sjöstedt Edelholm höjer också ett varnande finger för improvisation utan ramar. Då kan det nämligen lätt sluta i en ganska rörig och kaotisk situation. 

– Då är det viktigt att styra med stopp och stanna. För mycket rekvisita kan också ställa till det. Alla kan inte springa runt med sjalar. Det viktigaste är att barnen genom dansen får möjlighet att uttrycka sina idéer och tankar, att få kontroll på både sitt inre och yttre jag. 

En annan viktig sak Elisabet Sjöstedt Edelholm lyfter fram är att dansen är som ett gemensamt världsspråk. I rörelsen kan även barn som inte har tillgång till språket delta och uttrycka sina känslor.

– Jag jobbade i ett mångkulturellt område med barn som inte kunde svenska men de hängde med ändå. Det finns lärande i dansen och dans i lärandet, och det går att integrera ämnesöverskridande. Dansen har oanade möjligheter.

LÄS ÄVEN

Lärarlöner 2022: Så mycket tjänar förskollärare där du bor

Knepet för att få högre lön – men systemet tar vårt samvete som gisslan

Högläsning: låt barnen känna längtan

Lyssna på Förskolan här!