Vägledare berättar om sin magi – konsten att motivera
Panelen Vi har frågat tre studie- och yrkesvägledare hur de tänker kring motiverande samtal och arbetar med dem rent praktiskt.
LÄS MER ”Lärarna ser positivt på samarbetet – om det är förutsägbart”
Nathalie Palm, Ängelholm:
1. Hur hjälper du eleven att själv hitta drivkraft och motivation?
– Många elever i anpassad skola, där jag jobbar, känner uppgivenhet, så jag bryter ner stora mål till något konkret hanterbart. Framtidstro skapas genom att göra världen mer begriplig. Med elever som har IF använder jag bildstöd, gör arbetsplatsbesök och stärker deras självbild tills de själva vågar tro på sin förmåga.
2. Hur bemöter du någon som inte ser poängen med vägledning?
–Jag jobbar mycket med att skapa förebilder, bjuda in förläsare och arrangera studiebesök. Vägledning kan upplevas abstrakt, men nedbruten i mindre steg kan elever se värdet. Jag arbetar även med det personliga nätverket, hur kan vi hjälpas åt för att stötta eleven, vad gör att hen saknar motivation?
3. Hur vet du när det behövs mer stöd och när det är bättre att utmana?
– Det kräver förståelse för varje elevs individuella behov och förmågor. Med IF handlar det om ett praktiskt och anpassat arbetssätt, där jag använder verktyg som bildstöd och arbetsplatsbesök. Vågar jag tro på mina elever vågar de också. En stark relation ger mandat att utmana, då vet de att vi finns som ett säkerhetsnät.
Sofia Karlsson, Bjuv:
1. Hur hjälper du eleven att själv hitta drivkraft och motivation?
– Många jag träffar har ganska tunga ryggsäckar, packade med en hel del känslor av misslyckande. För att ens våga fundera på att börja studera igen måste jag stötta ungdomen genom att synliggöra alla styrkor och förmågor. Att vara äkta, genuin och att lyssna på allt de säger, snappa upp det som inte sägs och på så vis bygga förtroende.
2. Hur bemöter du någon som inte ser poängen med vägledning?
– Jag märker snabbt om ungdomen är redo för vägledning mot studier eller praktik/arbete. Att vara empatiskt nyfiken och genuin i relationen är en förutsättning. Ibland behöver man ta ett steg tillbaka och ibland tar vi två steg framåt. Vägledningen kommer när den kommer, först behöver jag förtjäna ungdomens förtroende.
3. Hur vet du när det behövs mer stöd och när det är bättre att utmana?
– Det kanske man vet med erfarenhet eller kanske med intuition. Det kommer genom kloka samtal och att våga fråga ungdomen. Svaren från dem brukar vara ärliga om relationen är god. Det är trots allt ungdomen själv som bär sin egen kraft.
Emelie Tannfors, Uppsala:
1. Hur hjälper du eleven att själv hitta drivkraft och motivation?
– Det är verkligen inte alltid jag lyckas, men jag försöker hitta något som känns meningsfullt för eleven – en dröm, ett mål eller bara en önskan om hur livet ska vara. Vi pratar om framtiden, använder kartläggningar eller gör mindmaps. Ofta räcker det med något litet att klänga sig fast vid för att kunna ta ett första steg framåt.
2. Hur bemöter du någon som inte ser poängen med vägledning?
– Jag börjar med att bygga relation och förklara varför vi ses. Många elever är oroliga och tror att de ska få skäll, särskilt om de är vana vid tillsägelser. Jag är tydlig med att jag är där för deras skull. Och om de ändå inte vill så fortsätter jag bara att heja i korridoren. De ska veta att jag finns kvar om de ändrar sig. Det gör många.
3. Hur vet du när det behövs mer stöd och när det är bättre att utmana?
– Det märks ofta i samtalet, man känner av vad eleven behöver. Ibland har mentorer redan flaggat för behov av stöd innan jag träffar eleven. Men även studieval och betyg kan ge en fingervisning. Visst händer det att man märker det för sent, men med lyhördhet kommer man långt.
LÄS ÄVEN
Allt fler vägledare använder AI i jobbet
Så använder vägledare digitala verktyg
Hur jobbar ni med elever med funktionsnedsättningar? Vägledare svarar
