Analogt och digitalt i skön förening

Canada är en av Moras nyaste förskolor med tre avdelningar. Namnet har en historia kopplad till emigranter från trakten som lämnade för just Kanada. En av avdelningarna, Canada Röd, med 21 barn, är långt framme när det gäller att använda digitala hjälpmedel.

– Vi hade lärplattor direkt men från början använde vi dem mest för dokumentation. Nu är kraven högre på oss ur en undervisningsaspekt, säger ­Annika Hammarstrand, förskollärare.

Gruppen har ett stort åldersspann, från 2,5 år till 5,5 år och en stor spridning på kunnandet. Det skapar i sig utmaningar.

Mycket ren skärmtid, som i debatten ofta hamnat i fokus, tycks det inte blir för barnen här. Skärmarna är bara en del av de digitala hjälpmedlen och integrerat i annat, som häromdagen när det talade om vilda djur. Ett barn frågade hur en lejonhona ser ut.

– Jag letade upp en bild på nätet och projicerade den på väggen så att alla kunde se, barnen tittade och därefter tog leken helt över, höll på hela dagen och hela barngruppen var involverad. Utan skärmar, säger Annika.

Linda Andersson är barnskötare och sedan två år it-pilot för Canada Röd.

– Stödet från kommunens it-avdelning är fantastiskt och vi har också stöd från Högskolan Dalarna, säger Linda och fortsätter:

– Digitaliseringen är också vår egen framtid. Jag är glad att vi får tillgång till tekniken, det är framtiden.

Men tekniken är en sak. Pedagogiken en annan. Både Annika och Linda saknar ett pedagogiskt stöd.

– Det skulle vara bra med mer pedagogiska diskussioner om innehåll och användning, kanske workshops, säger Annika.

Det talas mycket om appar, hur vet ni vilka som har god kvalitet?

– För det första är våra Ipads låsta, vi kan inte köpa något själva. Nu har vi tio appar, som är godkända från it-pedagogerna centralt i kommunen.

De visar en app om ord och rim, Bornholmslek. Med den kan flera barn jobba tillsammans. Bilden kan visas på väggen och så kan barnen turas om att svara på plattan.

Vilka reaktioner har ni fått från föräldrar på kraven på digitalisering?

– Inga här men vi har hört från andra grupper här i huset om en oro när de sett hur mycket deras barn vill spela hemma, säger Annika och pekar på att forskningen om hur föräldrarna själva använder till exempel sina mobiler är viktig i sammanhanget samt föräldrarnas eget förhållningssätt.

Hur har digitaliseringen förändrat ert arbete?

– Det händer något nytt och det är inspirerande. Som att på ett nytt sätt kunna närma sig den älskade sagan om bockarna Bruse. Nu kan vi programmera roboten Blue-Bot som barnen kan använda för att hitta rätt väg, säger ­Annika.

Den nämnda roboten har också visat dem att barnen redan vid tre år kunde förstå pilarnas riktning och räkna. Det överraskade dem.

Åsa Berg är förskollärare, specialpedagog och arbetar i dag centralt på elevhälsan i Mora kommun. Hon har ett helikopterperspektiv och förklarar att bara i den här kommunen är den digitala miljön mycket olika på de 40 förskoleavdelningarna.

– Risken för att likvärdigheten blir försämrad är stor. Vi behöver kunskap utöver själva tekniken. Jag oroar mig för att vi inte talar om vad digitalisering egentligen betyder och hur vi definierar den. Nu går vi runt och har väldigt olika bilder av vad det faktiskt innebär. Och när många, som kanske arbetat i många år, känner sig akterseglade av utvecklingen så skapar det en enorm stress hos dem som är de allra mest erfarna.

Hon ser också risken med de som eventuellt ingår i yrket med ett starkt teknikkunnande men som saknar den pedagogiska basen.

– Och grunden är den analoga programmeringen, om vi ska uttrycka det så. Barnen måste först förstå begrepp som framför, bakom, under, över med mera innan de använder roboten Blue-Bot, säger Åsa Berg.