Sörlin: Folkhögskolan är förverkligade utopier

Folkhögskolan har en viktig roll i att bygga upp tilliten i samhället. Det menar idéhistorikern och författaren Sverker Sörlin, som själv har studerat på folkhögskola. Under ett samtal med Tomas Rosengren berättade han om lärarna som gjorde starkt intryck på honom och varför deras arbete behövs mer än ngonsin.

– Om jag hade fått gå en annan väg hade jag nog blivit folkhögskollärare.

Orden är Sverker Sörlins och uttalades under ett samtal med Tomas Rosengren, ordförande för Sveriges Lärare Folkhögskola, på temat ”Folkbildning är viktigare än någonsin”. Utgångspunkten var Sörlins senaste bok ”Till folkbildningens försvar”, där han argumenterar för folkbildningens betydelse för demokratin och samhällets sammanhållning.

Tomas Rosengren inledde samtalet med att lyfta frågan om tillit. I en tid när misstron mellan människor växer och tilliten till samhällets institutioner utmanas, hur kan folkbildningen bidra till att vända utvecklingen?

Känsla av samhörighet

Sverker Sörlin valde att börja i historien. För att människor ska känna tillit till varandra måste de också förstå varandra, menade han. I det gamla, hierarkiska samhället var förutsättningarna för tillitsfulla relationer begränsade.

Under 1800-talet växte folkrörelserna fram i Sverige. Läskunnigheten var redan utbredd och människor började organisera sig, bilda föreningar, starta tidningar och studiecirklar. Det skapade nya möten och en känsla av samhörighet.

– Man förstod att det var många som var som man själv.

Den tidigare hierarkiska samhällssynen började ersättas av en mer jämlik gemenskap och solidaritet. Genom folkrörelserna och folkbildningen lärde sig människor att verka tillsammans.

När Per Albin Hansson senare höll sitt berömda folkhemstal och talade om den gemenskap som skulle prägla samhället fanns därför redan en grund att bygga vidare på, resonerade Sörlin. Människor hade lärt sig att lita på varndra.

Fantastiska pedagoger

Sverker Sörlin har också egna erfarenheter av folkhögskolan. Under ett år studerade han på Österlens folkhögskola. Det är framför allt lärarna han minns.

– Det fanns några lärare som man verkligen skulle kunna tänka sig var original. Helt originella typer. Det var fantastiska pedagoger, med framför allt tid. Tid för deltagarna.

Just tiden och lärarnas förhållningssätt gjorde intryck på honom. Det fanns en känsla av att undervisningen fick ta den tid den behövde och att lärarna inte var stressade.

Han beskriver folkhögskolan som en verksamhet i hanterlig skala, nästan som en förverkligad utopi. Att de svenska folkhögskolorna dessutom drivs av en mångfald huvudmän, från offentlig sektor till kyrkor och andra organisationer, ser han som en styrka.

– Jag tycker att det är en underbar uppfinning.

När Tomas Rosengren frågar vilken roll folkhögskollärarna har i att skapa de lärmiljöer som folkhögskolan erbjuder är Sverker Sörlin tydlig.

– Jag har svårt att se någonting viktigare i dag. Bortsett från bibliotekarier, som också är en nyckelgrupp.

Vara stöttande

Han lyfter bland annat folkhögskolornas betydelse för integration och för unga människor som av olika anledningar har hamnat utanför det ordinarie skolsystemet.

– Ungdomar som behöver något transformativt moment i sina liv för att de står utanför skolan. Det är inga enkla uppgifter.

Det är ett arbete som samhället inte har råd att förlora, menar han.

– Det leder mig till tanken att det här kan vi inte släppa. Det måste vi investera i och vara stöttande mot dem som gör det jobb de gör.

Han återkommer till den avspända attityd som präglade hans egen tid på folkhögskolan. En tilltro till deltagarnas förmåga och en relation mellan lärare och deltagare där det finns utrymme att utvecklas i sin egen takt.

– Förr eller senare klarar du det här ändå, därför att du är en vinnare. Vi har en relation, du och jag. Du är en medmänniska. Vi kommer att lösa det här.

Det är ett förhållningssätt som han menar att det sällan finns tid för i den vanliga skolan.