Alexander Skytte är idrottslärare på en F–6-skola i Järfälla. Han bloggar också på alexanderskytte.se och kommer snart ut med sin andra bok ”Skolans överlevnadsguide till autisten – att få barn med autism att komma ut hela från skolan”.
Idrottshallen som lärmiljö
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik
Inkludering Skolforskningsinstitutet har kommit med en ny sammanställning om tillgängliga lärmiljöer i idrott. En som har många tankar kring detta ämne är idrottsläraren Alexander Skytte.
– Extra anpassningar syftar till att göra undervisningen inkluderande för alla elever. Men en extra anpassning i sig kan fungera som något exkluderande när den riktas till en individ i stället för en grupp. Därför, när jag inför extra anpassningar, försöker jag göra så att det gäller alla. På så sätt blir det en social inkludering – något vi ska eftersträva i skolan, säger Alexander Skytte, som vid sidan av lärarjobbet informerar och driver debatt i ämnet via blogg- och bokskrivande.
För information behövs. Det kan vara svårt för utomstående att förstå hur en idrottshall fungerar i relation till ett traditionellt klassrum.
– Det medför att vi idrottslärare ofta får hitta våra egna vägar som fungerar. I grunden handlar det om att ha en tydlig konsekvenstrappa och göra den uttalad. Elever som pratar under min samling blir genast påminda om våra regler. Fortsätter de får de gå ut och vänta i korridoren. Samtidigt ska jag inte syssla med dubbelbestraffning. Jag låter eleven komma in direkt när det är dags att dra i gång, och ser det inte som något konstigt att vissa ibland behöver gå ut.
Som lärare måste Alexander Skytte helt enkelt hålla i både individ- och grupperspektiv samtidigt:
– Det kan vara en svår balansgång, ibland korsar de varandra. Då får man välja det som är minst skadligt.
LÄS ÄVEN
Personliga relationer viktigare än alla verktyg
