”Skolans uppgift är att utveckla barns tänkande”

Foto: Andre de Loisted

Vilket är ditt första råd till pedagoger?

– Utgå från det konkreta! Matematik är ett språk som beskriver saker. Om jag lägger fram två saker där, och en där, så ska barnen kunna se att det är två plus en. Små barn kanske inte behöver veta att det är tre, eller att det är addition, inte just då. Eller om jag lägger klossar i rutmönster, två gånger tre, och frågar: ”Kan ni lägga likadant? Kan ni lägga fem gånger en?” De fattar direkt.

– Jag har träffat lärare som säger att man inte kan ha små lattjolajbanlådor till nior, men jag har provat och de sitter ganska snabbt där med sina ploppar och pip­rensare. Telefonerna åker ner, luvorna åker av!

Funkar det för alla barn?

–Jag hade en elev som alla sa var så korkad att han inte kunde någonting. Så en dag bad jag barnen att gå ut och hämta en sten som vägde ett kilo. Han var nog den enda som kom in med en rimlig sten, och jag frågade hur han gjort. Han sa att han tänkt att han hade ett paket mjölk i handen.

– En annan gång frågade jag hur långt rummet var, och barnen sa allt möjligt, och han tittade och funderade och sa åtta meter. Han sa att han hade satt fyra sängar efter varandra utmed väggen – han visste att hans säng var två meter lång. Han kunde lösa problem! Vi måste se barnen och vad de kan, och hur vi kan lära dem saker.

Skiljer sig eleverna i dag från när du började?

– Nej, de kan mycket mer än vi tror. Barn tycker om att lära sig. De vill fortsätta, de kan mer och mer om man bara låter dem försöka. Det finns barn som kommer att se saker som de andra inte gör. De kommer och frågar hur man skriver en halv, när vi håller på med talpositioner. De finns redan i ettan – men de finns inte när man kommer till nian. Då har de tappat geisten. Kanske för att väldigt många lärare försöker få barnen att tänka som de själva gör, eller som boken. Böcker kan ju inte tänka! Min uppgift i skolan, som lärare, är att utveckla barnens tänkande. Inte att få dem att tänka som jag.