Om vikten av att få knyta an

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Se barnet inifrån – att arbeta med anknytning i förskolan – är skriven av Guro Øiestad, psykolog och universitetslektor, Ida Brandtzæg och Stig Torsteinson, psykologer. De två sistnämnda håller utbildningar i ”Trygghetscirkeln” som är grunden som de utgår från i boken.

Trygghetscirkeln bygger på flera års forskning kring barns anknytning och visar hur de grundläggande behoven hänger samman. I nedre delen av cirkeln finns barnets behov av skydd, där den vuxna måste finnas som en trygg och säker hamn för stöd och tröst. I övre delen av cirkeln finns barnets behov av självständighet och utforskande, där den vuxna är en trygg bas för positiv bekräft­else. Ju yngre barnet är desto större är behovet att bli omhändertaget och ha en trygg vuxen. Dock är det viktigt att förstå att barn i samma ålder kan vara väldigt olika med olika temperament och erfarenheter hemifrån. Det kan vara en svår utmaning att möta allas olika behov.

I boken finns exempel på hur vuxna hanterar olika situationer i förskolan. En viktig del är när en vuxen tappar kontrollen över sina känslor och handlingar. I dessa situationer är det en fördel om man kan skapa en reflekterande kultur på förskolan. Att prata med varandra om besvärliga relationer i stället för besvärliga barn.

Boken har ett bra upplägg eftersom den beskriver många exempel från vardagen i förskolan, ett bra underlag att ha i arbetslagen för att reflektera och diskutera kring. Jag kan tycka att det som står i den egentligen är ganska självklart men tror dessvärre att det i dagens samhälle med många barn i grupperna på förskolan gör att man inte alltid hinner reflektera över barnens socioemotionella utveckling och de vuxnas bemötande i den grad som skulle behövas.