Digitalt i praktik och teori

Digitalisering handlar om vardag och tvärvetenskap.
Foto: Istock

Den 1 juli började den reviderade läroplanen för förskolan att gälla. Den före­skriver nu krav på att vi ska arbeta med digitalisering i förskolan. Det är alltså inte längre ett val utan måste genom­föras. Men vad betyder det i praktiken?

Den här boken passar utmärkt för att både förstå och komma i gång, med texter från skribenter och forskare som utifrån sina perspektiv redogör för vad digitalisering i förskolan är, hur den kan genomföras och vad den ska leda till.

Boken har tre delar, varav den första handlar om undervisningsperspektivet och tipsar om en mängd olika konkreta arbetssätt med digitala verktyg – lärande i naturvetenskap och hållbar utveckling, programmering, genus, matematik och mycket annat.

I ett inspirerande kapitel beskriver Mia Heikkilä, docent i pedagogik vid Åbo Akademi i Vasa, hur man i arbetet med en robot kan få in genusperspektivet – pedagogerna satte ögonfransar på en av robotarna vilket medförde intressanta reaktioner från barnen. Det blev ett resonemang om roboten – var det en pojke eller flicka, och vad har det i så fall för betydelse? Intressant var att läsa om hur pojkarna reagerade och gjorde sina val.

Del två lyfter professionsperspektivet och presenterar pedagogiska utmaningar, hur vi kan utveckla föräldrasamverkan och på vilket sätt ledarskapet kan få i gång det utvecklingsarbete som krävs.

I den sista delen ges fördjupande beskrivningar av de etiska perspektiv och dilemman som kan uppstå i samband med att vi blir mer digitala i förskolorna.

Boken gör det tydligt för mig att digitalisering handlar om mycket mer än att barn ska få tillgång till digitala verktyg rent tekniskt – den har ett tvärvetenskapligt perspektiv där forskare för kritiska resonemang med forskningstyngd.