Bebbe på nappjakt

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Marie Eriksson läser ett leta-äventyr som blir bättre när man försöker läsa ur barnens perspektiv.

1–3 år Vid första anblicken gick den här boken mig förbi. Men så gav jag den en chans ändå och som så många gånger förr upptäckte jag att en bok får större mening när man försöker se den ur barnens perspektiv. Boken är uppbyggd som ett ”leta-äventyr” där Bebbe vill hitta sina nappar. Att nappen är en viktig liten sak är något som många barn kan identifiera sig med. I all sin enkelhet engagerar berättelsen och lockar med barnen i Bebbes jakt på napparna genom sovrummet, hallen och köket. En liten gosekanin finns med vid Bebbes sida under hela letandet och ger en humoristisk dimension med sitt uttrycksfulla minspel.

Bilderna är fulla av detaljer att peka på och prata om både vid läsning och när barnen bläddrar själva. När Bebbe och kaninen äntligen hittar den första nappen så är den ganska knastrig och otrevlig efter att ha gömt sig i mammas sko. Nappen i pappas kaffekopp är inte heller så god och den gröna nappen under soffan är alldeles luddig av damm. Mitt i letandet dyker storasyster upp och plötsligt är Bebbe inte sugen på nappen längre. Det är mycket roligare att sjunga med storasyster. Intill står gosekaninen med en dammig napp intryckt i munnen och väldigt stora, förvånade ögon.