”Vägledarna har lämnats ensamma" – Sverige sämst i Norden
Foto: Adobe Stock
Vi lärare debatt Behovet av dimensionering och en seriös systematisk satsning på studie- och vägledning är akut, skriver Anders Lovén.
Sedan lång tid tillbaka har valet till gymnasieskolan varit något av en vattendelare mellan elever som väljer yrkesprogram respektive högskoleförberedande program. Tendensen har varit allt fler elever sökt de högskoleförberedande programmen samtidigt som arbetsmarknadens behov av elever från yrkesprogrammen ökat kraftigt. Oron för dessa ”felaktiga” val växer nu bland representanter för näringsliv och myndigheter.
Skolverkets generaldirektör skriver i DN 231031 om utmaningarna med elevers gymnasieval när elever väljer bort yrkesinriktade program trots en god arbetsmarknad. Skolverket skriver (2023) angående dimensioneringen i gymnasieskolan att många av de elever som valt högskoleförberedande program kunde ha gynnats av att i stället ha valt en yrkesutbildning som stärkt deras ställning på̊ arbetsmarknaden. Och i Göteborgs-Posten (231031) skriver representanter för Västsvenska Handelskammaren att ”unga inte väljer utbildning och karriärväg utifrån vad som efterfrågas på arbetsmarknaden” och poängterar vikten av en fördjupad studie- och yrkesvägledning.
Målsättningen om allas ansvar för undervisning om arbetsliv och utbildning har kollapsat.
Problemet med att elever inte väljer efter arbetsmarknadens behov är inte nytt men har förstärkts av den valfrihetsrevolution som främst kännetecknat valet till gymnasiet. Det finns hos många elever och föräldrar en uppfattning att elever väljer fritt och noga söker av de olika alternativen, trots att forskningen visar på motsatta resultat och att såväl unga som vuxna gör kompromisser på väg mot framtida yrkesval.
Bidragande till denna uppfattning är den ökade konkurrensen och marknadsutsättningen av utbildningssystemet. Det har försvårat möjligheten att sovra och kritiskt granska innehållet och ökat behovet av objektiv och opartisk information. För en del elever har val av skola blivit viktigare än val av utbildningsinriktning. Till det kommer schablonartade värderingar av yrkesprogram som att dessa främst är till för skoltrötta elever och så vidare. Problemet för många elever är att de inte kan sortera informationen och relatera den till sina egna förutsättningar. Följden blir att de väljer bort alternativ eller överskattar den egna förmågan och väljer alternativ som kan bli övermäktiga.
I debatten lyfts nu fram en starkare reglering av antalet platser och dessutom betonas skolans studie- och yrkesvägledning som nyckelfaktor för att elevernas val bättre ska matcha behoven på arbetsmarknaden.
I våra nordiska grannländer har kunskapsområdet utbildning och arbetsliv utvecklats till självständiga ämnen i grundskolan.
Tanken att en god vägledning ska göra elever mer medvetna om sina värderingar och hur dessa kan påverka och begränsa deras framtida val av utbildning och yrke är inte ny och har också varit ett viktigt mål i läroplanerna. Det förutsätter dock rimliga vägledarresurser, en aktiv skolledning och en god samverkan mellan lärare och vägledare. Till det kommer ett arbetsliv som också tar sitt ansvar. I utbildningsutskottets utvärdering av studie- och yrkesvägledningen (2017/18 :RFR24) understryks att studie- och yrkesvägledningen inte lever upp till de mål som finns i styrdokumenten. Kritiken som är omfattande riktas inte mot vägledarna utan istället pekas på en otydlig statlig styrning och en bristande hantering och kunskap på den kommunala nivån.
Inte minst skolledarna kritiseras för en alltför passiv hållning. I rapporterna beskrivs också att lärarna både är oförberedda och saknar kunskap om kunskapsområdet. Inom såväl lärarutbildningar som rektorsutbildningar har området negligerats eller fått ett alltför knapphändigt utrymme. I över 60 år har i läroplaner betonats att undervisning om arbetsliv och utbildning är en uppgift för alla ämnen.
Även om det finns eldsjälar, både bland vägledare och lärare, som gör goda insatser, kan därför konstateras att målsättningen om allas ansvar för undervisning om arbetsliv och utbildning kollapsat. Studie- och yrkesvägledarna har lämnats ensamma med detta uppdrag och kan omöjligen klara detta utan stöd.
LÄSTIPS
”Att välja för framtiden, skolans stöd genom vägledning och lärande.” Skolverket, Forskning för skolan, 2020.
I våra nordiska grannländer har kunskapsområdet utbildning och arbetsliv utvecklats till självständiga ämnen i grundskolan. I samverkan mellan lärare och vägledare ges här en större möjlighet att förbereda eleverna för deras framtida val. 2019 föreslog en statlig utredning (SOU 2019:4) att ett särskilt ämne/kunskapsområde, kallat Framtidsval, skulle införas i grundskolans senare årskurser. Avsikten var att utnyttja timresurser inom elevens val för att genomföra förslaget. Trots många positiva remissvar har förslaget legat i träda.
Ett särskilt ämne är ingen mirakelmedicin men ett stort steg framåt jämfört med dagens fragmentariska arbete. Väl medveten om svårigheterna med ett nytt ämne vill jag dock understryka att mycket går att göra inom ordinarie undervisning. Här har skolledare ett stort ansvar med att ge tid och utrymme samt engagemang för att utveckla undervisningen. Sist men inte minst borde våra lärarutbildningar bli betydligt bättre på att ta upp dessa frågor.
LÄS ÄVEN
Forskning: Vägledare har nyckelroll redan i grundskolan
