Elin Fellers: Företagen behöver mentorer
Krönika Arbetslösheten har minskat det senaste året men är tre gånger högre bland utrikesfödda. Elin Fellers pekar på företags matchningsprocesser som en lösning.
Goda kunskaper i det svenska språket är helt avgörande för jobbsökandes anställningsbarhet. Det är arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson som säger detta, vid en pressträff i början av hösten. Arbetslösheten har minskat det senaste året men är tre gånger högre bland utrikesfödda jämfört med människor födda i Sverige. Det här är inget nytt, även om statistiken går lite upp och ner. Trots kompetensbristen som råder inom många branscher i dag. Och allra svårast är det för personer med utomeuropeisk bakgrund.
Under de senaste åren har jag jobbat för en branschorganisation vars medlemsföretag uppger en rad bristyrken, och med dem stora svårigheter att tillsätta tjänster. Behoven må variera runtom i landet men det är uppenbart att utvecklingen går åt fel håll. Sakta men säkert har man insett att när medarbetare går i pension så kan de inte längre ersättas med en yngre kopia. Dessa existerar nämligen inte.
En skriver: ”Att prata med mentorn gav självförtroende att prata om mig själv. Nu längtar jag efter att gå på intervju.”
Så man behöver tänka nytt. Kanske förändra innehållet i tjänsten en smula eller ändra ingångskraven. Satsa på att lära upp och fortbilda en person med rätt inställning och inte enbart räkna med erfarna nyanställda. Det går inte alltid snabbt, det kostar på och det förutsätter förändringsarbete. Men det kan också innebära möjligheter.
Häromveckan startade vi upp höstens mentorprogram. En grupp förväntansfulla deltagare skulle träffas vid en digital uppstart för att få veta mer om genomförandet och om varandra. För mentorerna – erfarna medarbetare som anmält sig som branschambassadörer – lockar det att få inspirera och stötta någon som skulle kunna bli ens framtida kollega, och det är det mänskliga mötet som är i fokus. Adepterna, samtliga utrikesfödda, letar efter jobb. Men vilket?
I matchningsprocessen, där vi parar ihop mentorer och adepter utifrån deras kompetensprofiler och intresseområden, blir det tydligt att det allt som oftast saknas ett språk för just detta från adeptens sida. Att konkretisera och uttrycka både vad man gjort och vad man vill göra, och hur man kan bidra. Det där som varje rekryterare vill få syn på under en intervju: vad just den här kandidaten kan tillföra oss.
Ibland är det språket som inte räcker till men det kan också vara annat. Information och kunskap. Hur vägen framåt kan se ut. Förväntningar och möjligheter. Självförtroende och hopp. Sätta upp mål och våga drömma. Annars är det svårt att förverkliga och hålla i hela vägen.
Och det är här mentorerna verkligen spelar roll. Jag tittar på förra programomgångens utvärderingar och konstaterar att samtliga adepter upplevde att deras svenska förbättrats under mentorprogrammet. Alla svarande har också uppgett att de lärt sig mer om branschen och vet mer om olika yrkesroller och företag som kan vara aktuella att söka jobb hos. Men kanske allra viktigast är att flera nämner sin mentor som en betydelsefull person som stöttat dem.
Eller som en adept skriver: ”Att prata med mentorn gav självförtroende att prata om mig själv, och nu längtar jag efter att gå på en intervju.”
Hoppas att även höstens adepter kommer att känna så!
LÄS ÄVEN
Elin Fellers: ”Sätt ord på dina kompetenser!”
Svår höst väntar för vägledare på gymnasiet
