Mer e-sport – bättre i skolan

Längst in i hörnet på Inferno Online, ett stort gamingcenter i Stockholm, sitter ett gäng ungdomar och spelar. Belysningen är dämpad. Framför sig har de alla var sin dator. På huvudet bär de headset.

– Kan jag få ditt kikarsikte? Dra ut det åt sidan bara så kan jag ta det, säger Emil Emanuelsson samtidigt som hans karaktär på skärmen tar skydd inne i ett litet skjul.

Gabriel Bengtsson, som också är 14 år och sitter mitt emot, lägger ifrån sig kikarsiktet på marken så att Emil kan plocka upp det i stället. Genom siktet söker han sedan av omgivningarna innan laget förflyttar sig från skyddet i skjulet mot mer öppen terräng.

Strax bakom dem står Tom Helgesson och ger ungdomarna nyttiga tips. Han är en av coacherna från företaget Area Academy som tillsammans med välgörenhetsorganisationen Min Stora Dag håller i det här e-sportlägret för ungdomar med olika allvarliga sjukdomar och diagnoser.

– Försök att hålla er i rörelse, då blir det svårare för motståndaren att träffa er. Akta så att det inte är någon uppe i tornet!

Spelet heter PUBG, en förkortning av PlayerUnknown’s Battlegrounds. I varje match hoppar drygt 100 spelare ut ur ett flygplan som passerar över en stor ö. Spelarna siktar in sig på en plats på kartan att landa vid och vecklar sedan ut sina karaktärers fallskärmar. Väl nere på marken börjar kampen mot fienderna. Där gäller det att så snabbt som möjligt plocka på sig vapen och utrusning för att kunna besegra de andra spelarna. Under matchens gång krymper dessutom området på ön som spelarna kan vistas i. Går man utanför den så kallade ”cirkeln” dör man kvickt. I slutändan är det bara en spelare, eller ett lag, kvar på ön.

Intresset för spel är enormt bland ungdomar. I den senaste rapporten Svenskarna och internet framkom att i stort sett alla – 98 procent – av pojkarna i åldersgruppen 12–15 spelar på internet. Bland tjejer i samma ålder var motsvarande siffra 87.

Hos välgörenhetsorganisationen Min Stora Dag har man snappat upp intresset och det här är tredje året i rad man arrangerar e-sportlägret.

– När vi planerar våra läger utgår vi alltid ifrån barnens intresseområden. E-sport­lägret blev verkligen en succé från start och vi märkte direkt att intresset var väldigt starkt från dem med npf, säger Jennifer McShane, generalsekreterare på Min Stora Dag.

Foto: Johan Strindberg

Att intresset från just dessa barn och ungdomar är så pass stort tror hon inte är en tillfällighet.

– Många kan tycka att det känns jobbigt och stressande med sociala kontakter eller sammanhang. Då kan den inrutade spelmiljön, med sina förutsägbara regler och ramar, kännas trygg och mindre kravfylld. Ofta har barn med de här diagnoserna en tuff och ansträngd situation och kan känna ett utanförskap i vardagen vilket gör att de sitter hemma och spelar själva. Att då få träffa kompisar live vid sidan av spelvärlden och känna att man klarar det och att man möts i det här intresset stärker självkänslan. Det skapas en gemenskap. Barnen får också kompisar som de tar med sig hem från lägret och fortsätter spela med och träffa på andra sätt. Det ser vi är en fantastiskt fin effekt av våra läger, säger Jennifer McShane.

E-sportlägret blev verkligen en succé från start och vi märkte direkt att intresset var väldigt starkt från dem med npf.

Under lägret får deltagarna tillsammans med varandra och coacher utveckla sitt spelande. De kommer från hela landet för att träffa andra som delar samma intresse och bli bättre på spelen.

En av ledarna är Sebastian Wiberg, utbildningsansvarig på Area Academy. Ett företag som håller i utbildningar i e-sport. Han har själv jobbat i skolan och tycker att spel kan vara ett ypperligt sätt att nå fram till elever. Hans råd till lärare är att själva sätta sig in i spelandet för att kunna närma sig och förstå barn och ungdomar.

– Börja med att ta en vecka på Youtube och kolla vad som finns, säger han. Bara att som lärare känna till minsta lilla – det räcker med ett namn på ett spel eller en Youtubekanal – kan vara en enorm ingång. Det gör det så mycket enklare att skapa en relation till barn i dag. Vet du inte vad du pratar om märker barnet det direkt och avfärdar dig.

Bland barn i behov av särskilt stöd kan spel bli ett extra värdefullt verktyg.

Simon Sallander, 15 år, får guidning i jakten på vinster i det superpopulära battle royale-spelet Fortnite.
Foto: Johan Strindberg

– Jag minns när jag jobbade på lågstadiet, alla skulle jobba med svenskaglosor och skriva 20 ord. Men för en av eleverna gick det inte alls. Vi löste det genom att i stället låta den här eleven skriva ned namnen på 20 karaktärer från sitt favoritspel och då gick det hur lätt som helst. Jag tycker att spel är ett perfekt verktyg för att skapa intresse och engagemang. I stället för att be eleverna att skriva en novell kan du som lärare låta dem skriva en bana till ett spel, bara du skruvar lite på uppgiften så kanske det går mycket bättre för en del.

Sebastian Wiberg tycker att skolor borde bli bättre på att ta till vara på barnens intressen. Speciellt när det kommer till digitalisering känner han att det finns mycket mer att göra.

– Skolverket trycker ju på för att få in mer digitalisering. Ett vanligt fel många lärare gör, tror jag, är att man tänker ”aha, digitalisering, då ska vi programmera”. Därefter får alla göra en tråkig programmeringsuppgift och så checkar man av att ”okej, nu har vi jobbat med digitalisering”.

Men det går att hitta mer inspirerande uppgifter än så.

– Digitalisering kan ju vara så mycket! säger Sebastian Wiberg. Spel, radioprogram, video. Ungdomarna vill hålla på med You­tube, streaming och nu börjar ju även poddar bli riktigt stort. Genom att låta eleverna göra en Youtubekanal kan de lära sig massor om både teknik och retorik. Använd digitaliseringen till att göra något som eleverna vill i stället för att bara fokusera på programmering, det låter ju astrist.

Knappt hälften av de hundra spelarna som landade på ön från början är kvar i matchen nu. De fyra killarna från Min stora dag tar sig snabbt fram över ett öppet fält på kartan. För att inte dö när utrymmet krymper behöver de närma sig spelplanens mittpunkt. När en av killarna plötsligt hojtar till stannar alla upp och tar skydd.

– Jag ser nån!

– Skjuter.

– Träff! Han är låg nu.

Det har knappt känt varandra i en timme men det märks inte alls i kommunikationen mellan killarna. De berättar hela tiden för varandra vad de gör i spelet och lägger tillsammans upp nya taktiker.

I diskussioner och rapportering om spel pratas det oftast om baksidorna. Spelberoende. Skärmtid. Videovåld och övertrasserade kreditkort.

Fredrik Andersson är före detta proffs i spelet Counter-Strike och är precis som Sebastian Wiberg med som ledare under lägret. Numera kommenterar han e-sport­tävlingar för bland annat Sveriges Television. Han anser att fördelarna borde ges ett större utrymme och att det finns massor att lära sig av spel. Språkutvecklingen och kommunikationen lyfts ofta fram, men det finns mycket mer än så.

– Du möter människor från hela världen och lär dig språk, säger Fredrik Andersson. Men även hur du kan använda en dator, om taktik och att ta snabba beslut. Det är jättehäftigt att jobba med och se ungdomarnas personligheter utvecklas. Många som kommer till våra läger är tillbaka­dragna – jag var likadan själv när jag var yngre – men de lär sig att kommunicera, blir mer drivna och börjar ta egna initiativ. Det är väldigt aktuellt för hur arbetsmarknaden ser ut i dag.

– Många pratar om våldet, men jag har aldrig tänkt på e-sport som något annat än schack. Man utmanövrerar sin motståndare och använder samarbete och strategi. Jag har aldrig sett det som att jag skjuter någon, avslutar Fredrik Andersson.