Särbegåvade mår ofta dåligt i skolan

Länge har hon tänkt skriva uttömmande om intelligens, och nu har det blivit av. Maria Gunther är DN-journalist, doktor i partikelfysik och numera även författare till boken ”Smart – Vad vetenskapen säger om intelligens”. Under ­arbetets gång hittade hon en definition på intelligens som hon gillar.

– Det handlar om att kunna hålla det som är viktigt i huvudet och sortera bort det som inte är viktigt. Men det finns också ganska många olika saker som är att vara smart. Jag är jättebra på logik, jag är verkligen logisk, men jag är urdålig på en massa andra grejer. Som filosofi, jag förstår inte resonemangen.

Intelligensforskning är ett känsligt och kontroversiellt område som berör frågor som människo­värde, men också kön, ras, arv och miljö. Det är helt enkelt ”ingen vacker historia”, som Maria Gunther uttrycker saken och då tänker på en ­historia späckad av rashygien, diskriminering och forskningsfusk.

– Kanske är forskningen så kontroversiell för att vi kallar det för intelligens. Många kallar det för kognitiva förmågor. Men om man nu har en skala man kan mäta och du ser att alla inte hamnar på samma ställe, utan att en del har bättre förutsättningar från början, så kan det få politiska konsekvenser också. Då handlar det kanske mer om moral och politisk inställning. Vi lever i ett samhälle som är ganska optimerat för människor med hög IQ. Men hur ska vi hjälpa människor som inte har samma förutsättningar?

Forskning visar att den som har hög IQ mår bättre och lever längre, och än så länge är IQ-test det bästa mått som finns för att mäta intelligens. Men en sak överraskade Maria Gunther extra mycket under bokskrivandet: hur svagt forskningsstödet är för att särbegåvade barn, barn med hög IQ, riskerar att underprestera i skolan.

– Jag har väldigt lätt att känna igen mig i särbegåvade barn, jag hade det jättejobbigt i grundskolan. Jag har också många vänner som har barn som har mått väldigt dåligt i skolan. Men om man granskar det lite närmare ser man att det är en väldigt flummig diagnos. Det är alltid jobbigt att vara annorlunda när man är barn. Tänker man annorlunda, fattar snabbare eller tänker på ett annat sätt, då är det jobbigt.

Men det finns många sätt att vara annorlunda på och stora studier visar att hög IQ ändå främst fungerar som ett skydd i skolan. Författaren konstaterar att det trots allt var något positivt, något av värde, att hon var bäst på proven.

– Hade jag varit utsatt på andra sätt och inte haft de goda resultaten hade det säkert varit ännu jobbigare. Sedan kan man ju se att begåvade barn tjänar på att få stimulans. Det kan man tjäna på hela livet. Så det är inte att jag inte tycker att de ska få den stimulansen, men att hög IQ gör att man är extra utsatt i skolan, det finns det inga belägg för.

Maria Gunther skriver om tre typer av begåvning, verbal, matematisk och spatial och återkommer gärna till den spatiala begåvningen, ”förmågan att rotera tredimensionella föremål i huvudet och förstå hur de ser ut ur olika vinklar”. Hon kommer fram till att det är en viktig talang och att intelligenstester ofta förbiser den talangen, som är betydelsefull för kreativiteten. Vi riskerar att missa framtidens Isaac Newton, menar Maria Gunther.

– Sådana begåvningar kanske man lägger märke till i praktiska ämnen, som slöjd. Så det kan vara bra att inte dra ner på praktiska ämnen i skolan. Många studier visar att den begåvningen kan vara väldigt nyttig i många olika yrken, allt från medicin till rörmokare. De klassiska skolämnena innehåller ganska lite av detta, kanske är det därför vi missar en del av dessa barn.