Så jobbar vi med lärarhandledning

Annica Lehto, speciallärare på F–9-skola i Sundbyberg

– När jag var ny som speciallärare tänkte jag att lärarna skulle komma till mig när de behövde stöd. Men få prioriterar att ta sig tiden, alla har fullt upp med annat. Precis som lärarna behöver lägga mycket tid på att bygga relationer till eleverna behöver jag som speciallärare bygga relationer till lärarna. De måste få förtroende för mig som del av ett gemensamt väloljat maskineri. Annars kan bilden lätt bli att specen sitter där på sitt rum och ingen vet riktigt vad hen gör, medan lärarna sliter ihjäl sig.

– Jag började med att vara med på lektioner och hjälpa till. Det traditionella enskilda elevstödet genomförde jag i klassrummet, dels för att eleverna inte ska behöva lämna undervisningssammanhanget och klasskamraterna, dels för att få tillgång till lärarna och handleda i samband med undervisningssituationerna. Insatserna i klassrummet blev en väg in för att vinna lärarnas förtroende genom att dela deras bild av det som utmanade i undervisningen. Efter det började vi tillsammans fundera kring det som läraren själv hade identifierat som problem.

– En annan viktig aspekt är att skolledningen organiserar speciallärarens tjänst med en hög grad av frihet och flexibilitet, att inte hela arbetsdagen är fylld av undervisning. Det behöver finnas tid för mig att träffa arbetslagen regelbundet. Då håller jag i handledning i grupp för de lärarna. Ganska ofta tar de upp enskilda elever då, men i stället för att fokusera på brister ber jag lärarna berätta vad som funkat kring en viss elev eller situation i deras klassrum. Det här har varit ett långsiktigt arbete, dels att vända på angreppssättet och fokusera på det salutogena i stället för tvärtom, men också att uppmuntra lärarna att våga berätta för sina kollegor när de lyckas. Det har förändrat jättemycket hos oss. Måluppfyllelsen har förbättrats under de senaste fem, sex åren i Rissne, vilket till viss del kanske kan förklaras av att vi tillsammans har hittat en metod som fungerar i ett utmanande socioekonomiskt område. Genom att ha handledningssamtalen rutinmässigt ökar förutsättningarna för lärarna att forma ett gemensamt förhållningssätt, vilket leder till mer enhetlighet i lektionsstruktur och bemötande för eleverna.

– Det kan vara svårt att få lärare att tänka om, särskilt de som jobbat väldigt länge på ett visst sätt och är fast i övertygelsen att det är eleven som borde anpassa sig till undervisningen och inte tvärtom. Därför hade jag som inledande strategi att få med mig relativt nyutbildade lärare i detta tankesätt. De är generellt mer öppna för att göra tankevändan från det kategoriska till det relationella synsättet. När väl en majoritet av lärarna ser vilka resultat ett förändrat förhållningssätt ger så är vi i dag i en situation där lärare som inte vill jobba på detta sätt ganska omgående söker sig någon annanstans.

Karin Kjörning, specialpedagog på Sankta Gertruds skola (F–6) i Västerås

– Jag har ärendehandledning med varje arbetslag en gång i månaden, då lärarna ofta tar upp enskilda elever. Jag formar handledningen så att medarbetarna själva ska hitta svaren, inte att jag kommer med lösningar. En tumregel för att nå fram är att som specialpedagog aldrig sätta sig på höga hästar. Jag försöker också underlätta lärarnas arbete genom att serva med stödmaterial och liknande. Det gagnar eleverna.

– I förskoleklassen har vi jobbat med SPSM:s ”Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga insatser”, och följt upp den en gång i månaden i form av en handledning tillsammans med skolkuratorn. På så vis fångar vi tidigt upp eleverna också när det gäller det sociala och hemmiljön. I vår skola har vi länge också jobbat med konceptet ”funktionskompetent skola”, där vi alla ständigt utvärderar och anpassar undervisning och lärmiljö till de elever vi har framför oss, och alltså tänker på vad vi som vuxna kan ändra – det är inte eleverna som ska förändras. Det gör mitt jobb som specialpedagog smidigare, att vi redan landat i detta gemensamma förhållningssätt.

– Ibland måste man ta in någon utifrån, för handledning kan beröra väldigt känsliga saker. Enskilda lärares bemötande av elever blir lätt något mycket personligt. Mitt tips är att vända sig till kommunens centrala elevhälsa, om det går, annars att ta hjälp av sin rektor och inte sitta ensam med en lärare vid sådana handledningstillfällen. Jag måste ha en god relation till all personal, och det går inte om det blir alltför känsliga situationer där någon känner sig sågad av mig.

Birgitta Helgesson, speciallärare på gymnasieskola med yrkesprogram
i Uppsala

– Vi är en speciallärare per program, jag ansvarar för naturbruksinriktningen med 20 lärare och 200 elever. När jag kom hit var flera lärares reaktion att ”åh nej, nu kommer specialläraren och påpekar vad jag gör fel”. Men det är inte alls så jag ser det. Det viktiga är att bygga relationer. Jag började med att närvara i klassrumsundervisningen, inte för att hitta fel utan för att hitta tillfällen för samtal med läraren och att lära känna varandra. Jag har varit tydlig med att vi gör detta tillsammans, jag är en kugge i hjulet och allt vårt arbete har samma mål: elevernas bästa. Lärarna kan vissa saker, jag andra – vi kompletterar varandra. Jag har alltså ”gått bakvägen” för att tydliggöra mitt uppdrag.

– Det är speciellt att arbeta på ett yrkesgymnasium, där jag även handleder yrkeslärare med en helt annan bakgrund än traditionell lärarutbildning. Jag måste kunna lyssna in deras olika synsätt och frågor. Det är också viktigt att komma ihåg det mänskliga, med lärarna precis som med eleverna. Det är lätt att stirra sig blind på allt som måste göras, men ibland kanske man som speciallärare eller specialpedagog behöver utföra saker som ligger utanför ens uppdrag, när en lärare behöver det stödet. Ofta får man igen det senare, och om inte annat gagnar det eleverna.

Nicklas Lundberg, speciallärare på Slättgårdsskolan (F–9) i Stockholm

– Jag har i olika grad handlett lärare, fritidspersonal och resurser eller elevassistenter, oftast i grupp men även individuellt. I början tror de flesta att jag ska komma med en massa tips och idéer på hur de ska göra, men jag har inget facit. I handledningen skapar jag ett utrymme för deltagarna att ses för att i lugn och ro reflektera bortom rätt och fel. Jag har alltid sett handledningen som ett sätt att kvalitetssäkra verksamheten. Ibland har jag mött tankar både bland lärare och från chefer om att handledning bara ges till dem som inte är så duktiga. Jag tänker att inget kan vara mer felaktigt. Snarare är de som deltar i handledningen oerhört modiga som vågar stanna upp och reflektera, se och utforska sin egen roll i verksamheten och utveckla sitt arbete. Handledning skapar nöjda medarbetare som mår bra, växer och utvecklas i sin yrkesroll, och de största vinnarna på att skolans personal ges handledning är eleverna.

Niklas Nyqvist, rektor på Kullaviksskolan i Kungsbacka

– I vår satsning på specialpedagoger och speciallärare har båda samma funktion att undervisa och stötta all annan pedagogisk personal inom årskurserna de är knutna till, inklusive schemabunden handledning av varje arbetslag. Vi upplever att lärarna vågar fråga mer och ta upp verkliga dilemman när inte lönesättande chef sitter med under handledningen. Självklart behöver insatser som åtgärdsprogram förankras hos mig, men i det dagliga har specialpedagogerna och speciallärarna min fulla tillit. De håller också i en stor del av det pedagogiska utvecklingsarbetet. (Läs om Kullaviksskolans upplägg i en egen artikel.)

LÄS ÄVEN

”Alla HVB-hem borde ha en specialpedagog!”

Hästar hjälper hemmasittare

SPSM i ny satsning på punktskrift i skolan