Henrik anmälde sin skola till Skolinspektionen: ”Stor vånda”

Ryktet spred sig bland eleverna, de som hade fått F i kursen matematik 1, och på tisdagarna började de försvinna från gymnasieläraren ­Henrik Bergs lektioner i matematik 2.

Sedan kom de tillbaka till klassrummet och sa: ”Jag är godkänd i matte 1 nu!”

Det slutade med att Henrik Berg anmälde sin arbetsgivare till Skolinspektionen för att ha anlitat en extern matematikutvecklare som godkände elever på löpande band utan att de egentligen hade kunskaperna.

– Det var först efter stor vånda jag tog det steget, säger Henrik Berg. Elever skulle ju bli indirekt utpekade. Elever som i flera fall kunde ha klarat kursen på riktigt via den egna stödundervisningen som var i gång. Men jag landade i att jag måste anmäla när betygen inte längre var likvärdiga. 

Något svar kom aldrig från Skolinspektionen. När Henrik Berg till slut fick höra att ärendet stängts kontaktade han myndigheten och fick veta att den inte kommer att göra någon riktad tillsyn ”i nuläget” men kanske senare, och om inte annat följa upp vid nästa ordinarie besök på skolan.

”Jag landade i att jag måste anmäla när betygen inte längre var likvärdiga.”

När vi träffar Henrik Berg i hemmet i Linköping och frågar om de här händelserna är det uppenbart att de inte sitter kvar som någon tagg i ett oläkt sår. Han minns inte längre detaljerna. Och om han uttrycker någon vånda så är det över att låta negativ.

Som lärare bärs han snarare av en solid positivism. Fel och brister måste lyftas, men att han var ensam i en enig lärarkår om att offentligt stå för kritiken med sitt namn har kanske inte så mycket med ett större rättspatos att göra utan handlar möjligen om Henrik Bergs bakgrund som sportjournalist.

Han är själv tveksam till denna koppling, men faktum är att han i många år var yrkesverksam i en bransch där missförhållanden, öppen kritik och att göra uttalanden och stå för dem är en del av vardagen.

Viktigast är ansträngningen

Det som däremot sitter kvar sedan den anmälda betygsprövningen, och som sitter kvar därför att det också utgör Henrik Bergs personlighet som lärare, är övertygelsen om att det allra viktigaste i skolan är ansträngningen.

– Förhoppningsvis brinner vi lärare för vårt ämne så pass att det i sig kan väcka intresse hos elever, men vi är inga underhållare. Inte minst på gymnasiet måste eleverna själva välja att vara delaktiga i sin utbildning även om det inte alltid är roligt. Det är viktigt att förstå att det man läser kan vara, kanske rentav måste vara, riktigt tråkigt ibland. Vi kan slå knut på oss själva i försöken att inspirera, men om mottagaren inte är villig att samarbeta är det ofta lönlöst och äter vår energi.

Henrik Berg säger samtidigt att ansträngningen inte står i motsats till det lustfyllda. Ansträngningen inte bara leder till lust utan kan vara en tillfredsställelse i sig. Och hans klassrum framstår som kreativt och roligt, när vi bekantar oss med hans undervisning.

– Den där känslan av nerv och magi i klassrummet infinner sig allt som oftast när eleverna vill och är beredda att underkasta sig det arbete som krävs för att komma vidare, även om de tycker att det är jobbigt och svårt. Jag kan ta ett lite långsökt exempel från det gångna läsåret när några elever som kämpade i ganska kraftig motvind frågade om extra stödundervisning.

– När vi hade konstaterat att våra scheman inte matchade föreslog eleverna några sena eftermiddagspass, i något fall till och med en fredag, då vi satt kvar till halv sju på kvällen. Det säger sig självt att det blir bra undervisning då, även om eleverna har svårt för ämnet och kanske alltid har haft det. 

Han tackar sin mamma

– De stödpass vi fick till blev riktigt bra lärtillfällen och vi fick möjlighet att stanna upp och repetera, identifiera svårigheter och nöta viktiga bitar som ledde till goda resultat i slutändan. Visst, exemplet är ett undantag i en tillvaro då det är svårt att få till mindre grupper, men det viktiga är energin som kommer ur själva ansträngningen.

Henrik Berg syftar på stoltheten och självkänslan som kan väckas även hos eleverna som har det tuffast. Man skulle kunna sammanfatta det som att han vill sprida ansträngningens evangelium.

När han själv gick i skolan flöt han först bara med (”jag låg nog lite efter de flesta”), och kom snett in i högstadiet. I dag tackar han sin mamma för att han lyckades vända trenden.

– Hon accepterade inte att jag blev underkänd eller fick dåliga betyg utan satte sig ner och kämpade med mig, framför allt med matten.

Till saken hör att familjen då bodde i Los Angeles, där föräldrarna som Ericsson-anställda fått periodiska tjänster, och att high school-läraren i matematik var särskilt tuff.

– Han skickade alltid med mig en bunt A4-sidor med tal som skulle räknas, sida upp och sida ner … Och det var just det där nötandet som knäckte koden för mig. Då kom insikten att om jag bara sätter mig ner och sliter med det så lossnar det. Och när det väl lossnade så rann det ju bara på. Plötsligt blev det svåra enkelt. Och så kom allt på en gång, tror jag: tron på mig själv, lusten att räkna mer för att stanna kvar i den känslan.

Visste att han skulle bli lärare

Redan där och då föddes ett klassiskt lärarkall hos Henrik Berg. Innerst inne visste han att han skulle landa som matematiklärare någonstans i framtiden. Men vägen skulle bli desto mer oväntad.

– Jag sökte till lärarprogrammet direkt efter gymnasiet, tänkte mig matte och fysik. Men jag kom inte in. Det var ju betydligt svårare då, i början av 1990-talet. Så jag kollade upp vad de läste första året, det var mycket matte, och ”skuggade” utbildningen genom att gå ett magisterprogram i matematik. I väntan på nån reservplats. Men det slutade med att jag gick kvar alla fyra år och fick en fil mag i matte.

Henrik Berg minns de här åren på Linköpings universitet som väldigt roliga, inte minst socialt. Det var ju på hemmaplan, och han trivs med att ha alla sina nära och kära nära på riktigt. Och någonstans i allt detta roliga blev han plötsligt … sportjournalist.

– Jag halkade in hos TV Linköping och frilansade sedan som sportreporter, bland annat på SVT Sport, Radiosporten och SHL:s webb.

Men det vara bara en omväg, om än nästan två decennier lång.

– Min lärarutbildning har liksom löpt parallellt under alla de här åren. Jag har plockat lite kurser här och var, även på distans när vi – precis som mina föräldrar – bodde i Los Angeles, där min fru hade fått en forskartjänst.

”Det började oroväckande”

Under de sex åren i USA kom också de två första barnen. Henrik Berg var hemmapappa samtidigt som han frilansade och färdigställde sin lärarexamen. När barnen närmade sig skolålder gick flyttlasset tillbaka till Sverige, 2015.

– Vi ville att barnen skulle få ha sina kusiner och far- och morföräldrar nära, och gå i svensk skola.

”Skolkoncernen hade det horribla upplägget att alla lektioner skulle vara 100 minuter långa.”

Våren 2017 började det brinna i knutarna. Henrik Berg, som inte hade koll på att lärarutbildningen var på väg att göras om, insåg i sista stund att han måste göra klart sin slutpraktik till sommaren för att slippa läsa ytterligare kurser till hösten. Men han hann i mål i tid, med ansträngning och sportmentalitet. Och slog kanske rekord med sina 24 långa år från påbörjade lärarstudier till första lärarjobb.

Och nu då, efter sju år som matematiklärare på samma gymnasieskola, Linköping Fria Läroverk, blev det som du trodde?

– Jodå, men det började oroväckande. Skolkoncernen hade då det horribla upplägget att alla lektioner skulle vara 100 minuter långa. Ena terminen hade man en sådan maratonlektion per ämne i veckan, andra terminen hade man två. Och har man då en elevgrupp som har svårt att motivera och koncentrera sig … det går bara inte. Skolan slopade konceptet redan efter ett år. Men det gav ju i alla fall en känsla av att nu … nu kan allt bara bli bättre.

Och det har det blivit?

– Trots allt … ja! Med tiden har jag förstått vilka upplägg som funkar och inte, jag har fått erfarenhet av alla olika typer av elever, utvecklat flexibilitet. Kan bryta upp en lektion i flera små pass om situationen så kräver.

Hur sett ditt ”standardupplägg” ut?

– Alla bidrar till helheten, som kanske börjar med 20 minuters genomgång – där eleverna hjälper till och räknar under resans gång. Vi tittar på lite teori som vi omsätter i exempel på tavlan, eleverna engageras i att komma på vad som fattas, vad vi behöver fylla på med för att kunna lösa uppgiften. Det blir en väldigt interaktiv genomgång där vi jobbar från båda håll. Det är inte så att varje dag blir på det viset, men det är återkommande upplägg.

”Att man når fram, trots uppförsbacke, är den allra största tillfredsställelsen.”

När det går tyngre, när det inte är den optimala elevsammansättningen och så vidare … Hur gör du då?

– Det finns ingen universallösning, och ibland fungerar ingenting. Men att känna att man når fram ändå, trots uppförsbacke, är den allra största tillfredsställelsen.

Har du något exempel?

– Man hittar på en praktisk aktivitet som liksom kan växa och engagera allt fler elever. ”Hur lång är flaggstången som står här ute på parkeringsplatsen?” kan man fråga, en solig dag när man kan gå ut och mäta skuggan. Sedan mäter vi även skuggan på någon av eleverna … Så, vilka beräkningar krävs nu för att ta reda på flaggstångens längd? Det skapar ett närmast garanterat engagemang. Och sedan fäller vi faktiskt också flaggstången och mäter och kollar om det stämmer!

Ansträngningen ökar

– Eller om vi håller på med statistik och pratar om normalfördelning. Kanske inte så jättespännande i teorin. Men man kan ofta applicera teorin på något i elevernas egen vardag och skapa en förståelse för statistik. Jag gjorde det så sent som i dag, nu när vi haft nationella prov. Eleverna har inte fått reda på resultaten än, men nu presenterade jag dem anonymt för en del av provet. ”På de här tio frågorna så hade den här klassen de här poängen.” 

– Dessa 28 enskilda poäng fick eleverna öva på att presentera statistiskt med hjälp av lådagram, som delar in hela materialet i 25 procents-intervaller. Den presentationen skapar ett helt annat engagemang – det var ju deras egna resultat. De fick jämföra med andra klassers lådagram också, och göra analyser utifrån hur de skilde sig åt.

Och här kommer den kanske största poängen i Henrik Bergs undervisning och lärarkänsla. Det är inte bara engegamanget som ökar. Utan också ansträngningen.

LÄS MER: 

Lärarilska mot friskolans metod för att få elever godkända i matte

Hård kritik mot Skolinspektionen efter mattelärarnas larm

Skolinspektionen: Rektorer med dålig koll kan leda till glädjebetyg

Handelshögskolan vill rödflagga skolor som ger glädjebetyg