Vi undervisar i skolan. Må vi berätta om det. Må vi främja nyfikenheten på det som sker, skriver Anne-Marie Körling.

Handledningen jag har handlar inte om lärarens mående, inte heller om skolans stök och bråk, knappast om tiden som fattas oss. Vi samlas för att tala om undervisningen. Vad har vi gjort idag, vad har vi tänkt idag och vad vet vi om kollegans undervisning.

Jag minns då jag utbildade mig på Nya Zeeland. Rektorn samlade lärarna varje dag. Jo, av ren nyfikenhet sa rektorn, jag vill verkligen veta vad som äger rum i skolan. Jag deltog i ringen av lärare och upptäckte hur ovan jag var att prata om det jag gjorde, tänkte och iscensatte. Lärarna var trygga, ja, till och med kollegialt stolta över sina arbeten och detta speglade rektorn genom att lyssna och ställa innehållsfrågor. Mötet tog 30 minuter. Det som blev synligt för oss alla var den undervisning som skolan bedrev. Efter att ha deltagit i flera sittningar av detta slag smet jag in till rektor för en intervju. Dolde rektorn sin bedömarkompetens, undrade jag. Rektorn såg förvånad ut. Som om mötet skulle handla om att bedöma lärarnas kompetens. Nej, det behövdes inte. Rektorn tittade på mig och sa att lärare kan sitt arbete. Jag vill veta för att kunna se den större bilden. När föräldrar ringde till rektorn kunde rektorn inflika att det var bra att rektorn fick prata med föräldern och passa på att berätta om det barnet hade fått vara en del av idag.

Det gäller att väcka liv i lärarens tysta och nedtystade kompetens. Det kommer minsann att ta sin tid att få lärarna att känna den stolthet för yrket som de finska kollegorna känner. Men en väg är att lyfta innehållet dagligen. Vad har eleverna fått möta? Hur ser innehållet i undervisningen ut?

Lärarnas egna ord

När jag ber lärarna att i handledningen berätta om undervisningen säger de till en början att de har haft matte och svenska. Jag petar lite i de stora rubrikerna. Låt oss få ett exempel. Och låt mig nu ge lärarnas innehåll en röst. Så här såg det ut:

  • Vi läste en bra bok, jag brukar läsa ett kapitel i taget men idag ville inte eleverna att jag skulle sluta att läsa. Så jag fortsatte läsa. Vi läste på många olika sätt: Vi hade stafettläsning/jag läste själv/alla läste lite/de som vill får läsa en sida inför de andra.
  • Vi har arbetat med förlängning av bråktal. Eleverna deltog i genomgång där eleverna fick delta genom att skriva på tavlan, berätta om sina resonemang för varandra och klassen. Vi kopplade förlängning med förkortning för att belysa sambandet mellan dessa.
  • Vi har läst faktatexter om svampar. Idag hade jag plockat med mig svamp. Jag frågade om jag och eleverna kunde få låna hemkunskapssalen. Det gick och vi lagade till svampen och eleverna fick äta och smaka. Det finns inga ätliga svampar i skolans närhet men i morgon ska vi gå ut och titta på de som finns.
  • Berättande texter har vi arbetat med. Eleverna fick skriva ihop i små grupper. En grupp skulle skiva inledningen, en grupp problemet eller händelsen och en skulle skriva en lösning och en annan grupp skulle avsluta miljön. Gemensamt fick de veta miljön och platsen och om vilka och var någonstans.
  • Vi har arbetat med bråktal. Vi hade miniwhiteboards. Jag skrev några tal på tavlan och de skulle skriva bråktalen i blandad form. Vi arbetade inte i matematikboken. Vi skapade uppgifterna tillsammans. Eleverna fick skriva på miniwhiteboards men de fick också skriva på den gemensamma whiteboarden i klassrummet. De fick berätta i klassen hur de hade löst problemet, det var ett par problem i varje kategori, göra omvandling från bråk till blandad form.
  • Vi har varit på utflykt till vikingaby för att testa att leva som människorna gjorde under järnålder. Vi fick klä ut oss i tidsenliga kläder och smaka tidstypisk mat. Många elever fick klappa får för första gången i sina liv. Vi promenerade dit och tog en omväg dit och en annan väg hem. Vi fick se den första snön falla.

Vi undervisar i skolan. Må vi berätta om det. Må vi främja nyfikenheten på det som sker.

Anne-Marie Körling är lärare, författare, läsfrämjare och adjunkt vid Uppsala universitet.

LÄS ÄVEN

Körling: Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt

Körling: Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord

Körling: Att banna en bok är att banna ett barn

Körling: Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan

Körling: Min förvåning får eleven att lysa av iver