Körling: Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Krönika Oavsett om eleven kommer att läsa böckerna eller inte har vi fått möta varandra över två böcker. Vi har tillsammans gläntat in i historiens beskrivande förklaringar där vi har hittat en slags spegel av något vi själva har tvingats genomleva, skriver Anne-Marie Körling.
Eleven från årskurs fyra letar böcker i skolans bibliotek. Jag letar också böcker där. Vi står intill varandra och bläddrar i varsin bok. Eleven undrar vad jag letar efter och jag undrar vad hon letar efter. Hon letar efter pesten, döden och sjukdomarna och håller Dick Harrisons bok i handen. Den vill eleven låna. Det är effekterna av pandemin som har gjort att hon grubblar över frågorna om tidigare pandemier för visst har människor dött i pandemier förr frågar hon sig. Läraren hade berättat om pesten och råttorna. Om koleran, Digerdöden och Spanska sjukan och allt det där som också drabbat människorna en gång i tiden.
Elevens ögon söker vidare i bokhyllorna. Plötsligt spritter hon till av glädje. I sina händer håller eleven Albert Camus bok Pesten. Dessa ska hon läsa. Jag tittar med stora ögon på böckerna hon valt; Den stora döden av historikern Dick Harrissons och nobelpristagaren Albert Camus bok Pesten. Eleven har hittat dem på hyllan högst upp, den som riktar sig till de vuxna läsarna. Den där vetgirigheten vet inga gränser tänker jag. Viljan att veta tar eleven från de åldersdeklarerade böckerna till de som inte är för barnet. Jag var själv en sådan läsare. Jag läste gärna i böcker jag inte förstod eller som inte var skrivna just för mig. Därför skulle jag inte hindra eleven att låna det som gjort henne så glad och så nyfiken.
Båda blir lika drabbade av texten
Vi är fortfarande i biblioteket när jag högläser de inledande meningarna ur Camus Pesten. Eleven utbrister spontant att det är så hemskt, så tomt det är utan duvorna i en stad. Tänk om alla duvorna försvann? Hon tittar på mig. Jag känner precis samma sak som eleven gör. Jag ryser också till inför tanken att alla duvorna skulle vara borta. Man liksom vet att det är något fel då säger eleven. Duvorna måste vara där kommer vi överens om.
Men oavsett om eleven kommer att läsa böckerna eller inte har vi fått möta varandra över två böcker. Vi har tillsammans gläntat in i historiens beskrivande förklaringar där vi har hittat en slags spegel av något vi själva har tvingats genomleva. Vi är båda lika drabbade av texten som slungas ut mot oss, det Camus inleder sin roman med, att parken saknar duvorna. Vi insåg båda två att det är något som är väldigt fel när duvorna inte längre är där. Vi insåg båda att duvorna, ja just de där självklara duvorna måste finnas i stadens park.
Anne-Marie Körling, lärare, författare, läsfrämjare och adjunkt vid Uppsala universitet.
LÄS ÄVEN
Körling: Min förvåning får eleven att lysa av iver
Så fick hon sina fyror att läsa 1,5 timme om dagen
