Därför firar vi skolavslutning

Den blomstertid nu kommer med högtidliga samlingar, utomhusfika och storvulna studentmottagningar. Lövade klassrum, doftande syrener och förväntansfulla elever. På svarta tavlan de löftesrika orden: Glad sommar!

Normala år – men inte i år.

Vad är det vi missar i år? Varför är skol­avslutningar så viktiga? Vad är egent­ligen den underliggande betydelsen?

– Att fira är inte bara att kunna andas ut, vara lättad över att allt är över och kanske få betyg. Det glöms ofta bort att det också är ett sätt att glädjas åt framgången som det innebär att ha lyckats klara av en lång period av hårt arbete. Firandet blir en belöning som ger balans och stärker oss att vilja jobba vidare, säger Malin Valsö, som är leg psykolog och vd för företaget Elevhälsokonsulterna.

Etnologen Elisabeth Wollin framhåller firandet som ett slags modern övergångsrit mellan olika livsperioder. Hon säger att gamla religiösa ritualer blir allt mindre viktiga i Sverige. I stället skapar vi nya riter med uppgjorda scheman och tydliga regler. Firandet av skolavslutningar kan ses som en så kallad passagerit mellan olika stadier i livet. Exempelvis mellan slit och vila, mellan vår och sommar och ibland mellan barndom och vuxenhet.

– Den här typen av ritualer hjälper oss att förstå vardagen, känna trygghet och hitta mening. Vi behöver ingå i ett samspel med andra för att känna oss accepterade och bli till som människor. Att vi klär upp oss vid avslutningar redan i första klass är ett sätt att känna gemenskap och fira, säger Elisabeth Wollin som är lektor i etnologi på Södertörns högskola.

Hon tycker sig också se att det ökade firandet av skolavslutningar är en typisk svensk företeelse.

– Det går förstås att spekulera i att det har att göra med att det svenska samhället till skillnad från många andra blir alltmer sekulariserat.

I dag ligger fokus mest på trevligheter som sommarsånger och gemensamt fika i det gröna i för- och grundskolan. Ett firande som sedan accelererar för att så småningom nå ett crescendo av baler, storstilade studentmottagningar och partajande på lastbilsflak.

I takt med att konfirmationerna i Sverige har minskat har studentfirandets betydelse ökat. 

Studentmössan, som är en tradition från mitten av 1800-talet, finns visserligen kvar. Men annars har firandet förändrats mycket sedan den gamla studentexamens dagar.

Ordet ”studenten” härstammar från tiden då gymnasieutbildningen i Sverige avslutades med en stor muntlig tenta. Den slutliga prövningen kallades för gymnasieexamen och vid ett godkänt resultat kunde eleverna avsluta sina gymnasiestudier.

Den som inte klarade den tuffa tentan fick skamsen smita ut bakvägen medan släkt stod beredda att fira ute på skolgården.

Så här vittnar en man från Västergötland, som skickat in sin berättelse till en undersökning om skolavslutningar som gjorts av Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg:

”Jag tog studenten i juni 1940 med muntliga förhör inför censorer. Vi var alla klädda i smoking och när vi av lärarkollegiet fått veta om vi klarat 'muntan' tog vi på oss studentmössan och sprang ut i samlad tropp till väntande släkt och vänner. Ledsamt nog var det ibland några av 'abiturienterna' som inte klarade 'muntan' och därför fick smyga sig ut bakvägen med studentmössan i en påse.”

Med dagens ögon kan det här tyckas som ett skoningslöst sätt att skilja agnarna från vetet. Att vara klädd i rikemansdräkten smoking vittnar även om studentexamens stora betydelse som klassmarkör. Att lyckas med slutprövningen var inträdesbiljetten till de mest välavlönade yrkena och därmed till samhällets överskikt.

– I dag har vi generellt en syn på skolan som genomsyras av ett alla-ska-vara-med-tänkande. Vi värjer oss från att bli rankade, testade och bedömda vilket fortfarande i hög utsträckning sker i många andra länder, säger etnologen Elisabeth Wollin.

1968 tog de sista eleverna studenten enligt den gamla examensformen, med prov och övervakande censor. Under 70- och 80-talen blev det sedan ovanligt med större firanden i samband med gymnasieavslutningar. Tidsandan präglades av revolt och ”skit i traditionerna”.

– Det uppstod två läger, mellan dem som höll hårt i traditionerna och dem som struntade i dem. Studentmössa eller inte studentmössa. Vi har fått in berättelser från människor som i protest tog studenten i träskor, stickad tröja och utan studentmössa, berättar Lina Midholm, etnolog och forskningsarkivarie på Institutet för språk och folkminnen och Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet.

Hon har även ansvarat för en undersökning där hon samlade in männi­skors berättelser om skolavslutningar.

– Det som slog mig mest är att många minns detaljer från första skolavslutningen till studenten. Även mycket gamla människor. Oftast är minnena förknippade med glädje. Berättelserna visar att avslutningarna är viktiga livshändelser och högtider som haft stor betydelse i många människors liv, säger Lina Midholm.