Njutningen i det läskiga

Boktiteln och omslaget öppnar för barnens fantasi och de blir både nyfikna och lite rädda inför läsningen. Mystik och övernaturligt är en genre som många barn tycker om. Här får vi följa kompisarna Hugo och Vilma när de tillsammans med en storebror besöker ett ödehus – Alex har berättat att det finns vampyrer i ödehuset som sover i kistor. De kan så klart inte låta bli att följa med in i huset, fast de egentligen inte vågar …

När jag läser i boken att barnen går på fritids hajar mina elever till. De går ju också på fritids! Kan barnen i boken vara lika gamla som de? Det skapar samhörighet.

Samtidigt som det är otäckt och otryggt vill eleverna höra fortsättningen. Vi läser vidare och det är många saker som pekar på att det bor ­vampyrer i ödehuset. Gardiner som hänger i revor, en konstig lukt och så det jämrande ljudet som kommer från ett stängt rum. Vilma och Hugo springer därifrån. När Hugo kommer hem upptäcker han att ryggsäcken är kvarglömd i öde­huset. Mamma tycker att han kan hämta den efter middagen. Vad finns det att vara rädd för? Det är ju bara ett gammalt hus, säger mamma.

Här intar författaren barnperspektivet och det blir tydligt att vuxna har glömt hur det är att vara barn. Hur lätt fantasin kan skena i väg och bli en verklighet. Nu går det hela bra och Hugo får tillbaka sin ryggsäck. Senare erkänner Alex att han bara hittat på det där om vampyrer och ber om ursäkt för att han skrämdes.

Då berättar Hugo och Vilma att de hört jämrande ljud i huset. Tillsammans återvänder de till ödehuset, där de hör tydliga ljud från det stängda rummet, Alex går fram till dörren ... Nyfödda kattungar! De blir lättade och skrattar åt sig själva som trodde det var vampyrer. Boken slutar med att Hugo får en kattunge som han döper till ”Lilla grå” – hans egen lilla vampyr.

Boken är lättläst och är illustrerad med svartvita tecknade bilder.