Debatt: Vi idrottsforskare är inte ett eget släkte

Nyligen publicerade Ämnesläraren en artikel med rubriken ”Idrottslärare har fått nog av forskarnas ensidiga fokus”. Den behandlade synen på tävlingsinslag i undervisning i idrott och hälsa och tänkbara konsekvenser av tävling för elevers deltagande och lärande. En medverkande lärare hänvisade i artikeln till ”forskarna” och deras, i hans tycke, ensidiga fokus på tävlingsmomentens negativa effekter. Vid detta tillfälle fick jag representera ”forskarna”, men vilka är vi egentligen? Vilka är forskarna i idrott och hälsa? Är de inte – också – lärare i idrott och hälsa? Jo, i de allra flesta fall är de just det.

Jag har forskat om idrott och hälsa i runt 25 års tid. Parallellt med detta har jag handlett doktorander, nya forskare, varav flera har haft idrott och hälsa som sitt särskilda intresse. Majoriteten av dessa doktorander – och sedermera forskare – har en bakgrund som lärare i idrott och hälsa. En del har rekryterats efter en ganska kort tid i professionen, kanske ett par år. Andra har arbetat i 10–15 år, ja, i ett fall till och med i 33 år! En del har rekryterats direkt till doktorandanställningar. Andra har först rekryterats till lärarutbildning i idrott och hälsa och därefter fått möjlighet att forskarutbilda sig. Några har genomgått Forskarskolan i idrott och hälsas didaktik och där fått möjlighet att fortsätta sin yrkesverksamhet på halvtid och forskarutbilda sig på halvtid.

Vad betyder då ”kritisk”?

Det är viktigt att ha i åtanke att ”forskarna” i debatter om idrott och hälsa alltså inte är några andra än lärarna i idrott och hälsa. Visst, rekrytering till arbete i lärarutbildning och med forskning kanske lockar en viss grupp av lärare, men det kan också finnas andra anledningar till att forskningen involverar ett kritiskt perspektiv på undervisningen.

Ämnesdidaktisk forskning bedrivs inom ramen för samhällsvetenskap. Samhällsvetenskap har till uppgift att vara kritisk. Men vad betyder då ”kritisk” i detta sammanhang? Så här skriver Wikipedia om ordet ”kritik”:

”Ordet används ofta i negativ mening, [men] kritik kan även vara positiv och neutral. Neutral kritik kan ha som syfte att utveckla det sagda och berika samtalet. Kritik i denna betydelse är menat som starten på ett argumenterande samtal, inte som en bedömning.” 

Citatet manar till eftertanke. Kritik är menat som starten på ett argumenterande samtal, inte som en bedömning, men jag antar att en del kan uppleva kritik som en bedömning. Den relativt långa akademiska utbildning som lärarutbildningen innebär syftar bland annat till att utbilda nya lärare i detta synsätt. Det är också – bland annat – därför som lärarstudenter förväntas genomföra en egen studie. Det självständiga arbetet – uppsatsen – handlar om att utbilda nya lärare i vad forskning handlar om och hur man som lärare kan förhålla sig till forskning, så att den kan ligga till grund för professionsutveckling. Som en följd av artikeln i Ämnesläraren kom jag i kontakt med en grupp lärare som ville fördjupa diskussionen om att arbeta med uppgifter som kan utmana elever på deras nivå. Sådana samtal är mycket stimulerande. Då fungerar forskningen verkligen som starten på ett argumenterande samtal.

Håkan Larsson är professor i idrott på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). 

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Idrottslärare har fått nog av forskarnas ensidiga fokus

Ny studie: Drastisk försämring av barns motorik

Tävlingsmoment i idrotten får elever att dra sig undan

Debatt: Kan fysiska nationella prov få idrotten på rätt köl igen?

Replik: Renodlade fysiska tester missar viktiga förmågor