”Mina kollegor är lata”

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningengrundskolan.se

Lärarna på fritids räcker inte till och kollegorna ger glädjebetyg. Ingrid Rosell och Jesper Rehn svarar på lärarnas inskickade frågor.

Barnen vill göra olika saker

Flickorna vill hoppa rep. Killarna vill spela fotboll. Åter andra vill spela spel eller klättra i träd. Vi på fritids räcker inte till. Vi kan inte släppa barnen själva hur som helst, anser vi, och då blir det en massa konflikter när vi säger nej. De som inte får göra det de vill förstör för de and­ra. Går det här att lösa utan att en del blir sura? Eller ska vi helt enkelt våga släppa barnen mer själva?

/Björn

Svar: Det finns inget enkelt svar på detta och det blir ju aldrig riktigt ”rättvist”. Ett sätt kan vara att ni har olika dagar för olika aktiviteter, exempelvis sport en bestämd dag, pyssel en annan, bakning en tredje och så vidare. På så sätt får alla göra vad de vill. Samtidigt är det viktigt för barnen att förstå att man inte alltid får som man vill.

Ett annat sätt är att ni skriver upp olika aktiviteter och låter barnen dra lott. Att prova olika aktiviteter, testa gränser och utmana sin ”trygghetszon” är lärorikt även ur ett genusperspektiv.

Att låta barn vara själva ibland är okej men då måste ni förankra det hos vårdnadshavarna. Hamnar några barn i konflikt får de helt enkelt inte vara ute. Hoppas förslagen kan vara till hjälp.

/Ingrid Rosell, Min kollega, Lärar­förbundet

Mina kollegor är lata

Varje gång vi ska sambedöma betyg upptäcker jag att vissa kollegor inte har läst bedömningsanvisningarna. De sätter andra, betydligt högre, betyg än vad jag har gjort. Det är inte min uppgift att ta diskussionen med dem och jag undrar hur jag i stället ska göra? Skvallra för huvudläraren? Eller strunta i allt och bara ändra mina egna betyg? Sist­nämnda spar ju tid för att uttrycka mig rått …

/D, Stockholm

Svar: Enligt de yrkesetiska reglerna är vi skyldiga att agera och ta ansvar för att betygsättningen ska bli rättvis och jämlik för eleverna. Genom de yrkesetiska reglerna förbinder vi oss också att betygen ska vara sakliga.

Själva poängen med sambedömning är att ytterligare stärka detta uppdrag för att det ska bli rättssäkert och likvärdigt för varje elev. Därför finns det ingen annan väg än att lyfta problemet med dina kollegor även om du är rädd för att stämningen kan bli dålig.

Men samtidigt är det förstås en dålig idé att börja klanka ned på arbetskamraterna. Det är i stället betydligt mer konstruktivt att försöka göra det hela till ett ”vi-projekt” och något gemensamt viktigt. Framhåll att ni tillsammans nu verkligen har chansen göra något som kan bli så bra som möjligt för eleverna. Om det ändå inte förändrar något måste du ställa dig över det obehag som det kan eventuellt kan medföra, och rapportera vidare till rektorn som är ytterst ansvarig. Det är din skyldighet gentemot dina elever.

/Jesper Rehn, ordförande i Lärarnas yrkesetiska råd