Lärare betalar ur egen ficka

Några exempel på utbildningsmaterial som lärare lägger egna pengar på.
Foto: Emil Nordin

När Tidningen Grundskolan ställde en fråga på Facebook om det fanns lärare som använde privata pengar för att köpa undervisnings­material trillade det på ett drygt dygn in runt 50 svar från olika lärargrupper.

Hur många som betalar ur egen ficka kräver en omfattande undersökning, men att det förekommer råder det ingen tvekan om.

SO-läraren Sara Altgård på Central­skolan i Tierp uppskattar att hon lägger en hundralapp i månaden på läromedel, filmer och fortbildningsmaterial till sig själv. I Tierp råder köpstopp, bortsett från förbrukningsvaror.

– I stället för att ta striden för att jag ska få betalt så väljer jag att betala själv, det går mycket snabbare. Jag vill ha det på mitt sätt och skapa bra förutsättningar för eleverna. Det är ju framför allt de som drabbas av köpstopp, säger Sara Altgård.

Hon konstaterar att följden blir att de verkliga utgifterna inte syns för de ytterst ekonomiskt ansvariga – politikerna. Och att rektorerna i kommunen är väldigt pressade uppifrån.

– Vi har bett dem att vidarebefordra det här till rektorsträffar med svaret att de ska ta upp det när köpstoppet är över.

Anna Henriksson undervisar i NO på Björndammens skola i Partille. Det senaste året har hon lagt ut uppåt 1 000 kronor på material till sina laborationer.

Sara Altgård.
Foto: Tom Guan

– Här är det inte budgeten som är för låg. Jag är främst kritisk till själva systemet. En av orsakerna är att de produkter jag behöver inte alltid är beställningsbara i våra upphandlade inköpsportaler eller också är volymerna för stora. Och om de finns att köpa där blir processen väldigt tidsödande eftersom det innebär att jag måste ta in offerter och jämföra priser. Det blir helt enkelt smidigare att köpa sakerna själv, säger Anna Henriksson.

Dessutom, betonar hon, är det inte alltid möjligt att ha den framförhållning som krävs när man ska beställa saker via inköpsportaler.

– Ibland vill jag ju anpassa undervisningen till det som väckte elevernas intresse under föregående lektion.

Pernilla Karlsson på Nyhedsskolan i Rättvik har jobbat som lärare på fritidshem i 15 år och lagt ut tusentals kronor över åren. I dag har hon slutat att köpa in saker till verksamheten för egna pengar, men när hon jobbade på en skola i Stockholm var det annorlunda.

Anna Henriksson.
Foto: privat

– Vi kände oss aldrig tvungna, men vi var ett gäng som trivdes väldigt bra ihop och var angelägna om att skapa en bra miljö för våra elever, säger Pernilla Karlsson.

Ibland köpte de in tyger, plastblommor, kuddar och vaser från Ikea. Pernilla Karlsson ger ett exempel:

– Om en låda att lägga grejer i kostar 269 kr på en inköpsportal, men 69 kronor på Ikea, så ville vi hellre lägga pengar på det som ska ligga i lådorna än att ta av verksamhetspengarna.

Men utläggen redovisades aldrig.

Pernilla Karlsson.
Foto: privat

– Ledningen såg bara det färdiga resultatet utan att få information om var sakerna kom ifrån.

Tre rektorer som Tidningen Grundskolan får tag på säger att de aldrig har hört talas om den här problematiken. Den fjärde, Elisabeth Jonsson på Backens skola i Umeå, bekräftar att det händer att lärare lägger privata pengar på undervisningsmaterial.

– Absolut, men jag har aldrig bett någon om att lägga ut egna pengar. Om någon gör det brukar jag upp­mana till att lämna in kvitton för att få tillbaka sina pengar.

Hon tror att orsaken är lärarna är måna om sina elever och att många lärare känner att det är enklare eftersom de slipper fakturaförfaranden.

– Det är sällan som det här diskuteras inom kommunen, men jag upplever inte att det här är ett stort problem hos oss. Däremot resonerar jag med lärarna. Enligt mig är ekonomi lika viktigt att få en pedagogisk förklaring till precis som allt annat.

Varje arbetslag har en gemensam budget och Elisabeth Jonsson tycker att det finns ett värde i att lärarna får styra över pengarna själva.

– De ska inte behöva fråga mig om allt, de vet ju bäst.