Så tränar förskolan på inrymning

Det är en fin och småkylig dag och eftermiddagssolen letar sig fram genom trädkronorna. Ute på gården på Hamregårdens förskola är leken i full gång. Femåriga Ava ger klartecken till de uppradade kompisarna. ”Klara, färdiga, gå!” Det är fritt fram att springa fram och kasta sig i den stora lövhögen. Leken upprepas gång på gång med löv som yr ackompanjerat av glada röster och kiknande skratt. En idyll. 

Men ett inslag på SVT Nyheter Västmanland vittnar om att allt i staden inte är lika ljust. Skjutvapenvåldet har nått en dyster rekordnivå i regionen. Skjutningen i Bäckby i slutet av oktober var den artonde för året, totalt en mer än föregående år trots att slutet på 2023 vid tidpunkten för inslaget är två månader bort. Polisen som uttalar sig säger att situationen är allvarlig och att fokus nu ligger på att bryta våldsutvecklingen. 

Flera incidenter i närområdet

Hamregårdens förskola ligger visserligen i ett lugnt villa- och radhusområde i Hamre, öster om Västerås, som varit förskonat från våldsamma händelser. Men under höstterminen har flera incidenter inträffat även i närområdet. Bland annat en knivskärning, och för en av förskolorna i närheten blev det skarpt läge när en man som jagades av polisen försökte ta sig in i lokalerna. 

– Men de hann få in alla barn och låsa dörren, säger barnskötaren Therese Hedström samtidigt som hon övervakar barnens glada lek i lövhögen. 

Plötsligt blåser Therese i visselpipan upprepade gånger och alla barn reagerar bums. Med snabba, springande ben tar de sig mot förskolan. Förskolläraren Ida Jähi har tagit täten och barnen från hennes avdelning följer efter. På mindre än 30 sekunder är gården tom.

För barnen är det en lek

Therese Hedström är sist kvar. Hon kontrollerar att ingen är kvar på gården, ser till att låsa dörren och går sedan in till rummet där barnen har samlats. 

Där inne sitter de tolv barnen uppspelta med rosiga kinder i en ring på golvet, utom Finn som har tagit plats i soffan. De diskuterar hur snabbt det gick att komma in. 

– Vi var snabbare än blixten. Som i Ronja, där är det storm. Vad heter de där fåglarna nu igen? 

– Snabbare än du fröken, eller hur? 

– Jag hann till och med plocka kottar när vi sprang!

För barnen är allt bara en lek, en skojig springa snabbt-aktivitet initierad av pedagogerna. Allt för att barnen inte ska skrämmas av det allvar som egentligen ligger bakom övningen. 

– Vi vill inte att de ska bli skrämda eller bli rädda för personer utifrån som besöker förskolan. I stället har vi gjort det här som en tävling där vi ska testa hur snabbt vi kan ta oss in, utan att ta av overaller eller skor i hallen, förklarar Ida Jähi.

Rum där man kan gömma sig

De har övat en gång tidigare under hösten. Då stannade alla barn i hallen för att ta av sig skorna, men den här gången flöt allt på som det skulle och alla skor är kvar på fötterna när barnen slår sig ner på den runda mattan i samlingsrummet. Att just det rummet blev utvalt beror på att de fönster som finns i rummet inte är lika lågt placerade som i övriga rum. Dessutom finns där rullgardiner att dra ner om det skulle behövas. 

Barnen pustar lite. Det börjar bli varmt. Mössorna åker av och overallerna öppnas. Samtidigt pratar de på om sin händelserika dag. På förmiddagen har de varit på teater, och diskussionen kommer snabbt in på alla olika djur som var med i föreställningen. Och hur de på väg till teatern var tvungna att springa för att hinna med bussen. Och nu springtävlingen. Men det finns gott om energi kvar. När de klätt på sig och kommit ut på gården fångar lövhögen snabbt deras intresse igen. De skrattar och leker på precis som tidigare, alltmedan Therese Hedström och Ida Jähi diskuterar allvaret bakom inrymningsövningen. 

Det är tråkigt och skrämmande att det ska behövas, men det är tyvärr nödvändigt nu.

– För ett år sedan ungefär var det en vårdnadshavare som frågade om inrymning, då kändes det konstigt. Nu är det annorlunda. Det är tråkigt och skrämmande att det ska behövas, men det är tyvärr nödvändigt nu, säger Ida Jähi.

– Förr hände sådant här bara på andra platser, och inrymning var något de sysslade med i skolan. Mycket har förändrats, konstaterar Therese Hedström. 

Har själva bestämt tillvägagångssätt

Planen är att de ska öva på inrymning minst en gång per kvartal, precis som med brandövningarna. Vårdnadshavarna informerades på föräldramötet under hösten och alla tycker att det är jättebra att de övar även på detta, och att det blir en lek för barnen. 

– Ja, de behöver ju inte veta allt i den här åldern, tillägger Therese Hedström som även ansvarar för att alla kommer ut när det är brandövning. 

– Om jag inte är på plats eller ute på gården delegerar jag mina uppgifter till någon annan, säger hon. 

Hur de ska gå tillväga vid övningarna har pedagogerna diskuterat sig fram till på APT, bland annat att det är viktigt att inte skapa oro. Alla pedagoger har egna visselpipor som endast används vid just inrymning, och varje avdelning har en speciell plats att samlas på inomhus. För de äldre barnen på avdelningen Fjärilen har det fungerat bra med springtävlingen, och de flesta yngre springer efter de stora barnen vid övningarna. 

– De allra yngsta får vi lyfta och bära, men det går bra. Alla pedagoger vet vad som ska göras, säger Ida Jähi. 

Initiativ från rektorerna

Initiativet till inrymningsövningarna kommer från rektorerna på förskolorna i området. Efter incidenterna i närområdet under hösten bestämde de att köpa in visselpipor till alla pedagoger och diskuterade hur övningarna skulle kunna läggas upp. Ingela Sahlin, som bland annat är rektor just för Hamregårdens förskola, berättar att de var överens om att göra det till en lek för att avdramatisera det hela. Hon berättar att de även inspirerades av en förskola i ett utsatt område i Västerås där de har tydliga rutiner för inrymning redan sedan tidigare. 

– De har sagor, sånger och annat förberett material om de behöver inrymma. Vid ett tillfälle skulle Paludan ha en koranbränning i närheten av förskolan och då var de väl förberedda om det skulle bli oroligheter, berättar hon. 

Den gången ställdes Paludans besök in och det behövdes ingen inrymning. Men vid ett annat tillfälle var det skarpt läge. 

– De hörde smällar i närheten av förskolan en dag och bestämde om inrymning. Sedan visade det sig att det bara var fyrverkerier som tur var, säger Ingela Sahlin. 

Viktigt med en tydlig plan

Hon påpekar att det är viktigt att diskutera med pedagogerna om hur inrymning ska gå till, att man gör upp en tydlig plan och att man utvärderar utgången, precis som vid brandövningar. 

– Sedan är det även viktigt att, som med allt annat, se till att informera vikarier och ny personal om vad som gäller, tillägger hon. 

Ute på gården håller lövhögen fortfarande barnen sysselsatta, och eftermiddagssolen är kvar. 

– Men det kan bli ganska mörkt här på eftermiddagarna, och då ser man inte om det kommer någon i skogen. Att det har hänt incidenter så nära oss känns olustigt. Det är bra att vi övar. Enda nackdelen är att det blir smutsigt inne av alla skor, men det får man ta, säger Ida Jähi.  

Vad tycker du om den här speciella leken? 

Emilia, 5 år:

– Jag tycker allt är bäst. Jag brukar springa mycket och det är därför jag har så snabba ben. Jag tycker att det är lite konstigt att gå in med kläder och skor, man gör ju inte det i vanliga fall.

Ava, 5 år:

– Jag tycker att det är jättekul. Jag är snabb, men min pappa är så långsam. Det är kul att gå in med kläder och skor. Pippi har skor på sig inne, hon sover med skorna på sig också.

 

Finn, 5 år:

– Jag tycker att det är roligt när jag hinner plocka upp något när jag springer in, och när jag kommer in vill jag sitta i soffan. Jag har jättesnabba skor hemma, men de här är också ganska bra.