Internaten är hotade - rektorer protesterar

Andreas Berglund på Axevalla folkhögskola i Skara kommun är djupt oroad över internatens överlevnad. Foto: Privat.

I dag finns en stor risk att folkhögskolor med internat blir tvungna att sluta driva internatverksamhet, berättar rektor Andreas Berglund på Axevalla folkhögskola. Framförallt om inte dagens bidragssystem förändras.

Andreas Berglund har tillsammans med elva rektorer skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken ”Folkhögskolor med internat är hotade”. Dagens bidragssystem täcker inte upp de kostnader som krävs för att driva internat, långt ifrån, berättar Andreas Berglund, rektor på Axevalla folkhögskola i Skara kommun.

I debattartikeln skriver ni att bidragssystem är utformat för folkhögskolor med dagdeltagare och inte för internat­deltagare. Kan du utveckla det?

– Vi vill inte lägga några skugga över dagfolkhögskolorna. Det man däremot kan säga är att dagfolkhögskolor och internatskolor får samma ersättning, oavsett internatskolornas alla kringkostnader. I dag finns det dagfolkhögskolor som inte har något kök och som ligger i ett kontorshus fullt anpassat efter ändamålet, medan en internatskola måste ha kök som kan servera alla måltider, ett vaktmästeri och resurser för att ta hand om lokalvård och grönområden.

Hur ser situationen ut hos er just nu, när du ser över er budget?

– Vi är tvingade att ha kompletterande verksamheter. Jag lägger ganska mycket av min tid på att söka pengar till olika projekt och hitta verksamheter som kan harmoniera med folkhögskolors verksamhet och folkbildning. Därutöver har vi mycket dagkonferenser och hyr ut rum via booking.com. I grunden är jag optimist och tror att det här kommer gå bra, men för att få budgeten att gå ihop krävs det även andra lösningar, vilket tär på vår kapacitet.

Samtliga rektorer bakom debattartikeln i Svenska dagbladet.

  • Mikael Lindgren, rektor vid Hjälmared folkhögskola och ordförande folkhögskoledelegationen i Västra Götalands Bildnings­förbund.
  • Elise Arnell, rektor, Helsjöns folkhögskola.
  • Sören Eriksson, rektor, Wendelsbergs folkhögskola.
  • Joakim Hjelm, rektor, Viskadalens folkhögskola.
  • Jonatan Rask, rektor, Nordiska folkhögskolan.
  • Andreas Cederlund, rektor, Hjo folkhögskola.
  • Martin Callermo, rektor, Ljungskile folkhögskola.
  • Gabriella Idholt, rektor, Hellidens folkhögskola.
  • Mats Wingborg, utredare.


Men de kompletterande aktiviteterna kräver ju också personal?
– Ja, för vår del handlar det om att försöka utöka det vi kan erbjuda utan att behöva utöka personal, exempelvis med hjälp av kurser under den tid då det inte pågår reguljär undervisning.  Alla får bidra på något vis. Men den största delen av de kompletterande verksamheterna läggs på servicegrupper, som får jobba över sommaren.

Hur mår personalen?
– Det här blir en belastning i och med att återhämtningsperioderna blir färre. Men det finns en fantastisk stolthet i den här verksamheten. Jag skulle tro att alla medarbetare förstår vår situation men givetvis kan det bli en del småkonflikter om någon behöver en lokal som kanske egentligen skulle användas av någon annan. Då uppstår frågor kring vad som egentligen är viktigast i det vi gör på skolan.

Hur har det påverkat personalens löner?

– Någon lönesänkning har inte varit aktuell, men vi behöver se över organisationen och avtal. Fast kan inte pressa det här hur långt som helst. Här behöver det finnas både balans och hållbarhet.

Har det funnits en tid då bidragen rimmade väl med internatskolans utgifter?
– Jag skulle säga så här: det har varit en urholkning under lång tid och bidragssystemet har inte räknats upp, med undantag för förra året där man tillsköt hundra miljoner till folkhögskolorna, på bekostnad av folkbildningen. Dagskolor och internatskolor har fått samma peng för deltagarveckorna under lång tid, parallellt med kostnadsökningar i form av löneökningar, stigande inflation och – inte minst – uppvärmningar. Och allt det här har ätit på vår budget under lång tid.

Vad kan man göra för att komma tillrätta med de här förhållandena?

– Det enklaste vore att vi flyttar verksamheten till en billig lokal och satsa på undervisning dagtid. Då hade vi haft samma finansiering till mycket lägre kostnader. Men vi tror inte att på att bedriva vår skolverksamhet på det sättet, även om det finns det andra skolor där det passar perfekt. Tyvärr tror jag att det finns en risk att man driver folkhögskolorna åt det hållet och det vore förödande. Då tappar man det unika med folkhögskola.

Många folkhögskolor är i behov av upprustning. Hur ser det ut hos er?
– Vi en stor underhållsskuld för våra lokaler och fastigheter, utöver internaten.

Hur vill du beskriva vikten av internat på folkhögskolor?
Folkhögskolorna erbjuder enormt utbud av kurser. Flera har riksintag och vissa utbildningar kanske inte finns på så många platser. I de fallen kan man gå en utbildning långt hemifrån eftersom man kan bo på skolan. Det är en del av grundfundamentet i folkhögskolan och något som skapar en bredd för deltagarna att kunna välja av den mångfalden.
Och om man ser till individen… På vår skola har vi många hemmasittare, som man slarvigt kallar det, där vår skola blir det första steget utanför hemmet. De deltagarna är kanske inte redo att flytta till en egen lägenhet i stan och då blir det här ett mellansteg, vilket har en jättestor betydelse för individen, men också för hela samhället och samhällsekonomin. Dessutom ligger mycket av folkhögskolans själ ligger just i internatdelen. För många är det ju det man förknippar med folkhögskolor.

LÄS ÄVEN:

Åtta av tio folkhögskolor pressas till nedskärningar

Risk att folkhögskolans särart går förlorad

”Det går att bredda om man gör det rätt”