”Digitala verktyg kräver förnuft”
Digitalt arbetsliv
Att hänga med i dagens teknikutveckling är nästan omöjligt för lärare på vård- och omsorgsprogrammet.
Sjukvården är ett oerhört brett fält. Dessutom handlar utbildningen om mötet med personer i behov av vård, betonar yrkesläraren Mari Stenlund.
Läraren Mari Stenlund började arbeta som ambulanssjuksköterska på 1990-talet och när hon ser tillbaka på den tiden inser hon hur mycket teknikens utveckling har betytt för patienter i behov av akut vård. Numera är det exempelvis möjligt att utföra EKG-test direkt i ambulansen, och skicka resultaten elektroniskt till närmaste sjukhus.
– Innan jag började arbeta som ambulanssjuksköterska handlade yrket främst om att få patienten till sjukhuset så snabbt som möjligt, säger Mari Stenlund, som arbetar på Dragonskolan i Umeå.
I dag går tekniken i rasande fart och pilotprojekten haglar tätt. Ett av de senaste är SOS alarms världsunika projekt att skicka ut hjärtstartare med drönare vid misstänkta hjärtstopp.
Men än så länge har den medicinska utvecklingen inte inneburit några större förändringar i den utbildning som erbjuds på vård- och omsorgsprogrammen. Bortsett från de nya program som används för dokumentation av patienter. Men Mari Stenlund tycker att det här är ett knepigt område att förhålla sig till. För vad är ny teknik egentligen? Är digitala manschetter och blodtrycksmätare ”ny” teknik? Exempelvis. I så fall är de fullständigt up to date.
Inom vård- och omsorg är mötet med patienten oslagbart.
– Våra elever utbildas till vård- och omsorgspersonal inom äldreomsorgen, funktionshinderområdet och sjukvården och vårt uppdrag som lärare är att undervisa utifrån ett perspektiv där man möter brukaren eller patienten.
Sedan konstaterar hon att vårdlärarna på Dragonskolan omvärldsbevakar i den utsträckning de kan, men att utvecklingen inom hälso- och sjukvården är omöjlig att hålla koll på, eftersom fältet är väldigt brett. Dessutom använder verksamheterna ute i verkligheten olika verktyg och därför är det personalen på plats som ska lära eleverna hur de fungerar och används.
Numera finns det dosettrobotar, ett oändligt antal appar för brukare med kognitionssvårigheter, duschrobotar och digitala larm- och tillsynssystem. En stor del av den nya tekniken utvecklas med syfte att ersätta personalinsatser, eller för att bidra till att brukarna ska kunna hantera vissa moment i tillvaron själva, med argumentet att det ska ge dem ökad självkänsla och livskvalitet.
– Jag är inte reaktionär och är givetvis väldigt positiv inför teknikutvecklingen som har förbättrat patientsäkerheten betydligt, men inom vård och omsorg är mötet med patienten oslagbart.
Mari Stenlunds lärarkollega Åsa Sjöstedt är arbetsterapeut i grunden och undervisar i kurser inom funktionshinderområdet. Inom det fältet har det skett väldigt mycket under det senaste decenniet.
– Inom mitt område handlar utvecklingen främst om kognitiva hjälpmedel som syftar till att hjälpa brukarna att bli så självständiga som möjligt. Det finns mängder av appar till smartphones som kan vara ett stöd för brukaren i olika dagliga aktiviteter, säger Åsa Sjöstedt.
Hon konstaterar att ingen av hennes elever har kommit tillbaka från sin apl och haft synpunkter på att de får för lite undervisning om digitala hjälpmedel, möjligen för att den digitala utvecklingen är en självklarhet för dem.
Både Åsa Sjöstedt och Mari Stenlund skulle gärna se att de fick möjlighet till fortbildning inom det här området. Men det är inget de har tänkt på i någon större utsträckning.
– Det svåra är ju att veta vilken typ av fortbildning vi behöver eftersom det händer så mycket. Inte ens kurslitteraturen hänger med, säger Åsa Sjöstedt.
