De bortglömda kommunerna – med större segregation än storstäder

Trots att jag lämnade Göteborg tidigt på morgonen hade det redan hunnit bli mörkt när tåget rullade in på Bollnäs centralstation. Företagsloggan på bandyhallen lyste därför extra tydligt. ”SBB-arena”. Den före detta S-politikern Ilija Batljans samhällsfastighetsbolag SBB har hittat till bandymeckat i Hälsingland för att flytta pengar från kommunens budget till aktieägarna.

Själv hade jag kommit för att föreläsa om hur andra aktiebolag flyttar pengar från kommunens skolor och hur det påverkar elever och lärare och i förlängningen hela samhället.

Mer segregerat än Malmö

Eftersom man inte kan lita på tågen hade jag åkt upp en dag i förväg. Den lediga kvällen tillbringade jag ihop med ett par öl och Hannes Snabb, ordförande för Liberala studenter, förtroendevald i Bollnäs kommun och lärare på en kommunal skola. Vi pratade såklart om Liberalernas nya skolpolitik men också om Bollnäs, samhället och om livet som lärare.

Visste ni att Bollnäs är mer segregerat än Malmö? Jag hade ingen aning, men ju längre jag pratade med Hannes Snabb desto mer slog det mig hur inskränkt jag varit i mina granskningar av skolsverige. På andra sidan järnvägen, bara några hundra meter från den hotellbar där vi satt, fanns nämligen Norrlands fattigaste bostadsområde – Gärdet – och några av landets mest segregerade skolor.

Nästa dag fick jag föreläsningsarrangören att ta med mig på en guidad tur genom Gärdet. Första stoppet blev en kommunal högstadieskola där 46,3 procent av eleverna har utländsk bakgrund och bara 38,2 procent har föräldrar med eftergymnasial utbildning.

Några minuter senare kom vi till Friskolan Lust & Lära där 7,3 procent av eleverna har utländsk bakgrund och hela 63 procent av eleverna har föräldrar med eftergymnasial utbildning.

Sedan var det bara ett par steg till en kommunal F–6 skola där 65,9 procent av eleverna har invandrarbakgrund och 38,2 procent av eleverna har föräldrar med eftergymnasial utbildning.

Om det är något vi vet om undervisning så är det att bakom de här siffrorna döljer sig enormt olika förutsättningar för lärare och elever.

Kan bli mer utdelning

Den kommunala grundskolan i Bollnäs dras med stora underskott som förvärras i nästa års budget eftersom där finns nya effektiviseringskrav. För att göra läget värre innebär underskottet att kommunen måste betala extra skolpeng till de fristående skolorna, eftersom de har rätt till kommunens genomsnittskostnad per elev.

Den enes död, den andres bröd. Friskolan Lust & Lära i Bollnäs AB har en vinstmarginal på nästan nio procent och de senaste fyra åren har aktieägarna plockat ut 9,6 miljoner kronor i form av aktieutdelning och utköp av delägare. De närmaste åren lär ägarna kunna ta ut ännu mer pengar. Kommunens skolor står nämligen inför en nationellt tickande bomb: kraftigt minskade elevkullar.

Tyvärr innebär inte minskade elevkullar att kommunerna kan minska sina kostnader för skolan. En rektor har till största delen fasta kostnader som inte kan anpassas till färre skolpengar. Färre elever kommer därför garanterat att leda till ännu större underskott i de kommunala skolorna vilket innebär ännu mer pengar till Friskolan Lust & Läras ägare.

Hannes Snabb och de andra lärarna i Bollnäs kommunala skolor gör förstås så gott de kan, men systemet är riggat till deras nackdel. De kommunala skolornas elever behöver mycket hjälp för att klara skolan. Hjälp kostar pengar men pengar kommer det alltså att bli mindre av.

Lärare är inte trollkarlar

Men enligt politikerna ska inte nedskärningarna göra att den kommunala skolan blir sämre. De skriver i budget att ”minskade resurser kommer leda till att effektiviseringar och omprioriteringar behöver göras samtidigt som kvaliteten för elevernas lärmiljö och studieresultat inte får påverkas.”

Politikerna känner nog att de måste skriva så här för att lugna föräldrar, men lärare är inte trollkarlar. Självklart kommer lärmiljön och studieresultaten bli sämre och risken finns att fler socioekonomiskt starka föräldrar vill byta skola för sina barn.

Några lediga platser hos Lust & Lära lär det dock inte bli på många år. Bolaget skriver i sin årsredovisning att de har en kö som sträcker sig fram till läsåret 2036/37. Men de kan ju utöka verksamheten eller så kan någon annan som också vill tjäna pengar på de kommunala skolornas situation starta en ny skola. Ilija Batljans SBB hjälper säkert till. Att det inte finns något behov av nya skolor brukar inte hindra dem.

Samtidigt som Bollnäs har de här problemen så är det en fantastisk plats med underbar natur bara några hundra meter från stadskärnan. Och när vi går genom Gärdet känns det som vilket bostadsområde som helst. Husen är inte nedgångna och miljön är allt annat än hotfull.

Arrangörs-Jocke pratar om allt som är bra med Bollnäs – föreningslivet, travet, somrarna, nybyggda boenden för äldre och investeringarna i en ny kommunal låg- och mellanstadieskola. Och det finns långtgående planer på att bygga nya bostäder på Gärdet som kan minska segregationen. Men folk måste kunna få jobb och skolan måste funka.

Jag ser ett klipp om Gärdet från SVT Gävleborg där Bollnäs socialdemokratiska kommunalråd säger att samhället inte kan lösa alla problem med fattigdomen, att någonstans måste invånarna ta sitt ansvar.

Det stämmer nog, men det finns ett samhällsansvar som landet Sverige tycks ha glömt bort: alla elever har rätt till en bra skolgång. Idag ligger det ansvaret på kommunerna men de kan inte ta det fullt ut på grund av växande skolsegregation och ett skolsystem som ställer sig på skolägarnas sida.

Kommunerna måste få ett större mandat att säga nej till friskoleetableringar och lagstiftningen måste förändras så att kommunen kan satsa på skolor i behov utan att behöva överkompensera skolägare. Och det här behöver ske nu för tiden är knapp.

Bortglömda kommuner drabbas

Jag lämnar Norrland medveten om att jag måste skärpa mig och inte bara beskriva marknadsskolans effekter i storstäderna och deras kranskommuner. Problematiken är större än utlandsägda IES och Academedias våldsamma expansion och värst drabbade av den kommunala skolans dödsdans är kanske bortglömda kommuner som till exempel Bollnäs.

Men det finns faktiskt några som har ännu större anledningar att skärpa sig: rikspolitikerna!

Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans

• Detta är en kommenterande text. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS MER:

Forskning: Skolvalet ökar segregationen

Barnen som saknar språket – ”Ett stort misslyckande”

Forskarna: Så påverkas undervisningen av klassens sammansättning