Häromveckan bröt min åttaåriga dotter ihop när hon gjorde sin läs- och skrivläxa. En övning i skrivhäftet var att skriva stora och lilla o ett antal gånger på raderna efter de förtryckta bokstäverna. Jag tyckte att dottern lyckades bra redan på första försöket – det tyckte inte hon. ”Ser du inte att det ser ut som en nolla!”, skrek hon med gråten i halsen när hon suddat ut sitt stora O så många gånger att det nästan gått hål i papperet.

Även om situationen var jobbig för min dotter kunde jag inte låta bli att njuta i hemlighet av hennes ihärdiga perfektionism. I vårt Tiktok-skadade samhälle, där många barn har ett koncentrationsspann på några sekunder och anser sig vara ”klara” med en uppgift redan efter det första misslyckade försöket, var hennes kamp för att få till ett perfekt format O befriande otidsenlig.

Alla behöver få med sig skrivandets byggstenar

Dotterns glöd att skriva fint och korrekt, som hon delar med flera av sina klasskamrater, har såklart inte uppstått i ett vakuum. De har en rutinerad lärare som prioriterar att lära barnen läsandets och handskriftens grunder på ett metodiskt och genomtänkt sätt. Inga mirakelmetoder alltså – bara hårt och lekfullt slit som lär barnen flit.

Det borde egentligen vara självklart att alla elever på lågstadiet får med sig skrivandets byggstenar som krävs för att komma vidare och kunna skriva en intressant och mer komplex text. ”Utan dem är du fast”, som professor Agneta Gulz uttrycker det.

Men tyvärr visar Ämneslärarens granskning att alldeles för många elever kan komma hela vägen upp till högstadiet och gymnasiet utan att ha lärt sig de mest basala skrivreglerna. 

Hampus Jarnlo är editionschef och redaktör för Ämnesläraren och Grundskolläraren.