Musikläraren som ser till att eleverna skriver korrekt

Foto: Johan Bävman

På Louise Ljunglöfs lektioner får eleverna skriva bokstäver i kombination med att de bekantar sig med noter.

Musikläraren Louise Ljunglöf använder flera olika metoder för att eleverna ska utveckla språket och skrivandet i hennes ämne.
– Vad vi än skriver om så ska det vara rätt. Läsa och skriva gör vi överallt, säger hon.

Louise Ljunglöf har arbetat som musiklärare i fyra år. Elevernas skrivförmåga är något som hon ständigt försöker utveckla.

– Jag upplever att många har svårigheter med språket. Skolan i dag är ju digital så det är i många år som barnen har fått vänja sig vid att skriva på en skärm, som ger hjälp, i stället för med papper och penna. Jag vet inte om det är en bidragande orsak till att många elever har svårt för att stava och skriva fullständiga meningar, säger Louise Ljunglöf, som undervisar i årskurs 1 till 5 på Möllevångsskolan i Malmö.

Hon prioriterar skrivande redan för de yngsta eleverna i årskurs 1. Den delen kallar hon för musikens alfabet med tonerna A, B, C, D, E, F och G.

– Att öva det här behövs för ordningen på alfabetet sitter inte riktigt hos alla. Vi skriver bokstäverna i kombination med att vi lär känna noter. Eleverna upptäcker ett nytt språk i musiken när de kan skriva noter.

I det här avsnittet använder hon läromedlet ”Sund musik”. Eleverna får rita något som börjar på A, B eller C och så vidare.

– Det övar även ordförrådet fast barnen bara tänker att de ritar.

Rättstavning är viktigt – i alla ämnen

Att skriva är framför allt viktigt i musikämnets teoretiska och historiska avsnitt. Louise Ljunglöf rättar texter på klassiskt sätt genom att fylla i med rödpenna.

– En del undrar om de måste stava rätt när det är musik och inte svenska. Jag är tydlig med att vad vi än skriver om så ska det vara rätt. Läsa och skriva gör vi överallt. Men om stavningen står i vägen för att kunna svara på en fråga så vill jag inte att eleverna ska tänka så mycket på att stava rätt utan försöka att skriva ordet de tänker på. Jag säger ”skriv så gott ni kan”.

Foto: Johan Bävman

Louise Ljunglöf tycker inte språkundervisningen stjäl tid från de praktiska delarna i musikämnet.   

Louise Ljunglöf strävar efter att eleverna ska få skriva för hand så mycket som möjligt. Ett exempel är provet i instrumentkunskap som genomförs i årskurs fem.

– Jag pratar mycket med mina elever om muskelminne när vi skriver för hand, sjunger, spelar piano eller gitarr. När vi skriver med penna på papper berättar jag att det inte bara sätter sig i ”huvudminnet” utan även i muskelminnet. Dator använder vi i kreativa övningar i musik som att skapa melodier eller att sätta ihop musik med bilder eller film.

Språket ryms utan avkall på musiken

Louise Ljunglöf tycker att hon hinner med att undervisa i svenska språket utan att det stjäl tid från de praktiska delarna i musikämnet.   

– Jag ser till att planera in det. Jag undervisar i halvklass och delar den gruppen så att några får jobba praktiskt och andra teoretiskt. Det kan handla om att en grupp spelar gitarr och några skriver om musik. Det känns som ett behagligt lektionsupplägg med olika moment under en lektion. Det är viktigt för att eleverna inte ska tröttna och det är gynnsamt för ljudmiljön så att man som musiklärare klarar sig från tinnitus.

En avvägning är om hon vid tester ska ge eleverna färdigskrivna svarsalternativ eller låta dem skriva ner svaren.

– Vi har två mindre prov om olika musikstilar. Där har jag egentligen velat att de ska skriva svaren utan att kunna välja mellan olika alternativ. Men jag tänker att de inte kommer på vilket ord det är eller hur det stavas så de får olika alternativ. Det kanske är lite fegt av mig. Möjligen kommer jag att ändra på det.

Louise Ljunglöfs första lärarjobb var på en skola där många elever inte hade svenska som förstaspråk.

– Där jobbade jag nog ännu mer med att få in svenska språket i musikundervisningen. En extra utmaning där var ju att en del elever var vana vid andra bokstäver.